Sveriges mest inflytelserika vinkännare
Bengt Frithiofsson , vinkännare och tv-personlighet, dog den 28 september. Han blev 85 år gammal.
Bild: Wikicommons
För en offentlig svensk person finns få större erkännanden än att bli parodierad av Robert Gustafsson. Samtidigt är det förenat med en fara. Gustafsson – som skapat figurer som Jan Banan, Kapten Klänning och gjort speedwayföraren Tony Rickardsson till nationell idol – gjorde i satirprogrammet ”Parlamentet” en sylvass och skrattvänlig studie av morgon-tv:s naturbarn, den ohämmade, yvige vinexperten och självpromotören Bengt Frithiofsson.
Frithiofsson testade vin. Han satte solar på vinerna på det sätt kvällstidningarna sätter plus eller getingar. Gesterna var stora. Blicken plirig. Entusiasmen oefterhärmlig. Smackandet smittande. Grimaserna oftast gillande. Kunskapen övertygande. Omdömena fälldes på fryntlig skånska.
Det var showtime präglad av en portion självbelåtenhet uppblandad med marknadsföring. Det var ju den kommersiella kanalen TV4, det var fredag och snart skulle helgen börja. Frithiofsson nästan eldade i direktsändning upp sina ögonbryn, när han flamberade en maträtt med konjak.
Men Robert Gustafssons sketch i ett satirprogram i tv för sexton år sedan som Frithiofsson med flaskor och glas och gester och prat blev en tidsinställd bomb. Efter kort tid hade den dykt upp som ett klipp med 1,5 miljoner visningar på Youtube under rubriken : "Frithiofsson full i tv".
Han medverkade i Nyhetsmorgon i TV4 under 25 år och under den tiden var han förmodligen Sveriges mest inflytelserika vinkännare. Det han rekommenderade på morgonen var ofta slut i Systembolagets hyllor redan vid lunch. Intresset för honom och hans inflytande var så stort att vid Lunds universitet skrevs avhandlingen ”Bengt Frithiofsson, glädjespridare eller samhällsfara?”
Det akademiskt vetenskapliga svaret via doktoranden Gustav Thunander var: samhällsfara. ”Då Sveriges invånare konsumerar alkohol i allt större utsträckning, samtidigt som de enligt undersökningar inte resonerar kring det, även som ett ökat hälsoproblem, väljer jag att presentera en retorisk analys som undersöker hur Frithiofsson på veckobasis tipsar tittarna om Systembolagets produkter och argumenterar för sina åsikter.”
Bland vinkonnässörer uttrycktes ibland tvivel om att Frithiofsson inte alltid bara hade konsumenternas, eller ens Systembolagets, bästa för ögonen. Han hade egna intressen i både i vinproduktion och försäljning.
Bengt Frithiofsson föddes i sjöfartsstaden Landskrona och började sin bana som svetsare vid varvet. Därefter gick han till sjöss och seglade på Norrlands hamnar och efterhand längre bort som till England och även USA:s östkust. Han började medarbeta i den fackliga tidningen Sjömannen, fick smak för skrivandet och gick en journalistutbildning vid Fridhems folkhögskola i Svalöv.
Så hamnade han i Stockholm, blev servitör på den klassiska kulturkrogen Gyldene Freden i Gamla stan och började umgås i journalistkretsar. ”Han tog ju hela rummet, speciellt därför att han hade en fet cigarr i munnen”, minns en kollega från tiden.
Så träffade Frithiofson på Svenska Dagbladets chefredaktör Gustaf von Platen, som gillade hans idé att skriva om mat och dryck, det passade bra i tidningens nya helgbilaga. I mitten av sjuttiotalet började han därför arbeta på Svenskan.
Men han sa upp sig när han på nittiotalet började medverka i TV4, startade sin egen vinserie och också lånade sitt namn till vinimportören Arvid Nordqvists kollektioner av olivolja och vin. I fem år arbetade han också med både produktion och försäljning av vin i Sydafrika.
Han skrev flera böcker och titlarna skvallrade om hans älsklingsämnen; ”Krögarnas bästa mat”, ”Klassiska krogar”, ”Vägarnas bästa mat”, ”Vin & ölguiden” och ”Gourmet à la carte”.
Han var jovialisk och kunde konsten att synas; 72 år gammal ställde han upp i underhållningsprogrammet Let’s dance. En showman och försäljare, javisst! Men hans passion för mat och dryck var ärlig och det gjorde honom till en ikon i vinvärlden.
Hälsningen på Instagram från hans programledare Steffo Törnquist efter dödsbeskedet var självklar:
”Bengan, tack för alla garv och klunkar. ”