Sveriges äldste livstidsfånge

Kriminalvårdsanstalten Salberga i Sala är placerad i samma säkerhetsklass som Kumla och Hall. Bland de 248 fångarna fanns till nyligen Helmer Ljus, en hårding som genom åren begått de flesta av lagbokens brott, inklusive två yxmord i fyllan och villan. Han var sliten och vistades med tiden allt mer på sjukavdelningen. Han hade också fått ett utseende som en snäll morfar. 

Ljus fick på slutet veta att hans livstidsstraff av  Örebro tingsrätt äntligen hade omvandlats till tidsbestämt. Han ansökte genom åren flera gånger om denna nåd – ”jag känner att jag börjar tackla av” – men domstolen, rättsmedicinalverket och kriminalvårdens experter bedömde så sent som för tre år sedan att Ljus, trots sin ålder (då 92), var en ”medelhög risk för återfall i brottslighet” och att det lämpligast att han satt kvar i fängelse. En försvårande omständighet var att Ljus under sina fängelsevistelser alltid var ointresserad av alla former av behandling och terapi.  

Men till slut alltså: tidsbestämt straff, fängelse i 39 år. ”Du släpps fri om två år.” Liemannen han dock före.  

Helmer Ljus föddes utanför äktenskapet och växte upp i en otrygg miljö med missbruksproblem. Detta var i Delsbo i Hälsingland, en ort som i svensk folklore står för stor och färgstark brottslighet. Slagsmålen vid dansbanan var legendariska. 

Han var 19 år gammal, när han dömdes för sitt första brott. Det blev starten på en rekordlång kriminell bana. Genom åren fälldes han sedan för allt från tjuvjakt, hembränning och olaga kraftöverföring till grov misshandel, samt, under militärtjänstgöringen, omfattande stölder och häleri, olaga innehav av vapen och ammunition, samt olaga älgjakt.  

I brottsutredningar karakteriserades han som ”en enstöring”. Han kunde tillsammans med andra människor ”vara okontrollerbar”. Vid ett tillfälle  hällde han syra över en annan man med motiveringen: ”Jag blev irriterad på att han snarkade så…” 

En utredning beskrev hans livsstil: ”Under fyrtio- och femtiotalen hade han på vinterhalvåret olika verkstadsarbeten. Men han sade upp sig på våren och levde sedan i skogskojor, där han genom jakt och fiske var självförsörjande.”

I Delsbo hade Ljus vännen Leif Jonsson, en svetsare och småbonde, nu 68 år gammal, som in i det sista besökte honom i Sala. Jonsson blev hans kontaktman och övervakare.  I den rekonstruktion av Ljus liv som reportern Gusten Holm i Expressen gjort konstaterade Jonsson: ”Helmer tog aldrig tag i sitt skenande alkoholmissbruk.” 

Helmer Ljus hade även en dotter som växte upp med sin mamma. Först vid 16 års ålder fick dottern veta vem som var hennes biologiska far. Långt senare berättade dottern: ”Det var långt före morden. Vi fick en viss kontakt och den behöll vi. Jag har besökt honom i fängelset och vi talas regelbundet vid i telefon. Men nu minns han inte mycket av våra träffar och samtal.”.  

Helmer Ljus var  60 år gammal när han  1988  första gången dömdes för mord. Berusad hade han med en yxa huggit ihjäl en kamrat. Han dömdes till elva års fängelse men släpptes efter sex. 

Straffet lärde honom ingenting. Efter fyra år i frihet dömdes han för ännu ett mord. Berusad hade han huggit ihjäl en rörelsehindrad person som låg i sin säng.  Straffet nu blev livstid. Han var, då den äldsta person i modern tid som hade dömts till livstids fängelse i Sverige. 

Landets mest kände kriminolog, Leif GW Persson sammanfattade i ett teve-program Ljus som ”en stökpelle i största allmänhet”.  

I sin cell på Salbergas vårdavdelning gjorde Helmer Ljus rätt prognos när han nåddes av beskedet att hans straff till sist hade tidsbestämts: ”Gjort är gjort. Det är så här mitt liv blev. Det är för sent. Jag kommer aldrig att hinna uppleva friheten igen. Jag dör här.”