Ricky Bruch

Välfärd, skolgymnastik och en stark folkrörelse har bidragit till att Sverige decennium efter decennium varit och är en stark idrottsnation. Stjärnor kommer och går. Några är stora i enbart sina sporter, andra blir nationell egendom.

Och så finns sådana som Ricky.

Han hette egentligen Björn Rickard Bruch men i slutet av 60-talet, hela 70-talet och en bra bit in på 80-talet var han kort och gott Ricky med en hel nation. Alla visste när Ricky skulle kasta diskus, när Ricky blev förbannad på förbundskaptenen, när Ricky spelade in gladporr, när Ricky blev bodybuilder, när Ricky var discjockey, när Ricky kollapsade…

Ricky Bruch var en reality show innan begreppet fanns.

Men framför allt var han diskuskastare.

En av världens bästa någonsin.

Efter sanslösa framgångar under efterkrigstiden och OS i London 1948 hade andra länder sakta men säkert kommit i kapp och gått om de svenska friidrottarna. Inga OS-medaljer i Melbourne 1956, inga i Rom 1960, inga i Tokyo 1964, inga i Mexiko 1968.

Inför OS i München 1972 var pressen därför stor på Ricky.

Strax innan hade han gjort sitt livs kast på DN-galan på Stockholms Stadion. Han vräkte då med ett vrål i väg diskusen i ett kast som fick stadionpubliken att hålla andan. Det två kilo tunga redskapet landade kring Jay Silvesters fyra år gamla världsrekord.

Efter kontrollmätning visade det sig att Ricky, hela folkets Ricky, hade tangerat världsrekordet och jublet ville aldrig ta slut. Världsrekord! På hemmaplan! Ja, den där Ricky…

Storväxt med burrigt hår och vilt skägg visade han hela den sommaren i tävling efter tävling att han var bäst. Men i den stora kroppen bodde en liten pojke, livrädd för att misslyckas. När han drog på sig landslagströjan i samband med stora mästerskap var det som om nerverna satt utanpå den.

På Olympiastadion i München klev han därför in i diskusringen på gränsen till nervkollaps men lyckades ta sig samman och ta brons. Det var en bragd. Det blev hans största framgång i mästerskap – vilket är blygsamt för en som bland annat var världsetta, enligt statistiken i hela tre säsonger.

Ändå är han en av de riktigt stora.

I 43 år, sedan 1968, har Ricky oavbrutet haft det svenska rekordet i diskus. Det nuvarande rekordet på 71,26 meter, satt en novemberdag i Malmö 1984, är världens åttonde längsta kast någonsin. Och det var just rekordjakten som lockade honom mest. Kanske för att mästerskapen var så plågsamma? Han var förste svensk över 60 meter i diskus och förste över 70 meter och dessutom först över både 19 och 20 meter i kula. Snudd på besatt av rekordjakten, ansåg en del. Framför allt i slutet av karriären arrangerade han själv små diskustävlingar där vinden, som om den blåser mot kan bära en diskus långt, låg rätt.

»Den där Ricky…« Det var så man ofta sa. För alltid hände något kring honom. Det fanns träningspass hemma i Skåne som lockade flera tusen åskådare. Vid sidan av de sportsliga framgångarna pågick en sorts märklig kändiskarriär. Populäre Ricky blev erbjuden filmroller och är förmodligen den ende som både spelat gladporr mot Ole Søltoft (»I skyttens tecken«) och barnfilm mot Börje Ahlstedt (»Ronja Rövardotter«). Lika stolt över båda insatserna. Han kallade sig konstnär och poet och författare. Spelade in skivor och var politiker. Han erkände ett massivt dopningsmissbruk, på den tiden det var tillåtet, och engagerade sig senare i kampen mot dopning.

Kanske var det just dopningen som ställde till det?

Maniskt glad och full av idéer ena dagen, depressivt förtvivlad den andra. Men det redde liksom upp sig på slutet. Han flyttade, eller flydde, till en enslig gård på landet och blev alltmer harmonisk även om han ofta sa att han egentligen levde på övertid och gärna räknade ut hur många slag hans hjärta slagit.

Den 30 maj på Ystad lasarett, där han vårdades för cancer i levern, slog det för sista gången. Hans snart nittioåriga mamma Anneliese satt då, som så ofta genom livet, vid hans sida.

Ricky Bruch blev 64 år.

Ola Liljedahl, frilansjournalist