Loket var en man av folket

Av alla de svenskar som blir kändisar av en eller annan anledning finns en liten skara som även tilldelas adelskapet ”folkkär”. Denna benämning är farlig.  Begreppen folkkär och töntig ligger nämligen nära varandra.

Leif ”Loket” Olsson åtnjöt en enorm popularitet som ledare vid den lägereld som tv-programmet Bingolotto utgjorde i nittiotalets Sverige. Loket hade genuin hjärtlighet, en utpräglad göteborgsdialekt med åtföljande humor och gillade snabba infall. Han låg därför klart i riskzonen för att få en töntstämpel. Men ingen fara. Han hade nämligen betydligt fler strängar på sin lyra.

Inför valrörelsen 1998 ville TV4:s vd Jan Scherman förnya kanalens valbevakning. Tidigare hade de gamla murvlarna Göran Rosenberg och Jan Guillou skött utfrågningen av partiledarna. Inget fel med det. Men samtidigt väl traditionellt, gränsande till tråkigt. Scherman gnuggade tinningarna: ”Hur kan det bli bättre?” Han mumlade själv svaret: ”Leif!” Typiskt Scherman. Aldrig under de många åren av samarbete förföll han till smeknamnet Loket.

Jan Scherman hade analyserat Olssons styrka: ”Han gjorde Bingolotto till en storhet som ingen hade kunnat förutse. Han hade en ojämförlig förmåga att prata med människor. Det var det som lyfte hela programmet.  Han var rätt man att ta över valet efter Rosenberg och Guillou. Och det blev bra.”

Sitt smeknamn fick han när han arbetade som sportjournalist på Sveriges Radio och var utsänd till på Ryavallen i Borås för att referera en fotbollsmatch med Elfsborg. I laget fanns en spelare som hette Leif Olsson och kallades ”Loket”.  Och Ingvar Oldsberg som var programledare i studion sa skämtsamt: ”Och hur går det för Leif ’Loket’ Olsson på Ryavallen? Över till vår egen ’Loket’, Leif Olsson!” Där satt det.

Leif Olsson var född i Örgryte och kom till lokalradion i Göteborg efter en internationell karriär som handbollsdomare på högsta nivå. Loket såg ut som en handbollsdomare; liten, energisk, bestämd och ganska rund om magen. Han hade en förmåga att avväpna hätska situationer och skapa en god stämning på planen när han pratade med spelarna under matcherna. Han dömde bland annat en av semifinalerna i OS i München 1972 och bronsmatchen i Europamästerskapen fyra år senare. Kärleken till sporten behöll han och satt bland annat Handbollförbundets styrelse i flera år. Men samtidigt började en nya karriär. 
 
”Han valde den lilla lokalradion”, har en av hans bästa vänner, tidigare nyhetsankaret och SVT-journalisten Lennart Persson, berättat, ”därför att han var trött på allt resande kors och tvärs över jorden. Han ville vara mer i sitt älskade Göteborg. Att han skulle bli den gigant han blev först på radion och sen i tv med Bingolotto tror jag inte ens han själv anade. Men så fort han kom utanför redaktionen var han  
Loket med göteborgarna och att gå med Leif uppåt Avenyn kunde ta timmar för alla ville snacka med honom – och han var inte sen att ”tjôta” han heller.” 

Loket var verkligen en man av folket och hade ett slags naturbegåvning. ”Han vidrörde en sträng hos radiolyssnarna som få andra” sa Persson. Men att läsa på inför program var inte hans starkaste sida. När han skulle vikariera på TV4:s Nyhetsmorgon på somrarna under nittiotalet lade han lugnt den tjocka bibban av researchmaterial åt sidan och sa: ’Det gäller att vara nyfiken och ställa de frågor som vanligt folk vill ha svar på!’”

Lasse Kronér, som tog över som programledare för Bingolotto efter ”Loket” år 1999 underströk: ”Han var helt naturlig. Han satt i rutan med en cardigan hans morsa hade stickat, han satt där osminkad i stort sett. ” 

Han var också självlärd inom media och hade ingen utbildning för vare sig radio eller journalistik: ”Jag hade aldrig klarat antagningsproven till journalisthögskolan”, sa han själv. 

Det folkkära underblåstes av han bodde hemma hos sin mamma Ruth. Han efterlämnar inga barn. Trav var hans stora passion på fritiden.