”Jag vill vara med om livet – även om jag är sjuk”

Mumlande för sig själv kryssade den mustaschprydde och infallsrike unge reportern över redaktionsgolvet. ”Zulfikar”, sa han med låg röst. ”Zulfikar. Zulfikar. Vi måste göra något om det.”

”Göra vad då?”, frågade chefen.

”Om någon heter Zulfikar – smaka på namnet – så måste det ju finnas något att berätta.”

Och det fanns. Detta var 1977 och Zulfikar Ali Bhutto hade just kuppats bort som Pakistans president, dömts till döden och skulle hängas. En bra story, som man säger i journalistkretsar.

Sådan var han, Sven Melander. Följde sina egna spår. Alltid oväntad.

Ett av dessa infall ledde till att han – utbildad byggnadsingenjör – slank in i journalistiken och sedan oförfärat blev en folklig och ofta burlesk skådespelare och underhållare. Han är ihågkommen som Berra på jakt efter Peppes Bodega i buskisfilmen Sällskapsresan, en av stjärnkockarna Werner & Werner, trollet Rulle och Steve med Lloyden i Nöjesmaskinen och Nöjesmassakern. Samt den som i Arlövsrevyn bäst förvaltade den skånska bondkomiken. Han rullade med ögonen, satte replikerna och publiken trillade av stolarna. Själv gillade han bäst rollen som programledare, tillsammans med Stellan Sundahl, i SVT:s Snacka om nyheter. Men av underliga skäl blev han utmobbad från programmet. På senare år blev han stor på Facebook med 120 000 följare och på Youtube med ”I huvudet på Sven Melander”. 

Att se det komiska i tillvaron var självklart för honom, även när den var svart. Därför sa han, när han tappert botat en omgång cancer men något år senare drabbades av en ny, cancer i matstrupen:

”Dom säger att ombyte förnöjer.”

Att skämta på gränsen till det opassande eller till och med förbjudna var typiskt för Melander. Till exempel som kåsören Farbror Sven i Aftonbladets satsning Ung: ”Käre Gud, du kan väl göra så att alla finnarna försvinner så att jag blir lik Rod Stewart så att Ulla-Karin vill ligga med mig.”

Till och med om cancer kunde han ha en livsbejakande aspekt. ”Mitt sätt att hantera cancern”, skrev han, ”är samma som jag hanterar mitt liv på: om du har tre månader eller tre år så har du ett liv du är skyldig att leva. Jag vill vara med om livet som pågår även om jag är sjuk och har ont.”

Efter några år som folkkär underhållare i tv följde en omdömeslös tevechef en vana i tidningsbranschen, där inte sällan den skickligaste reportern befordras till (oduglig) chef för få högre lön och finare titel. Sam Nilsson valde sin roligaste och mest kreative medarbetare, Melander, till nöjeschef. Men sysslans alla ändlösa planeringssammanträden, semesterlistor, personalproblemshantering och femårsplaner blev en katastrof. Nöjesredaktionen svajade – och chefen ville ju helst själv vara med i de filmer och roliga program hans kanal framställde.

Själv svajade Sven Melander också en tid. Han drack för mycket och flirtade då med en Scientologliknande sekt. Beslutsamt slutade han dock att dricka, ställde upp i #Fyllepodden och berättade. Livet kom tillbaka. Han tog på sig det slitsamma jobbet att översätta flera Ray Cooney-pjäser, bland annat ”Hotelliggaren”, till svenska.

Melander gillade snygga gångkläder och ironiserade över sina kompisars H&M-vanor. Han gillade att baka och hans paradnummer var mandelgrottor fyllda med färsk rabarber.

I intervjuer var han rättfram och uppriktig om sig själv. ”Jag äter fel, väger för mycket, motionerar inte.” Fråga: Vilka mänskliga egenskaper sätter du mest värde på? Svar: Humor och lojalitet. Har du några laster du vill göra dig av med? Nej. Vilket är det vackraste svenska ord du vet? Malmö FF. Och det värsta? Bebis.

Han hade dock inte bara den välkända fryntliga sidan, utan kunde bli både otålig och blixtrande arg. ”Ilskan driver en, man mår bra av att bli arg”, sa han. Ogenerat och bittert kunde han ringa och klaga hos chefredaktörer om hyllningarna av honom uteblev: ”Så får ni inte skriva. Ni måste ta tillbaka.”

Och självklart var han så mån om sitt eftermäle att han metodiskt och med ”rätt” gäster producerade sin egen dödsruna. Han kallade in kompisar, bland annat Leif GW Persson, till ett ”snack”. Snart blir det en färdig video.

***