Karl Erik Olsson

Karl Erik Olsson var mest känd som politiker – själv kände han sig i första hand som bonde. Även sedan en dotter tagit över driften av Häglinge Nygård i Skåne var han delaktig och kunde säga till sina gäster att han måste gå ut och se till djuren:

»Ja, jag har ju inget ansvar nu men det känns bra att ha en uppgift, känna att man gör nytta.«

När han fick Kungliga Skogs- och lantbruksakademiens stora guldmedalj var det enligt motiveringen både för sin bondegärning och för sina politiska insatser för landsbygden och lantbruket. Kombinationen av praktiskt arbete och politik på högsta nivå höll han fast vid genom livet.

Han var inte bara politisk ideolog utan skrev också dikter. När han föreläste på Centerpartiets konferenser kunde han flika in en sådan dikt, eller läsa några på eftersittningen om det var övernattning. En han ofta läste var den här:

»Om man hade lite mindre

av det man inte behöver

och lite mer

av det man behöver

så skulle man vara rikare

även om man hade lite mindre.«

Centerns ungdomsförbunds förlag, By och bygd, lyckades övertala honom att låta förlaget ge ut några av hans dikter i en bok med titeln Tankar 1981.

Som ung politiker var han kontroversiell, även inom Centerpartiet. Han var ordförande i Centerns ungdomsförbund och utvecklade den då lokalsamhällesidén, som fick Expressen att kalla de unga centerpartisterna för »Åsa-Nissemarxister«. Ett annat epitet var »gröna khmerer«. Idéerna förespråkade en samhällsplanering som skulle begränsa resursanvändningen, minska behovet av resor och pendling och förstärka den lokala sociala sammanhållningen, inte bara i småorterna utan också i betongförorterna. Numera är sådana tankegångar ganska allmänt accepterade, men då var det ett nytt sätt att tänka.

1973 ville Thorbjörn Fälldin slå samman Centerpartiet och Folkpartiet. Beslut skulle tas på ett förtroenderådsmöte, känt som Uppsala möte inom partiet. Karl-Erik Olsson, då Cuf-ordförande, ledde motståndet mot sammanslagningen med stöd av ett enigt ungdomsförbund. Fälldin förlät nog aldrig Karl Erik Olsson för att han så starkt bidrog till att sänka förslaget om partisammanslagning.

1976 blev Karl Erik Olsson riksdagsledamot, men i det konservativa Skåne var det inte utan motstånd. Då (det var före personvalets tid) var det inte ovanligt att partierna hade flera listor i varje valkrets. I det här fallet handlade det inte om geografi utan mer om politik – Karl Erik hade tänkt lite för fritt om lantbrukskooperationens allt större koncentration. Hans lista fick ändå flest röster men då blev det bara en mandatperiod. Senare blev det tio år till, varav tre år som jordbruksminister bland annat med ansvar för förhandlingarna om EU-medlemskapet. Få jordbruksministrar blir populära bland bönderna, men Karl Erik blev med sin kompetens och sitt sätt att lugnt förklara problem och möjligheter respekterad även i bondekåren.

1995 blev han en av de första svenska EU-parlamentarikerna. I EU blev han mest uppmärksammad för sitt långsiktiga arbete för minskad antibiotikaanvändning och för samarbetet med folkpartiseten Marit Paulsen om bättre djurskydd..

Efter den aktiva politikertiden var han under några år förbundsordförande för pensionärerna i SPF Seniorerna. Parallellt var han aktiv i hembygdsföreningen och i kyrkopolitiken hemma i Häglinge. Det var också typiskt för Karl Eriks sätt att tänka. Han såg det stora i det lilla och det lilla i det stora.

För Centerpartiet betydde han mycket som ideolog. Med lokalsamhällestanken i början av sjuttiotalet konkretiserades decentraliseringspolitiken, som varit grunden för Centerns framgångar under sextiotalet och början av sjuttiotalet. Då utvecklades också hushållningstankarna om att bruka utan att förbruka till en radikal miljöpolitik som dominerade Centerpolitiken under resten av århundradet. Han slutade aldrig förnya sig ideologiskt och var även med i partiets senaste  idéprogramarbete som blev så omstritt.

Han delade alltid generöst med med sig av sina kunskaper och erfarenheter och var ständigt efterfrågad som talare, på Cuf-möten lika väl som bland pensionärer eller erfarna politiker.