Lennart »Tigern« Johansson

Av många märkliga historier om ishockey­laget Brynäs IF är en av de märkligaste från 1967. Klubben hade värvat målvakten Löfqvist och han gjorde debut i en cupmatch i Finland. Det gjorde han bra. Väldigt bra.

Brynäs gjorde massor av mål och Löfqvist såg ut att hålla nollan. När han som bäst stod och småmyste åt tanken såg han en spelare med nummer 4 på ryggen i det egna laget få pucken och åka ner mot honom. Kanske för att få tiden att gå? Kanske för att vänta in något byte? Plötsligt small det till och pucken låg bakom Löfqvist i målet.

Han stirrade. Medspelarna stirrade. Motspelarna stirrade. Publiken stirrade. Domaren stirrade, fumlade med pipan och blåste för mål. Medspelaren gled sakta fram till Löfqvist och sa »du ska inte tro att du får hålla nollan i första matchen«.

Medspelaren var Lennart »Tigern« ­Johansson.

Samme »Tigern« som häromveckan drabbades av en stroke i entrén till Läkerol Arena i Gävle och senare dog på sjuk­huset i staden. Med hans död försvann ännu en av de svenska idrottsstjärnor som var stora på den tiden klubbkänsla inte räknades i kronor.

I dag byter vissa spelare, påhejade av agenter, klubb flera gånger per säsong. »Tigern« kom till Brynäs 1962 och spelade sedan i Brynäs. Punkt. Att han drabbades av sin stroke just i Läkerol Arena när han var på väg in för att se sitt gamla Brynäs i Elitserien säger mycket.

Han hade stor del i begreppet »Brynäs­andan« som på 60- och 70-talen gav laget serieseger tolv år av tretton och nio SM-guld. Experter ansåg på fullt allvar att landslaget Tre Kronor vissa perioder skulle kunna ersättas av ett samspelt Brynäs.

Historien om »Tigern« Johanssons självmål för att ta ner den nye målvakten på jorden säger mycket om laget. Ingen skulle tro att den var något. Alla var lika viktiga.

Ja, alla som han och de tongivande i laget godkände i alla fall. För det fanns en dubbelhet hos »Tigern« här. En och annan spelare kände sig bortmobbad av honom och de andra i järngänget. Tvär och sur, sa en del. Rak, sa andra.

Från hans allra tidigaste tid finns en annan historia som bekräftar bilden av patos och häftigt humör. »Tigern« började sin elitkarriär i Sundsvall i det lag som i dag heter Timrå. När en annan spelare fick bättre förmåner lämnade »Tigern« klubben 21 år ung. Inte av avundsjuka, utan för principen. Han drev senare kravet på lika lön även i Brynäs.

När Brynäs ledning fått veta att »Tigern« ville lämna Timrå och gav honom ett anbud berättade han nöjt att han hade ett avtal med Timrå att de skulle släppa honom gratis.

Timrå lyckades snacka sig ur det avtalet med Brynäs förhandlare som fick lov att öppna plånboken. Inget ovanligt med det – om det inte varit för Timråledarens avskedsord. Han sa nämligen: »Vad ni än gör, berätta inte för Lennart att ni betalat för honom, för får han veta det tar han inte ett skär för er heller.«

Tjurskalligheten blev hans signum på isen också. Ögonen brann när det inte gick som han ville. Juniorer darrade när »Tigern« röt till. Många gånger var det han och några andra tongivande spelare som bestämde. Om »Tigern« inte höll med tränaren om en spelidé genomfördes den inte.

Han gjorde till slut tio säsonger i sitt Brynäs, 228 matcher och 98 mål, och var en av landets mest kända hockeyspelare. Ändå blev det bara 34 landskamper. Det var framför allt hemma i Sverige hans spel passade och internationellt var faktiskt OS/VM i Innsbruck 1964 den enda betydande turnering han deltog i.

Efter karriären blev han för en tid tränare. Sensationellt förde han Brynäs till SM-guld 1980.

Fast andretränaren fick sköta allt snack den säsongen; själv närmast bojkottade han medierna. Det var bara så. Hade han bestämt sig för något skulle det mycket till för att få honom att ändra sig. Alla var lika viktiga. Varför skulle han stå där och ta åt sig äran?

Reaktionerna i Gävle efter hans död gick egentligen emot det »Tigern« stod för. De visade nämligen att han gärna hade fått tro att han var något i stan. För det var han.

Ola Liljedahl, frilansskribent och författare till boken »Brynäsandarna«.