Lars Lindberg

Den 11 september 1983 var en blöt och tjurskallig höstdag. Ändå hade folk gått man ur huse i Kramfors för att titta på trav. Många var på trav för första gången den dagen. Faktum är att flera hundra av dem dök upp redan på Kramfors flygplats för att se en skymt av den första hästen någonsin som flögs till en tävling i Sverige.

»Sagohästen« Legolas hade orsakat travfeber i landet. Ingen häst har någonsin betytt så mycket för svensk travsport som Legolas gjorde, och för det skulle han långt senare belönas med mat för resten av livet av Aktiebolaget Trav & Galopp. Det här var svenskt travs största kändis. Bara att ledningen på Dannero travbana lyckats få dit honom för att tävla var en stor bedrift.

Till Dannero kom han obesegrad av en svensktränad häst. Han inledde sin karriär med hela 19 raka segrar, innan han ställde upp i VM-loppet på Roosevelt Raceway i New York 1983. Där tog han en heroisk andraplats, slagen endast av franske Ideal du Gazeau, av många ansedd som den bästa travhästen genom alla tider. Veckan efter tävlingen på Dannero skulle han ta hem Åby Stora Pris, men tränaren Thomas Nilsson tyckte att han kunde få ett lopp i kroppen först, och så kom det sig att han flögs till Kramfors den här höstdagen. Att han också skulle vinna sitt lopp sågs av alla som en ren formalitet, han stod under 1,00 i odds.

Inte heller travkusken Lars Lindberg hade en tanke på att han skulle kunna rå på Legolas, har han sagt i efterhand. Men han märkte att Legolas bara hade träningsskor och därför slirade lite på det blöta underlaget. Hade det varit en annan häst hade det varit en självklarhet för Thomas Nilsson att sko om den före loppet, men Legolas var besvärlig att sko, och under en tävlingsdag var han extra omöjlig. Kanske var det lite hybris också. Det här skulle ju bli en enkel promenad.

Men Lars Lindberg fick en bra start på sin tioåriga häst Speedboat och gjorde en manöver som tvingade Legolas att gå upp i täten. Legolas försökte variera tempo, men Speedboat höll sig hela tiden i ryggen på honom. Där låg han kvar till sista halvan av upploppet, då Lars Lindberg gjorde en legendariskt sen attack med bara hundra meter kvar till mål. Legolas hann inte svara.

Tystnaden sänkte sig över Dannero travbana. Men Lars Lindberg var nöjd. »Fördelen med den där segern var att det var en jädra massa priser till vinnaren, fint täcke och en massa grejer«, kommenterade Lars Lindberg det legendariska loppet senare, väl medveten om vem priserna egentligen var ämnade åt.

Det var nog tur att det var just Lars Lindberg som lyckades snuva Legolas på vinsten i Dannero. Han beskrivs som en travsportens hedersman, som en person som inte kan ha haft några ovänner. Och redan då var han dessutom veteran.

Han vann inte de riktigt, riktigt stora loppen, och med sina 3 616 vinster genom karriären är han visserligen en av de mest vinnande travkuskarna i Sverige, men det finns de som är bättre. Desto mer speciellt är att han höll sig på topp under så oerhört lång tid. Redan 1960 vann Lars Lindberg sin första travtävling med familjens häst Myrpojken.

Han hade ett öga för hästar och en känsla i händerna som travexperter menar måste vara medfödd. Förr var det svårare att få hästar att trava än vad det är i dag, de hade inte hunnit avla fram de egenskaperna lika bra. Därför var det en tränares uppgift att »balansera« hästen, att genom olika tyngder och skor på olika ben få hästen att falla in i travrytmen. Lars var en mästare på balansering, och löste ofta problemen också på sina konkurrenters hästar, väl medveten om att det skulle kunna innebära att han fick stryk av samma hästar ute på banan sedan. Men Lars Lindberg var en prestigelös natur.

I slutet av förra året blev han akut sjuk och lades in på sjukhus. Läkarnas diagnos var att Lindberg drabbats av en elakartad tumör i bukspottskörteln. Bara några dagar dessförinnan hade han, som 69-åring, vunnit ett lopp med stjärnstoet Charlotte Stone på Bollnästravet.

Det blev hans karriärs sista seger.