Svennis var en verklig gentleman

Finaldag i engelska FA-cupen den 12 maj 2001. Vi satt i bilen på väg till den fullsatta arenan, Sven-Göran Eriksson, två andra gäster och jag. Det engelska fotbollsförbundet hade bokat bil med chaufför åt Eriksson, som var förbundskapten sedan några månader. En man som oavsett titel och lön dock alltid förblev samme gamle Svennis. Alltså vände han sig till chauffören och frågade: ”Ska du se matchen?”. Denne fick fram att nej, han hade inte råd med biljetten. Svennis log lite och sa på sitt stillsamma vis: ”Ta då den här!”. Så räckte han över en biljett till The Royal Box, den finaste delen av hedersläktaren. Chauffören släppte av oss, körde hem i ilfart, bad frun stryka finskjortan och stod sen svettig och rodnande intill oss på VIP-läktaren med skinande, lyckliga ögon. Svennis hade gett denne man ett minne för livet. 

Det är ju just i handlingarna som en människas liv speglar sig, mer än i högstämda lovord. Genom hela sin otroliga internationella karriär i den mäktiga miljardindustri som toppfotbollen är förblev Sven-Göran Eriksson alltid ”Svennis”. En lågmäld, lugn och vänlig värmlänning från Torsby.  

Han föddes den 5 februari 1948 i ett annat Sverige. Mamma Ulla berättade gärna om hur han som liten ”pöjk” smutsade ner finkläderna inför ett kalas eftersom han smitit ut i trädgården för att spela boll. Pappa Sven tog senare med sonen till Degerfors matcher på Stora Valla. Där fick den unge Svennis en första inblick i vilken passion fotbollen kan väcka i människor och den guldkant den kan sätta på den gråaste vardag. Svennis spelade själv i Torsby IF men insåg tidigt att han inte skulle bli en stor spelare. Men en stor tränare, ja. Han lämnade de värmländska skogarna för att utbilda sig på GIH och utveckla sitt ledarskap. Han intresserade sig tidigt för mental träning, något som kom att få stor betydelse för stjärnspelaren Torbjörn Nilsson när Sven-Göran Eriksson blev tränare i IFK Göteborg 1979. Med Svennis hjälp kom ”det känsliga bollgeniet” över sin prestationsångest och säger i dag att Svennis därmed räddade hans karriär. Eriksson visste hur man tog en grupp stjärnor och gjorde ett lag av dem. Och han visste att knyta till sig de bästa medarbetarna, som Tord Grip, oumbärlig vän och kompanjon genom åren. 

Under den blott 34-årige tränarens ledning vann IFK Göteborg så den prestigefyllda Uefa-cupen 1982 och omvärlden fick upp ögonen för den där Mister Eriksson. Portugisiska storklubben Benfica blev första anhalt och sen kallade italienska Roma, 1984. Där fick Svennis uppleva sin första rejäla motgång, men han reste sig. Han lyckades inte vinna italienska ligan med Fiorentina och Sampdoria heller, men med ett storsatsande Lazio kom till sist triumfen år 2000. 

De där åren i Rom beskrev Svennis själv som de lyckligaste i livet. Han var uppburen tränare, nykär och älskade tillvaron i Rom i lägenheten med terrass och utsikt över Piazza del Popolo plus ett strandhus i Fregene. Italienarna uppskattade hans lugna sätt och kallade honom för en ”gentiluomo”, en verklig gentleman. Som reporter var jag med på klubbens egen kanal Lazio Radio när Svennis medverkade för att sjunga ”Mors Lilla Olle” på svenska. Det ansågs bringa tur och ja, då ställde han upp, förstås – inför varje match. 

När England sen kallade och ville ha honom som landets första utländska förbundskapten någonsin var triumfen total. Men den brittiska pressen känner inte ordet ”privatliv”. I Storbritannien blev han förstasidesstoff mer för sina kvinnoaffärer än för sitt arbete med landslaget. Hans rykte solkades i kanten och han led svårt av det. 

Men återupprättelsen skulle komma. När Svennis i vintras berättade för världen att han var döende i cancer strömmade hyllningar och kärleksförklaringar in. Gamle stjärnspelaren David Beckham besökte honom i Torsby och Svennis bjöds in att ”gästträna” favoritlaget Liverpool under en match. Sveriges störste fotbollstränare omfamnades av hela fotbollsvärlden och fick det beröm han förtjänade. Slutet mötte han i hemmet i Värmland, i barndomstrakten där allt hade börjat, omgiven av sina kära.