Rolf K Nilsson

Att se bortom horisonten, att se vad som kommer att hända innan det händer, är en unik förmåga. Rolf K Nilsson kunde det. Han såg det som vi andra inte ens anade.

I skiftet mellan sjuttiotal och åttiotal pratade Rolf om en ny värld som skulle växa fram. Bland annat pratade han om att östblocken med Sovjet och Östtyskland skulle falla och att demokratier skulle bildas. Många av hans åhörare på ett otal av hans föredrag hade svårt att förstå. Hur skulle det kunna hända med tanke på världssituationen? Vi var mitt i det kalla kriget med ett aggressivt Sovjet och ett hårdrustat Amerika. Men Rolf insisterade. Det går inte i längden att driva totalitära planekonomier. De river sig själva i ett moras mellan hårt tuktade och övervakade människor och ett ekonomiskt system som förbrukar sina resurser i en kommandoekonomi, menade Rolf.

I dag sitter vi med facit och vet att Rolf hade rätt. 1989 föll Berlinmuren och i december 1991 upplöstes Sovjetunionen och Warszawapakten. Många kom inte ihåg Rolfs analys drygt tio år tidigare när man pratade om att ingen hade kunnat förutse det dramatiska paradigmskiftet. Men det var precis vad Rolf hade gjort. Han hade sett bortom horisonten.

Född i Landskrona och uppväxt i Helsingborg med sin närhet till Danmark och kontinenten kom han snart att intressera sig för politik. En socialkonservativ själ gjorde att han valde Moderaterna och dess ungdomsförbund. En oerhört aktiv politisk tid förde honom både till kommunfullmäktige i Helsingborg och till ombudsmannastolen för ungdomsförbundet i Malmöhus län.

Men det dröjde inte länge innan Rolf insåg att han inte kunde bli en heltidspolitiker utan civilt yrke. Sagt och gjort. Han sökte in på journalistskolan i Skurup och blev en av 22 som antogs till utbildningen av 600 sökande. Men det blev inte politik främst som han kom att skriva om. I stället blev det de vardagliga allmännyheterna som blev huvudsysslan på olika redaktioner i Malmö, Ängelholm, Helsingborg och Perstorp. Där lärde sig Rolf hantverket.

När den nystartade nyhetstidningen Morgonposten i Göteborg kallade var han inte sen att säga ja. Tidningen var en uppstickare i det annars helt av Göteborgs-Posten dominerade Göteborg. Det passade Rolf bra. Han fick skriva mer politik, även ledare, och kunde ta ut svängarna på ett friare sätt. Men att starta en ny tidning i Göteborg var inte lätt. Det hade bland annat Arbetet fått erfara. När resurserna tröt fortsatte Rolf sin vandring. Nu till Härnösand och Västernorrlands Allehanda, ännu en moderat tidning. Men det var först när Gotlands Allehanda headhuntade honom som hans tillvaro skulle få en stor skjuts framåt. Gotland passade Rolf som handen i handsken. Lokalpatriotism, historia och ryssen lurande precis bortanför horisonten, allt passade Rolf och eggade hans intressen. Det blev en glad och händelserik tid.

Vid sidan om chefredaktörskapet på Gotlands Allehanda lockade allt det historiska. Rolf som var mycket påläst i historia blev snart ordförande i sällskapet Medeltidsveckan. Det var och är ett stort åtagande med hundratals aktiva under huvudveckan. Rolf var i sitt esse och sprutade idéer.

Men han kunde inte hålla sig borta från politiken. När Moderaterna på Gotland frågade om han ville kandidera till riksdagen blev svaret omgående ja. Efter en intensiv personvalskampanj fann Rolf sig plötsligt vara invald i riksdagen och hade fått det prestigefyllda mandatet Gotland.

Men allt är inte vad de synes vara. Rolf blev snart besviken på det politiska livet i riksdagshuset. Den kollektivistiska andan inom partierna och den ytterst snäva handlingsfriheten passade honom inte. Rolf ville gå sina egna vägar, driva sina egna frågor. Nu fick han veta att så gör man inte, man följer partiledningens order och lyder.

Redan efter en mandatperiod slutar han frivilligt som riksdagsledamot. Nedslagen men inte knäckt. Rolf hade nya idéer, många nya idéer. Det bar av till hemstaden Helsingborg men bara som mellanlandning. Han skulle vidare. Tillbaka till Västernorrland och Näsåker – en ort som påminner i sin struktur om Gotland. Mycket historia och ett aktivt föreningsliv.

Men så blev det inte. Ödet ville annorlunda och mitt i livet, endast 65 år gammal, dog han hastigt i hemmet i Helsingborg. En resares resa hade kommit till ända.