Josefin Ekermann – en principfast människoförsvarare

Hon är väl snart tillbaka, tittar oss i ögonen, ger en kram och delar vår sorg. Tyst kommer hon. I strumplästen genom korridoren, obemärkt.

För våra latinamerikanska vänner är hon nu – eller har kanske alltid varit – en ängel. Men när sorgen lagt sig kommer minnet att organisera sig runt en hårt arbetande, principfast och ansvarsfull människorättsförsvarare, en nära vän till några få, men med omtanke över till alla som behövde.

Och en skyddsängel kan man bara vara i verkliga livet. Josefin skulle nu under våren avsluta utvecklingsarbetet av den databas människorättsförsvarare kan registrera kränkningar i, och som hon ansvarat för. Tanken är att övergreppen inte ska glömmas bort, att de ska finnas dokumenterade och organiserade så att de ansvariga kan ställas till svars när tiden kommer. Jakten på sanningen är en drivkraft för människorättsförsvarare världen över. För människors frigörelse och värdighet kommer bara genom rättvisa, och det finns ingen rättvisa utan att fakta läggs på bordet. Det är genom sanningen man sedan kan nå förlåtelse och försoning.

Hittills har databasen främst använts av kubanska organisationer, men den nya versionen ska öppnas för många fler. Arbetet är riskfyllt för såväl dem som dokumenterar övergreppen som för dem som vittnar. Josefin hade därför också lärt sig våra metoder för att stärka säkerheten för utsatta människorättsförsvarare, och hon var drivande i arbetet med att erbjuda människorättsförsvarare som genomlidit traumatiska situationer psykosocialt stöd.

Söndagen den 10 mars var hon på väg till Nairobi för att träffa en grupp östafrikanska organisationer, och flera andra samarbeten var redan planerade. Förlusten av Josefin är därför ett hårt slag även mot dem som i framtiden skulle ha fått hennes stöd och solidaritet.

Josefins rötter i Peru skapade ett särskilt engagemang för offren för det politiska våldet där. Den politiska turbulensen och korruptionen de senaste åren var ständigt närvarande på våra möten, men även positiva och optimistiska berättelser för ett land hon kände starkt för.

Josefin hade en examen i internationella relationer från Leeds universitet, två års studier i kinesiska i Shanghai och Beijing, avancerad förståelse av latin-amerikansk politik, och hade sedan drygt två år på Civil rights defenders inlett en yrkeskarriär som kunnat ge så mycket tillbaka. Nu blir det inte så, och det känns ibland lika mycket som en skandal som en sorg: Hur kan mänskligheten behandla sina bästa tillgångar så illa?

Men när vi nu sitter på morgonmöten, arbetsmöten, luncher och fikapauser, är det ju inte en yrkesperson som saknas. Det är inte enbart en kollega vi alla hoppas ska glida in lite för sent och försynt. Det är den mycket större personen som fanns där bakom, som värnade sin integritet högt och bara bjöd på sig själv i lagom stora doser, men som just därför skapade så stort intresse kring sig. En av hennes nära beskriver Josefins självsäkerhet och starka värderingar som nycklar till hennes person, och att hon fick vännerna att känna sig djupt älskade.

De senaste veckorna har det strömmat in hälsningar och kondoleanser från enskilda och organisationer; från Venezuela till Albanien, Kenya till Myanmar; solidaritetshandlingar riktade direkt till Josefins familj, vänner och kolleger och ofta grundade i erfarenheten av svåra egna förluster. I ett land som Sverige, där relativt få personer tvingats till stora offer för sin och andras frihet, är värdet av att visa solidaritet med andra ofta underskattat. Men vi kolleger tar hand om vår del av denna solidaritet och låter kraften gro där tills den kommer åter.