Stig Danielson

När sorgens bud kom tänkte jag direkt på en ängel. Men det är en liten pojkängel som vänder sig om och skjuter, och den sitter som en tavla på väggen i mitt arbetsrum. Signerad 1988.

Tavlan var en av alla de fantastiska målningar och teckningar som Stig Danielson fick med sig från krigets Afghanistan. Vi reste dit tillsammans 1987; jag som fotograf och skribent, Stig som målare. När vi smugglades över gränsen från Pakistan tillsammans med mujahedin var Stig utklädd till en afghan – vilket underlättades av hans skägg som fått växa till sig – och jag bar burka. Innan avresan hade Stig en plågsam ångest. Han beskrev det som om han gjorde upp med allt före avresan, men så fort vi passerat gränsen blev han lugn, fokuserad och tacksam att andra stod för det praktiska och förde samtal. Han satt med penna och block, timme efter timme. Lyssnade och skrev anteckningar i en liten bok, eller i långa textblock som slingrande sig in i hans bilder. Afghanerna uppskattade honom. Att säga Stig var uteslutet, det blev »Stek« eller »Stik«. På detta följde skratten. Men han samlade också på sig tankar som var mindre smickrande om människorna i kriget och deras förhållningssätt till religionen. Den kritiken uttryckte han i konsten och den skjutande ängeln som vänder sig med ett vapen i handen blev en av dessa återkommande ikoner.

Vi fortsatte att samarbeta långt efter resans slut. Vi hade utställning på Etnografiska museet i Stockholm 1989, turnerade i Lund, Piteå och en rad andra platser. Föredragen var många.

Arbetsområdet i Afghanistan och Pakistan, där han besökte flyktinglägren, benämnde han »exil«. Stig Danielson utforskade ständigt utanförskapet. Senare förstod jag hur starkt det hörde samman med hans egen uppväxt som adoptivbarn. Han återkom ofta till barndomsåren i Saltsjöbaden i sina berättelser. Hans pappa var överläkare och i sjukhuset intill familjens hus – »ett gammaldags sjukhus med egen personal« – träffade Stig alla sorters människor.

Han skriver själv: »Alla var kamrater till mig. Inte minst de luffare som fördrev någon eftermiddag och åt utsmugglad mat och öl med hälsning från kockar och kallskänkor. Dessa män som varit rallare vid järnvägsbygget och dröjt sig kvar vid ändstationen år in och år ut, de fann i mig en storögd lyssnare till allsköns historier.«

Som 18-åring började Stig Danielson på Pernbys Målarskola i Stockholm. Konsthögskolan gick han 1960–1965. Han genomförde ett trettiotal separatutställningar och medverkade i ett tiotal samlingsutställningar. Hans verk finns representerade på ett flertal museer och samlingar världen över. Förutom de mer genomgripande projekten målade han segelbåtar där sinnebilden av havet var Saltsjöbaden. Naturen och blommorna låg honom nära.

Innan åren med Afghanistan genomförde Stig Danielson ett arbete kring långvården. Han kallade detta »Glömskans rike« och det bestod av en rad innerliga, närgångna porträtt och situationer med gamla. Med Lisa Berg gjorde han 1985 en uppmärksammad tv-film där människovärdet sattes på sitt yttersta prov.

Under en tioårsperiod dokumenterade han prostitutionen i Stockholm. I målningar och etsningar beskrev han kvinnornas liv. Resultatet blev bland annat boken »Ömhetens kaniner« (Bonniers 1980). Hans arbete kom att få betydelse för den uppmärksammade prostitutionsutredningen. Här samverkade Stig Danielson med tiden, som utredningens sekreterare Hanna Olsson uttrycker det över trettio år senare: »I sin konst avslöjade han mannen i prostitutionshandeln och han tog de utsatta kvinnornas parti utan att försköna deras liv.«

När jag skulle ha premiär på filmen »Länge leve gruvan!« 2008 i Laisvall kom Stig med. Jag ville visa honom min hemkommun Arjeplog. Trots en svår hjärnblödning och balansproblem deltog han på alla utflykter och möten. Mest förtjust blev han över fjället Galtisbuouda dit man kunde ta sig med bil direkt på toppen. Om detta handlade ett av våra sista samtal.

Berusad av känslan från bergens Afghanistan var Stig fylld av anblicken av sjöar och hundratals andra toppar. Utsatthet kan göra sig påmind såväl i en trång gränd i en afghansk by som på fjällets topp.