Rutger Gunnarsson

Det dök upp en ansökan om ledighet hos rektorn på Rytmus-gymnasiet i Göteborg höstterminen 2009. Det var basläraren Rutger Gunnarsson som försiktigt frågade om han kunde få lite ledigt. Varför då? Jo, han hade blivit tillfrågad att medverka som basist utomlands, för att ackompanjera artister som Annie Lennox och Chaka Khan. Ledighet beviljad.

Rutger Gunnarsson, född 1946 och uppväxt i Ledberg, Linköpings kommun, hade ingen aning om vad som komma skulle när han i tjugoårsåldern blev antagen till Musikhögskolan i Stockholm. Där studerade han musikpedagogik i gitarr 1969–1972. Men uppdragen som klassisk gitarrist stod inte som spön i backen. I stället var det en audition som basist till en Hootenanny Singers-turné som öppnade dörren för honom.

Enligt Carl Magnus Palms biografi »Abba – människorna och musiken« skedde testet hemma hos Benny Andersson, men utan att Rutger Gunnarsson fick spela bas. Han fick sjunga stämsång eftersom basisten de sökte måste ha den egenskapen. En enkel match eftersom körsång ingick i hans utbildning. Till historien hör också Benny Anderssons hund, som bet sönder Rutgers skor under besöket. Rutger Gunnarsson har sedan skämtsamt sagt att det var en bidragande anledning till att han blev anlitad – som kompensation för skorna. Just hans ödmjukhet, att han aldrig framhävde sig själv utan i stället lyfte fram andra, tillskrivs Rutger Gunnarsson av många av hans bekanta.

Gitarristen Janne Schaffer, även han anlitad av Ulvaeus och Andersson i Metronome studio i Stockholm, minns sitt första möte med basisten tidigt sjuttiotal. Han var blyg och tillbakadragen. Men en fantastisk musiker, vars talang och framgång enligt Schaffer kom att bana väg för framtida svenska låtskrivare och producenter.

Arbetet i studion ledde till musikhistoria när Rutger Gunnarsson ihop med Schaffer, Ulvaeus och Andersson filade på en låt som kom att döpas till »Waterloo«. Rutger Gunnarsson kom sedan att spela bas på alla Abbas skivor och många andra album som Ulvaeus och Andersson producerade. Abba använde ofta samma musiker, och Rutger Gunnarsson fungerade tillsammans med gitarristen Lasse Wellander och trummisen Ola Brunkert som ett ständigt kompband. Han medverkade även på alla Abbas stora turnéer i slutet av sjuttiotalet, i Australien, Europa och USA samt i Japan 1980.

I och med att Abba tog mer tid för Ulvaeus och Andersson, fick Rutger Gunnarsson uppdrag att producera och arrangera musik. Hans första stråkarrangemang för Abba kan höras i »My Love, My Life« på albumet »Arrival« (1976). Bland artister han jobbade med under denna tid märks bland andra Ted Gärdestad, Ulf Lundell och Tomas Ledin. Bakom den senare syns Rutger Gunnarsson spela bas när Ledin framförde sin låt »Just nu!« under Eurovisionsschlagern 1980. På scen har han sin till viss del egendesignade Super Swede-bas tillverkad av Hagström. Även efter att Abba upphörde anlitades han av Ulvaeus och Andersson, i musikalen »Chess« och på soundtracket till »Mamma Mia«.

Tillsammans med bland andra Lasse Welander hade Rutger Gunnarsson från början av åttiotalet och knappt tjugo år framåt KMH-studion som sitt andra hem. Där gjorde han studiojobb, arrangerade och producerade för mängder av andra artister, mycket schlager och dansband, som Carola, Herreys och Lasse Stefanz.

Rutger Gunnarsson hade också ett sportförflutet. I sin ungdom var han ytterst nära att tangera eller till och med slå junior-rekorden inom höjd- och stavhopp. När han var som mest aktiv som löpare, under turnéer runt åttio- och nittiotalet, kunde han be om att bli avsläppt och springa ett halvt maraton innan turnébussen nådde den ort konserten skulle spelas i.

Med god marginal är Rutger Gunnarsson förmodligen den basist i Sverige som är mest spelad internationellt. För den stora allmänheten förblev han ändå ganska anonym. Han uppmärksammades av branschen när han år 2014 tilldelades hederspriset Studioräven av Musikerförbundet.

Han var dock inte okänd för andra basister. På internetforum för basister har man länge kunnat läsa beröm över hans spel och basmelodier, och en låt vars basspel ofta lyfts fram är »One of Us« från albumet »The Visitors« (1981).