Hasse Tellemar

När cheferna på Sveriges Radio fick höra talas om programidén till »Ring så spelar vi« 1968 var de först tveksamma. Ett morgonprogram på lördagarna där folk skulle få ringa in och önska skivor? Nå, men skulle det ringa någon då? Lördagen hade nyligen blivit en helt ledig dag, så då firade väl folk helg på fredagkvällarna? Inte skulle väl de rusa till telefonerna morgonen efter för att ringa till radion då?

Idékläckaren Lars Hamberg var envis nog att övertyga dem om att det nog skulle funka. Ändå var han lite nervös när det blivit dags för första sändningen, där han själv satt som programledare. Därför hade han för säkerhets skull ringt upp sina egna bekanta runt om i landet och bett dem om att ringa in och önska en melodi.

Det visade sig vara helt onödigt. Folk var mycket alertare än vad någon hade anat och det blev snabbt kö i telefonslussen.

Hasse Tellemar hade vid den här tidpunkten ingenting med programmet att göra. Däremot var han inblandad i parodin »Ring så spolar vi« som spelades in i studio 4 i samma hus. Samma gäng gjorde även »Svensktippen«, ett uppochnedvänt Svensktoppen där lyssnarna skulle ringa in och kora Sveriges sämsta låt.

Han hade börjat sin karriär hemma i sitt älskade Södertälje redan som spädbarn, då hans far, som var en händig man, hade knåpat ihop en kristallmottagare som gjorde det möjligt för Hans att genom ett par hörlurar lyssna på musik av flottans musikkår via radiovågor. Det här var alltså 1923, två år innan Radiotjänst startade sina reguljära sändningar. I hemmet fanns också ett tvåradigt dragspel, och det dröjde inte länge innan Hasse började uppträda iförd sjömanskläder med Ernst Rolf- eller Evert Taube-dängor när släkten träffades.

Efter skolan började han sälja stenkakor i en radiobutik. Han ville spela i ett swingband, och såg till att det blev så också. Han bokade helt enkelt in en konsert på biografen Roxy i Södertälje ett par månader fram i tiden. Sedan började han skramla ihop musiker till ett mindre storband. Det blev en smärre succé som ledde vidare till flera uppdrag, på folkparken och Folkets hus, och vid en av spelningarna tog de in en trummis som råkade vara kapellmästare i Sveriges ledande rumbaorkester. Kapellmästaren berättade att bandet behövde en basist, så Hasse lärde sig spela kontrabas och iklädde sig orkestern Cubaneras färgglada sidenskjorta med volanger.

Nu var han yrkesmusiker, och inledde det liv på vägarna som skulle göra honom så imponerande i »Ring så spelar vi«. Det spelade nästan ingen roll vilken liten avkrok folk ringde från, Hasse hade ett hum om hur det såg ut där. Eller åtminstone vid närmaste stationen, varifrån han också brukade kunna peka ut närmsta korv-kiosk.

Till radion kom han först för att hjälpa till med produktionen av underhållningsmusik, men ganska snabbt kom de väl på att han funkade framför en mikrofon också. Han gjorde många olika program, men det var förstås »Ring så spelar vi« som han skulle bli starkast förknippad med. När Lars Hamberg lett programmet i ett och ett halvt år tyckte han att han behövde fyra veckors semester, och Tellemar fick vikariera. Det gjorde han så bra att Hamberg tyckte det vore bäst om Tellemar tog över. Så blev det. Hasse Tellemar gjorde 840 program från 1969 till 1988. Som mest hade programmet 3,2 miljoner lyssnare, och trycket från lyssnarna att komma fram och svara på en fråga och småprata med Hasse Tellemar var så stort att det hände att telefonväxlar på mindre orter kapsejsade. Så det var en stor grej att komma fram. Tilly Blom i Strömsund hade försökt i nio år när hon jobbade i ladugården och hörde sin egen slutsiffra dras i radion. Hon sprang över gården för att kasta sig på telefonen men föll och bröt armen. När Hasse hörde talas om det här, och dessutom att Tilly just skulle fylla 80 år, bjöd han in henne att fira med dem i studion.

Strax innan hon började med tårtan sa Tilly: »Jag hade två önskningar i livet. Jag ville komma till Jerusalem, och där var jag i höstas. Och så ville jag besöka ›Ring så spelar vi‹, och det har jag gjort nu. Nu är jag klar!«