Hon var en gammaldags arbetaridealist

Anna-Greta Leijon var den första kvinnan som på allvar kunde ha nått hela vägen till att bli partiledare i Socialdemokraterna och därmed statsminister. Hon hade tunga ministerposter både under sjuttio- och åttiotalet. Ett ödesdigert misstag i jakten på Olof Palmes mördare satte dock stopp för karriären. 

Fångvaktarens dotter från ”fängelseön” Långholmen i Stockholm stakade ut sin egen väg tidigt i livet. Bort från faderns ilska och vrede till Sveaplans flickläroverk vid Roslagstull som erbjöd bra utbildning, men också en vändpunkt för den ambitiösa tonåringen.  

Det skulle visa sig bära långt via universitetsstudier till precis rätt uppdrag på Arbetsmarknadsstyrelsen. Där fick hon ta hand om kvinnors växande roll på arbetsmarknaden. På myndigheten kryllade det vid den här tiden av socialdemokrater, från generaldirektören till handläggare. Anna-Greta Leijon var en av dem. Den politiska karriären hade startat under studietiden i Uppsala i den socialdemokratiska studentföreningen Laboremus. År 1970 valdes hon in som ledamot i landstinget i Stockholm. Tre år senare blev hon biträdande arbetsmarknadsminister med ansvar också för jämställdhetsfrågor i regeringen Palme.  

Allt gick som på räls. Socialdemokraternas bästa grenar hamnade på hennes bord. Men det skulle snart visa sig vara lugnet före stormen. Leijon hade också fått invandring och terrorism i sitt knä. Och 1975 ockuperades den västtyska ambassaden i Stockholm av terrorister. Mitt i natten briserade en explosion. Dramat på Gärdet höll på i tolv timmar och skördade tre dödsoffer. Anna-Greta Leijon fick som ansvarig minister ta det formella beslutet att utvisa de västtyska terroristerna. På gamla teve-bilder ses en blek och trött 35-årig trebarnsmamma efter de dramatiska dygnen redogöra för hur utvisningen skulle gå till.  

Hon insåg redan då att det fanns en risk för hämndaktioner. Två år senare besannades farhågorna. Då avslöjades planer på att kidnappa Anna Greta Leijon. Natten till 1 april 1977 greps ett 15 tal personer i Stockholm och hon kunde andas ut. För den gången. 

Tio år senare och ett år efter mordet på Olof Palme ville Ingvar Carlsson ha henne som justitieminister i sin regering. Att stärka brottsoffers ställning och en nytt skydd för visselblåsare, den så kallade Lex Bratt, är ett par exempel på vad justitiedepartementet införde under hennes ministertid. 

Men efterspelet till mordet på Olof Palme skulle leda till Anna-Greta Leijons sorti från politiken. Hon hade bidragit till gode vännen och bokförläggaren Ebbe Carlssons märkliga och halvprivata spaning efter Olof Palmes mördare. Carlsson var på väg till England och behövde få access till den brittiska säkerhetspolisen. Det fixade justitieminister Leijon. Efter en månad avslöjade Expressen att Ebbe Carlsson hade smugglat buggningsmaterial till Sverige. Anna-Gretas Leijons rekommendationsbrev kom fram i ljuset. Skandalen var ett faktum, och det vara bara månader till riksdagsvalet 1988.  

Mot alla odds behöll Socialdemokraterna makten och Anna-Greta Leijon fick en plats i riksdagen och blev även ordförande i finansutskottet. Men det blåste trots allt kallt. Någon ministerpost i den nya regeringen blev det inte. Ett par år senare började en djup finans- och fastihgetskris och regeringen Carlsson gjorde upp med Folkpartiet om ett sparpaket där ett förslag om utbyggd föräldraförsäkring lades i malpåse. Detta var något som Leijon hade slagits hårt för och sannolikt bidrog det till att hon bestämde sig för att lämna politiken.  

På tur stod i stället kulturen. Anna-Greta Leijon efterträdde 1995 regissören och universalsnillet Hans Alfredsson som chef för Skansen. På den posten blev hon kvar i tio år. Hon var även ordförande i Moderna Museet och ägnade sig dessutom åt eget måleri som pensionär.  

Gammaldags arbetaridealist snarare än karriärist skulle det kunna stå på hennes gravsten.