Hon bröt ny mark inom sitt forskningsområde

Barbara Czarniawska tittade in i webbkameran. Hon var finklädd med tjocka blå glasögonbågar och matchande scarf, och det fanns en anledning. Det pågick en ceremoni online där hennes 50 år inom akademin firades, trots fulla pandemirestriktioner. Hon mötte uppståndelsen med en karaktäristisk självironi: 

”Jag har gjort många dumma val, men med turliga konsekvenser”, sa hon. 

En kommentar som sammanfattade hennes driv och yrkesmässiga etos väl. Men sammanhanget skvallrade om motsatsen. Forskare världen runt hade nämligen kopplat upp sig till firandet för att berätta om vad hon hade inneburit för dem i deras vetenskapliga värv.   

Under ett halvt sekel som aktiv i universitetsvärlden lyckades Barbara Czarniawska breda ut sig långt utanför de gränser som akademiker annars gärna omger sig med. Med en kombination av arbetsmoral och kreativitet ledde hennes arbete till en stor mängd publikationer, skrivna i en personlig och välformulerad, inte sällan smått ironiserande, prosa. Dessutom var hon handledare åt en stor skara doktorander; 42 stycken blev det till sist. Många av dem har intygat att Czarniawska var avgörande för deras forskning – som ofta tog en ny vändning efter hennes omsorger. 

Hon växte upp under efterkrigstiden i staden Białystok i östra Polen och tog sedan, 22 år gammal, en magisterexamen i psykologi vid universitetet i Warszawa. Vid samma lärosäte gick hon vidare till doktorandstudier inom företagsekonomi. Under åttiotalet förde livet henne till Sverige och Handelshögskolan i Göteborg, och det var här som hennes akademiska karriär tog fart på allvar.  

Barbara Czarniawskas påverkan på det organisationsteoretiska fältet kan knappast överskattas. Inte minst bidrog hennes egna, personliga intresse för litteratur, film och språk till att hon kunde bryta ny mark inom sitt forksningsområde. Genom att applicera insikter från dessa områden var hon viktig för såväl teoretiska som metodologiska landvinningar. Hennes insatser är omfattande och eklektiska. Så pass att de svårligen låter sig sammanfattas i några få stycken.  

Centralt för hennes eftermäle är arbetet med berättelser som verktyg för att förstå organisatoriska processer och identiteter. I hennes bok "Narrating the Organization: Dramas of Institutional Identity" som publicerades 1997, analyseras hur berättelser kan påverka organisationers struktur och kultur och hur dessa berättelser kan fungera som verktyg för att navigera och förstå komplexa landskap inom en organisation. Hon bidrog på området även med teoribildning om hur organisatoriska idéer sprids mellan länder och kulturer på ett sätt som hon liknade vid “vår tids Latin”.  

Viktig var också tillämpningen av antropologisk metodologi inom ramen för organisationsstudier, något som fick genomslag även inom andra akademiska discipliner. En sådan metod kallade hon “shadowing” vilket innebär att forskaren helt enkelt “skuggar” en person under dennes arbetsdag från det den börjar till dess att den avslutas. Objektet observeras och all aktivitet och interaktion registreras i realtid.  

I Sverige kommer många också minnas henne för hennes svidande kritik av mutanklagade politiker och tjänstemän. I rapporten “Tillitens gränser” från 2012 stack hon hål på den så kallade “Göteborgsandan”, ett korrumperat nätverk av folk från det lokala näringslivet och politiken som gjorde affärer och bytte tjänster med varandra, inte sällan på skattebetalarnas bekostnad. Ljudet från den pyspunkan kan fortfarande höras lite varstans i den västsvenska staden. 

Barbara Czarniawska pratade om tur vid den där online-ceremonin. Men mycket lite i hennes karriär handlade om tur, i stället var det hårt arbete och en stor inre drivkraft som fick henne att överbrygga discipliner och bryta ny mark inom forskningen. Det blir också hennes eftermäle, som nu lever vidare i hennes litteratur och hos många forskare från hela världen.