Ivrig, folklig och stundtals kontroversiell

Gullan Lindblads liv var långt, lyckligt och lantligt.  Föräldrarna var småbrukare med fyra kor och en häst i Gunnarskogs församling nära norska gränsen i Värmland. Hon var äldst av fyra syskon.  

”Vi var med dagens mått fattiga. Så var det i värmländska småbygder på trettio- och fyrtiotalen. Men vi barn led inte av det”, har hon berättat. 

 Slitsamt sommararbete på åkrar och ängar. ”Någon romantik kring att åka hölass har jag efter detta aldrig känt.” Vintertid hade Gullan halm i skorna för att inte förfrysa fötterna när hon gick till skolan. Betygen var i topp.  

”På söndagarna var mor noga med att vi skulle gå i söndagsskolan. Mina föräldrar var inte religiösa men söndagsskolan ansågs nyttig för oss barn.” Det blev både Pingströrelsen och Evangeliska fosterlandsstiftelsen.  

Familjen var socialdemokrater. Det fanns böcker i hemmet. Pappan prenumererade på Folket i Bild, som var en kulturtidning.  

”Jag tillägnade mig de gamla proletärförfattarna genom att läsa följetonger i den”, berättade Gullan Lindblad.  

Men brist på pengar gjorde att hon inte fick studera vidare till studenten. Och 13 år gammal drabbades hon av tuberkulos och var under nästan ett år inlagd på ett sanatorium. Hon skaffade sig yrkesutbildning - till sjuksköterska naturligtvis. Ung och ogift blev hon så med barn. Klarade av denna på den tiden känsliga situation. Pluggade vidare och med sin Lars fick hon med tiden ytterligare två barn.   

Dock – i livet kan slumpen komma emellan. Den kan betyda mycket. När hon var 25 år gammal sökte hon sig till Stora Torget i Karlstad för att lyssna på ett tal inför folkomröstningen i pensionsfrågan, ATP.  

Talare var högerledaren Jarl Hjalmarsson. För Lindblad var upplevelsen som en frälsning. Trots att hon var sosse närmast av födsel och ohejdad vana kom hon att rösta på Högerpartiet 1958  - och i det stannade hon.  

Men förra utrikesministern Margot Wallström, sade senare: ”Hon kunde lika gärna vara socialdemokrat.” Vilket Lindblad bekräftade: ”Skulle jag ha följt mönstret hade jag varit socialdemokrat. Men jag brukar säga: 'Jag tänker själv.'” 

Vägen in i politiken var slingrande. Det började med fackligt arbete. Hon reagerade mot sjuksköterskors dåliga löner. Samtidigt valdes hon i Karlstads kommunfullmäktige och satt där i tolv år, i slutet som dess ordförande. 

År 1976 gjorde hon ett försök att väljas in i riksdagen, men misslyckades. Valet efter, 1979, gick det däremot vägen och hon stannade i 19 år. Med smockfull agenda, utredningar, utskott, kvinnoförbund, länsförbund, vårdfrågor, landsting, debatter. I EU-kampanjen slöt hon upp bakom appellen:  ”Ja till Europa!”  

Hon var ivrig och folklig, jordnära, stundtals kontroversiell och senare  uppkäftig  politisk kolumnist i lokaltidningen. Hon citerade gärna värmlänningen Fröding:  

Strunt är strunt och snus är snus  

om ock i gyllne dosor,  

men rosor i ett sprucket krus  

är ändock alltid rosor.  

Ofta kritiserade hon det politiska spelet och den förda invandringspolitiken. När vänsterpartiet för många år sedan införde varvade listor, ”varannan dameras” som det kallades, tyckte många konservativa att högerpartiet skulle hänga med i tiden. Lindblad var kvinnoförbundets ordförande och sa nej:  

”Metoden är förhatlig. Kompetensen ska avgöra.” 

Uppmärksammat blev också Lindblads engagemang för proffsboxning i Sverige, där förbud mot sådan rådde. Även inom boxning är blod tjockare än vatten och det fanns år 2007 mera än frihetslängtan i hennes inställning till the noble art. Ty boxaren hette Mikael Lindblad och Gullan var hans faster. Med hjälp av Kenneth Kvist (V) och Alf Svensson (KD) vann hon sin motion. Proffsboxningen gjorde come back med en gala i Göteborg.  

Och tungviktaren Mikael levde upp till faster Gullans kämpaglöd: knockout i första ronden.