Syster Marianne: Trotsig, obekväm och rikskänd

Det är inte självklart att en kvinna med yrkestiteln nunna kan skapa tidningsrubriker. Ändå blev det många sådana om Marianne Nordström, eller Syster Marianne, genom åren.  

Till en början var de ljusa. De första skildrade hur hon 1954, vid 28 års ålder, blev nunna, Sveriges första sedan reformationen på 1500-talet.  

Därefter svartnade rubrikerna, när hon och hennes medsystrar under 35 år engagerade sig i den laddade asyl- och migrationspolitiken. 

”Ja, vi gömmer flyktingar som riskerar att kastas ut.” I mitten av nittiotalet blev det till och med löpsedlar: ”Polisen stormar Alsike kloster.” 

Helgeandssystrarna, som de kallade sig, försvarade sig med formuleringen: ”Vi bara försåg flyktingar med en fristad.” 

Med sitt trotsiga beteende visade Syster Marianne ett sinnelag som gjorde henne rikskänd. Hon använde berömmelsen till att föra ut sitt budskap men begick ett misstag när hon lät sig intervjuas av Radio Islams grundare Ahmed Rami i dennes radiokanal.  

Rami var en marockansk författare och före detta arméofficer som deltagit i ett försök att mörda Morockos högste säkerhetschef. Han var dömd till döden men flydde till Sverige och fick asyl. Rami var som politisk aktivist både antisemit och förintelseförnekare och kom senare att dömas för hets mot folkgrupp. 

Också Syster Marianne uttalade sig antisemitiskt och tonade ner nazisternas förintelsepolitik. Hon sa, att genom att inte erkänna Jesus som Messias hade judarnas historiska mission upphört och övertagits av den kristna kyrkan. Bildandet av staten Israel stämmer inte med judarnas ”kallelse”. Hon instämde i Ramis påstående att den svenska förlagsvärlden var styrd av ”judiska intressen”.  Därför ströps information om Israel. Hon fann även insinuationer om att Olof Palme ”mördats av sionister” tänkvärda. 

Hon sade också vid ett tillfälle att uppmärksamheten på Nazitysklands folkmord var för stor: ”Judarna har fått det här med förintelsen på hjärnan”. Och tillade: ”Det är säkert en traumatisk grej för dem, men det finns andra som är värre.”  

Så tyckte hon att förföljelsen och folkmordet var en försvarsåtgärd mot judars faktiska makt och ”österländska” affärsmetoder: ”… man var rädd för judarnas maktposition i samhället. Som alla österlänningar var de nämligen skickliga i affärer.” 

Någon konstaterade: Syster Marianne har gett begreppet ”sätta en fot i munnen” ett ansikte.  

Och det fanns plats för fler otidsenliga idéer inne i det där huvudet. Exempelvis var hon emot kvinnliga präster: ”Gud är en han.” Om homosexualitet sa hon: ”Jag tror homosexualitet är ett handikapp. Många människor i dag klarar inte av normala sexuella relationer. Jag tror också många homosexuella kan botas genom kroppskontakt.” 

Marianne Nordström föddes i Kodaikanal i Tamil Nadu till civilingenjör Egon Nordström och hans maka, friherrinnan Inez von Otter. Båda var Svenska kyrkans missionärer i Indien. Syster Marianne växte upp i Eskilstuna och utbildade sig på Konstfack och bedrev sedan konststudier i Paris och London. Som konstnär utförde hon bland annat målningar och korfönster i en rad kyrkor i Mellansverige och illustrerade böcker.  

Det var under åren i England hon inspirerades till klosterlivet. Hon blev 23 år gammal ordenssyster i Order of the Holy Paraclete. Tillbaka i Sverige lät den färgstarke och kontroversiellt högkyrklige Gunnar Rosendal i sin  kyrka i skånska Osby – i strid med statskyrkans vilja – henne avge klosterlöfte och bli den första nunnan inom Svenska kyrkan sedan Gustav Vasa. 

Ett kloster skapades, först i Bromma, därefter i Uppsala och  Skepptuna innan det hamnade i Alsike vid Knivsta – och med tiden erkändes av biskopsmötet. 

Där blev Syster Marianne den modiga och omdömeslösa, trotsiga, obekväma och historie-okunniga kvinna som för sin gärning att gömma flyktingar för några år sedan av rikets största tidning korades till en av det årets Svenska Hjältar.