Tack för musiken, Kjell Lönnå!

En eftermiddag när jag var i elvaårsåldern ringde Kjell Lönnå. Han tyckte att jag skulle sjunga solo i ett av hans allsångsprogram. Det tyckte inte jag, men han lirkade och med sitt vinnande sätt lyckades han övertala mig. ”Vi låtsas som om du inte vet om att du ska sjunga och så hämtar jag dig i publiken”, sa han. Jag dubbelandades av nervositet, men det gick ganska bra och blev ett av flera fina minnen av den populäre körledaren. Bilden här nedanför är från framträdandet och kom i postlådan lite senare från Kjell. Det säger väl också något om hans personlighet.

Kjell Lönnå föddes i Smedjebacken i Dalarna, men familjen flyttade till Sundsvall när Kjell var i tolvårsåldern och pappan blev baptistpastor i Elimskyrkan där. Lönnå var inte äldre än 17 när han startade sin första ungdomskör. Ungefär samtidigt började han som typograf på Sundsvalls Tidning där han stannade några år innan det blev utbildning till tecknare vid Anders Beckmans reklamskola i mitten av femtiotalet. Därefter blev han lärare i musik och teckning i Sundsvall, en bana som kom att vara i nästan ett kvarts sekel (bland annat var han bildlärare till min mamma på Skönsbergs skola i Sundsvall). I början av sjuttiotalet stack Lönnå dessutom emellan med en musiklärarutbildning i Kalmar.

Ständigt aktiv påbörjade Kjell Lönnå i början av sextiotalet en parallell karriär som frilansproducent i radio och TV, ungefär samtidigt som den dynamiske mannen startade Sundsvalls Kammarkör. Några år senare annonserade han efter sångglada män som skulle samlas i KFUM:s lokaler i staden. Och så var KFUM-kören bildad. Båda körerna blev framgångsrika och turnerade över stora delar av världen. Från 2006 ledde han även damkören Confetti.

Man räknar med att det i dag finns omkring 600 000 körsångare i Sverige och Kjell Lönnås insatser för att göra sången till en folkrörelse kan knappast överdrivas. Genom åren ledde han mängder av radio- och tv-program med namn som ”Lönnå med gäster”, ”Sången är din” och ”Lekande lätt”. Till det kom alla konserter i Sundsvall, Sverige och resten av världen, evenemang som förmodligen kan räknas i tusental. 

I hemstaden Sundsvall blev dessa en del av kalendern där den årliga konserten ”Caprice” var ett säkert vårtecken och julkonserterna ”Julton” firade 50 år 2016. Under en helg arrangerades uppemot 4–5 julkonserter i bland annat Gustav Adolfs kyrka i Sundsvall. Sin största kör ledde Lönnå i ett avsnitt av ”Allsång på Skansen” 2011, med 25 000 människor som tog ton. Han har även spelat in ett tjugotal skivor och varit förbundsdirigent i Sveriges Körförbund. Dessutom hade Lönnå ett öra för talanger. Exempelvis Helen Sjöholm, Andreas Lundstedt, Carola Häggkvist och Sissel Kyrkebo medverkade hos honom tidigt under sina karriärer. 

Kjell Lönnå spelade en viktig roll under min uppväxt i Sundsvall. Sveriges Radios lokaler låg mitt emot det dagis jag gick på och en dag frågade de efter barn som ville vara med och sjunga i hans nya radioprogram. Det skulle heta ”Gnola och Sjung” och vände sig just till barn. Vi var några stycken som blev uttagna och under perioder på åttiotalet spelade vi in program som sändes i Sveriges Radio på vardagsmorgnar när de flesta åt frukost.

Jag minns honom som duktig på att spela piano, sjunga och att teckna. Han skrattade ofta, var alltid glad (vad jag kommer ihåg), och luktade jätte-jättegott rakvatten (Lagerfeldt). Jag tyckte nog att han var ganska glamorös. När vi spelade in ”Gnola och Sjung” så hände det att de mindre barnen tröttnade och blev ledsna. Då plockade han snabbt som ögat fram någon visa som han började sjunga och så blev de glada igen. Glädjen och kärleken till musiken och att sjunga tillsammans tycks ha funnits där ständigt. 

Kjell Lönnå var nog den viktigaste anledningen till att jag sjöng, spelade piano och var med i kör senare i livet. Stort tack för musiken! Och för alla minnen!