Silbersky ville ge röst åt människor anklagade för brott

Den 2 november 1967 gjorde Juridiska föreningen vid Stockholms universitet ett studiebesök hos Högsta Domstolen för huvudförhandlingen i kvällspressföljetongen “Stora advokatkriget”. Samfundet hade vägrat en ung notarie medlemskap. Han hade ju skrivit “Du” till en domare och gjort “reklam” för sig själv genom att synas i vit smoking på galapremiärer, ofta tillsammans med arbetsgivaren och kändisadvokaten Henning Sjöström. Notarien var högst kunnig i ämnet men hade “brustit i takt, hänsyn, omdöme och insikt om vad god advokatsed kräver.” Svaret från den då 29-årige Leif Silbersky basunerades ut i kvällstidningarna: “Jag tänker slåss om saken!” 

Några dagar senare ledde samme Silbersky åklagaren Ingemar Sigurdsson och Stockholms rådhusrätt till en filmförevisning. Den sexuella revolutionens förläggare tänjde på gränserna. Polisen gjorde räder mot vuxenbutiker då skrifterna ansågs ”såra tukt och sedlighet”, som Brottsbalken 16 kap. 11§ uttryckte det. ”Domstolarna sitter ju och tycker! Rättsosäkert och godtyckligt!”, ansåg Silbersky, som tvingade rätten att själv se vad censorerna vid Statens Biografbyrå hade släppt igenom. Åklagaren rapporterades blunda under delar av Vilgot Sjömans film Jag är nyfiken (gul), där Lena Nyman, 22, och Börje Ahlstedt, 38, visade sig nakna och idkade samlag. Rimligen borde sådant kunna visas i tryckt skrift också? Rätten höll med. Leif Silbersky hade rivit ned porrvallen. 

Två veckor senare meddelade HD med rösterna 5-0 att Leif Silbersky fick bli advokat. Och på den vägen fortsatte det. Vi känner honom från en rad mediala rättsfall: Fontainebleau, Bertil Ströberg, Fermenta, Sigvard Marjasin, Trustor, Diskoteksbranden, Jesús Alcalá, Anna Sjödin, Hagamannen, Riccardo Campogiani, Englamordet, Helikopterrånet. I New York Times dök han upp som försvarare åt wikileaksgrundaren Julian Assange, rapartisten ASAP Rocky och tre somalie-svenskar som 2002 hamnat på USA:s sanktionslista. 

Redan före Stora advokatkriget såg man tendensen i Neurosedynmålet när Sjöström och Silbersky krävde skadestånd från Astra åt fosterskadade barn. “Henning Penning” är bara ute efter advokatarvoden, målet är utsiktslöst, dundrade Expressen. Duon kontrade med att för media visa bilder på de missbildade barnen. Efter förlikning fick dessa livslånga indexreglerade skadestånd. 

Mindre känt är att Leif Silbersky kom att bli en aktivist för den sexuella revolutionen. I boken “Såra tukt och sedlighet” krävde han 1969 statliga bordeller, porr åt folket, sexuell teater, alltså live-shows på scenen; saker som han senare i livet hänförde till tidsandan och ungdomligt oförstånd. År 1971 gjorde han i sexploitationfilmen “Kärlekens XYZ” en cameoroll där han förklarade juridiken runt sex och relationer. Våldtäkt problematiserades där på ett vis som hade fått igång ett drev mot honom i dag. Kärnfamiljen sades i lagen vara gynnad framför gruppgemenskaper på ett obefogat vis. Själv träffade han sin fru vid 7 års ålder i en judisk skolpjäs så det var knappast av egenintresse han sa så. Under 62 års äktenskap tog Rita hand om hemmet medan han lade in förfärande arbetsveckor. Han lovade att gå ned till 100 procent arbetstid när han fyllde 90. Nu blev han bara 86. Det var nära att sluta vid 52. Olidliga cellgiftsterapier kurerade honom dock från non-Hodgkins lymfom. 

Tjugotvå deckare om advokat Rosenbaum hann det också bli, med Olof Svedelid som medförfattare. Rosenbaum är den perfekte advokaten. “Det är jag!”, hojtar Silbersky anspråkslöst i Tom Alandhs dokumentär i tre delar (se den på SVT Play!). Minus egen erfarenhet av koncentrationsläger. Och minus det där Misstaget. Gång på gång uttryckte han sin ruelse över sin slutplädering i försvaret av Anders Eklund, flickmördaren. Silbersky började läsa Stig Dagermans gripande “Att döda ett barn”, ett mästerverk om hur en trafikolycka obevekligt krossar världen för de inblandade. Den mördade flickan Enlgas mamma stormade ut ur salen. 

Silbersky ville dock alltid väl: Upprätthålla rättsstaten och individuella rättigheter genom att ge röst åt människor anklagade för brott. Inte försvara brotten i sig. Narkotikabrott sade han däremot nej till helt.