Med Reventberg hade ett milt sätt med väldig kraft

Nationalteatern, sprungen ur studentteater och vänsterideologi i Lund, men med sin bas i Göteborg, var förvaltaren av det Brechtianska och studentikosa i teaterns och popmusikens värld.  

Attityderna kom underifrån. Inställningen var anarkistisk – och artisterna spelade helst i förorterna, gärna på ungdomsgårdar. 

Inga Margaretha Ida Reventberg – alltid kallad Med – var Nationalteatern personifierad. När hennes kolleger uppmanades att beskriva henne i ett enda ord blev ordet oftast:  f r ä c k !  Hon gillade att skriva barnteaterstycken som fick namn som »Kåldolmar och kalsipper«. 

Musiken var en integrerad del av teatern. Och kollegerna – för att inte tala om publiken – fann att Med sjöng »gärna och högt, rytmiskt – och falskt«.  

Pang-på-rödbetan-stilen gav denna Trelleborgsflicka hennes framgångar och uppdrag att leda teatrar på andra platser i landet. Hon var engagerad vid Klara Soppteater, Backa teater, Folkteatern i Göteborg, Riksteatern och Borås Stadsteater och krönte karriären som chef för Västerbottensteatern i åtta år. 

De lokala politiker som tillhandahöll skattepengar minns henne som en kvinna som visste vad hon ville. »Ett milt sätt med väldig kraft. Men hon behövde aldrig höja rösten. Det hon sa var så klokt att vi köpte det«, säger en. 

Med sin driftighet satte hon upp soppteater på luncherna – på vischan i Norrland! De blev succé och är en programpunkt som spred sig och lever kvar. Men var det skådespel eller matsedel som lockade? I lokalpressen utlovades »tunnbrödsrulle med cream cheese, varmrökt lax, dill och trekantsnitt med västerbottensoströra, scones med hallonsylt och grädde«. 

Med var dominant, ja. Men dominansen var inte sprungen ur traditionell maktutövning utan ur idérikedom och att hon skrev så väl. 

Hon »sålde in« sin kultur med entusiasm. När Umeå blev europeisk kulturhuvudstad 2014 stod hon för »ett stort nyskapande teateräventyr, Norrländsk Passion som i enkelhet var »en bred, humoristisk samtidsbild av människor, livsöden och aktuella samhällsfrågor sprungna ur vår del av Sverige. Med teater, dans, musik och projektioner skapas en stark visuell och poetisk föreställning som kommer att bli något utöver det vanliga.« Det behövdes ingen marknadschef – och Shakespeare fick något att tänka på. 

Hon förmådde de fyra länsteatrarna i norr –  Norrbottensteatern, Västerbottensteatern, Scenkonstbolaget och Teater Västernorrland samt några fristående – Estrad Norr, Jämtland samt Giron Sámi Teáhter – att samarbeta och turnera i hela Norrland. 

Tre unga dramatiker, med rötter i Norrland, skrev varsin ny pjäs för länsteatrarna. 

Fullt ös. Bredden som skådespelare var också stor. Hon blev rikskänd, när hon spelade »Undis« i filmen Ronja Rövardotter, en av 14 filmer hon medverkade i. Och folkkär blev  Reventberg i rollen som Ortrud Bengtsson i tantparet Alfhild och Ortrud i tv-serierna och filmen om Kurt Olsson med Lasse Brandeby, även han med bakgrund i Nationalteatern. Som komedienn var hon spirituell och utagerande. 

Med Reventberg var ordförande i Thaliaorden för damer. På senare år hade hon en nyckelroll när det gällde att samla ihop gamla Nationalteatern till en dokumentärfilm. 

Det gällde att återskapa Nationalteaterns rockorkester till en hemlig show inför bara speciellt inbjudna på Park Lane i Göteborg. Showen filmades av Pontus Hjorthén och ingår i dokumentären Vi är barn av vår ti dsom hade premiär i februari i år på Göteborgs filmfestival och nu finns tillgänglig på SVT Play. 

»Vi försökte gemensamt minnas femtio år av våra liv«, sa en av de medverkande. »Och som vanligt var Med den som var sammankallande och drivande.«