Marie Nilsson Lind försökte formulera vad det var att bli Människa

På väggen ovanför Marie Nilsson Linds skrivbord i huset ett stenkast från havet vid Lummelunda på norra Gotland stod några rader. Man kan se dem som hennes konstnärliga motto: 

Vad ska konsten tjäna till? 

Jo, att lära människan att se sin himmel här på jorden. 

Att föra henne mot hennes mål. 

Vad är då målet? 

Jo, att bli Människa. 

Nilsson Lind föddes i socknen När på sydöstra Gotland. Periodvis bodde hon i Stockholm men på senare år flyttade hon tillbaka till den stora ön i Östersjön. Såväl musikintresset såväl som den naturliga scennärvaron fanns i familjen från början. Pappa Allan Nilsson var gotländsk revyartist, bland annat ihågkommen för sin “Summarn kummar”, framförd på utpräglat gutemål. 

Marie Nilsson Linds genombrott kom med kvartetten “Ainbusk Singers", som bildades 1983. Förutom Marie bestod gruppen av hennes syster Josefin och två grannflickor, “Bittis” Jakobsson och Annelie Roswall. “Det har inte alltid varit lätt att växa upp i jordbruksmiljö och sedan börja jobba i nöjesindustrin", har en annan gotlänska – Babben Larsson – sagt till P4 Gotland, men barndomsvännerna från När sjöng sig rakt in i svenska folkets hjärtan, först med dundersuccén “Jag mötte Lassie", som Marie skrev tillsammans med gode vännen Benny Andersson. Ainbusk höll ihop i många år men upplöstes definitivt efter Josefin Nilssons tragiska och förtida bortgång 2016. Gruppen hade då efter några år av ekonomisk turbulens och interna stridigheter bakom sig. 

I svallvågorna av #metoo gjordes dokumentärfilmen “Älska mig för den jag är” om Josefin Nilsson för SVT. Den vållade stor uppståndelse då den anklagade en man för mångårig misshandel. Dokumentären fälldes också av granskningsnämnden för att den stred mot bestämmelsen om respekt för privatlivet.  

Systerns död och den efterföljande filmen blev hur som helst början på en ny period av intensivt skapande för Marie Nilsson Lind och en väg tillbaka till offentligheten och den stora publiken. År 2019 uppmärksammades hon för ett ärligt och naket Sommar i P1 där hon blandade gotländska skrönor med egna erfarenheter från psykvården. “Det var ett sådant program som får en att tappa allt annat runt omkring. Allt annat försvinner. Marie hade en väldigt fin förmåga att prata om det viktiga i livet”, sa Bibi Rödöö, programchef för Sommar.  

Året därpå kom Josas bok: Min berättelse, som delvis var Maries egen självbiografi, men också ett försök till upprättelse systern med sitt tragiska livsöde. Boken sätter ord på hur svårt det kan vara att lämna ett destruktivt förhållande och diskuterade också våld i nära relationer. I samband med Nilsson Linds boksläpp den 29 februari 2020, precis fyra år efter systerns död, hölls en hyllningskonsert på Rival i Stockholm. Några av de som uppträdde var Ainbusk singers, Benny Andersson, Björn Kjellman, Hanna Hellquist och Stina Wollter. De som var där vittnade om en kväll där skrattet i slutänden vann över tårarna. Hösten 2021 var Marie Nilsson Lind även med i TV4:s “Så mycket bättre" där hon framförde låten “Anropar himlen”, tillägnad Josefin. 

De sista tio åren var sorgen ständigt närvarande i hennes liv. Samtidigt hade hon det eviga stödet från den bullriga livskamraten, musikern Magnus “Mangen” Lind, mest känd från Perssons pack, tills han gick ur tiden, knappt en vecka före sin hustru, efter en kortare tids sjukdom.  

Exakt vad det var att bli Människa visste nog Marie Nilsson Lind inte själv, men under hela sitt liv försökte hon formulera det, i sin musik, sina texter och i boken, ofta med en befriande svart humor.  

I den sista intervjun från Nyhetsmorgon, knappt en månad före sin död, sa hon “När jag skriver texter ska det vara någonstans i landet mellan Lars Norén och Svensktoppen". 

Och som hon skriver i “Josas bok”:  

“Jag tror att vi behöver berätta för varandra om livet, våra rädslor, vår längtan. Om liv och död. Om kärlek. Kärlek. Kärlek.”  

Rättelse: I en tidigare version stod det felaktigt att det var en namngiven skådespelare som stod anklagad i SVT:s dokumentärfilm om Josefin Nilsson.