Lennart Johansson

Han plankade sig in på sin första match – mannen som skulle bli en av fotbollens största genom tiderna. Lennart Johansson, i 17 år ordförande för Uefa. Han som tog europeisk toppfotboll in i framtiden – på gott och ont.

»Jag saknar den gamla oskyldiga tiden där man spelade för fikapengar och passion. Men jag är också realist.«

Lennart Johanssons ord när jag var hans bordsdam på en av en rad Guldbollenmiddagar. Ord som förklarar mycket av hans storhet, varför han blev så uppskattad, rent av älskad i en värld av pengar och pampar.

Det kan låta romantiserande, liksom hela hans framgångssaga. Vi som hade förmånen att få träffa Johansson vet dock att han verkligen var en man som både kunde tala maktens språk och ändå våga vara ödmjuk, sänka garden och öppenhjärtigt drömma om andra ideal; längta tillbaka till en tid och en fotboll där inte pengarna styrde.

Lennart Johansson föddes den 5 november 1929 i Bromma utanför Stockholm och växte uppi Åkeshovs småstugeby. Om söndagarna tog han cykeln till Råsunda, där han såg den allra första matchen som spelades på arenan, AIK mot Malmö FF, som åttaårig grabb. Han såg också den sista, AIK mot syditalienska  Napoli, hösten 2012. Då med en lång karriär i fotbollens toppskikt bakom sig.

Visst spelade Lennart Johansson boll också han som ung. Men det var ledaregenskaperna utanför planen som utmärkte honom. Han började som springpojke på Forbo Forshaga och slutade som vd. Det bultande AIK-hjärtat förenat med viljan att bestämma, förändra och påverka, tog honom också till jobbet som AIK Fotbolls ordförande 1967–1980. Han blev sedan ordförande i Föreningen Svensk elitfotboll från 1978 till 1984 och 1985 blev han Svenska Fotbollförbundets högste boss. Fem år senare valdes han till president för Uefa, det europeiska fotbollsförbundet.

Där var Lennart Johansson med om att ta fram succékonceptet Champions league i en tid då intäkter från tv-rättigheter och sponsorpengar exploderade.Johansson såg möjligheterna och tog dem. Herrfotbollen på toppnivå förändrades i grunden och blev en miljardindustri. Lennart Johansson förblev ordförande till år 2007, ingen har suttit längre. Han kunde maktens spel och erkände öppet att »jag tycker om att bestämma«. Men han spelade med öppna kort och mötte sin överman i schweizaren Sepp Blatter, sedermera Fifaordförande, som skickligt manövrerade ut den svenske konkurrenten, mer än en gång. Bilderna på en tårögd Lennart Johansson spreds över världen och etsade sig fast. En bild av fotbollens smutsigaste sida med mutor och mygel.

Vi är ofta dåliga på att hylla människor medan de är ibland oss. Därför gladdes många när priset till herrallsvenskans segrare 2001 döptes till Lennart Johanssons pokal. I höstas fick Lennart själv dela ut pokalen när hans älskade AIK vann SM-guld och han var på plats mitt i segeryran.

Själv mötte jag Lennart Johansson många gånger i jobbet, framför allt under de tio åren jag satt i juryn för Aftonbladets Guldboll. Johansson var hedersgäst på alla jurymiddagar och att vara hans bordsdam var en på samma gång lågmäld och storslagen upplevelse. Så många minnen, men aldrig något skryt. Berättelserna levererades med glimten i ögat, den stora kroppen rörde sig långsamt och med käpp men tanken var ännu blixtrande snabb.

»Har ni valt Zlatan som vinnare nu igen!« kunde Johansson sucka men han lade sig aldrig i besluten, försökte aldrig bre ut sig, hävda sig, påminna om sin makts fornstora dagar. Han bara höjde groggen i en skål och log underfundigt.

Utanför festvåningen glittrade Stockholms ljus i höstmörkret och när Lennart blev trött åkte han hem till sin älskade hustru Lola, bjöd oss stillsamt farväl.

Nyårsafton 2017 dog Lola plötsligt och med henne dog också något inom Lennart. Fotbollen höll honom uppe ännu en tid och han fick dö som han önskat. Den 29 maj såg han Europa League-finalen i Azerbajdzjan. Strax därpå blev han sjuk och somnade in sex dagar senare, den 4 juni, 89 år gammal. Nyheten om hans död uppmärksammades över hela världen och många nämnde just Johanssonsinteg-ritet, enkelhet och lojalitet. Klassresan han gjorde var svindlande men hemmet förblev Sverige, allsvenskans läktare, ursprunget.

Slutsignalen har gått här, men i himlen, där är det avspark.

– Jennifer Wegerup, journalist och författare