Thomas Anderberg

Thomas Anderberg var en människa som inte förslösade sina dagar. Han var ständigt aktiv. Den i Dagens Nyheter nyligen publicerade texten »Allt vi inte blir« visar att han skrev i stort sett in i det sista och är en rakt osentimental och poetisk beskrivning av hans sista tid. Att denne briljante och mångsidige person inte längre finns ibland oss känns fullständigt overkligt.

Den intellektuella skärpan kännetecknade Thomas Anderberg i vad han än ägnade sig åt, om det så var i hans undervisning på Uppsala universitet eller i tillvaron som musikkritiker där han recenserade allt från Chris Brown till Bruckner.

Det hände flera gånger att jag stötte på Thomas i Radiohuset, även dagar då han inte skulle medverka i »CD-revyns« panel. Min glädje över att se honom blandades med förvåning, men det var förstås lika självklart att han var på plats för att medverka i P1:s »Filosofiska rummet« eller för att tala om någon av sina böcker eller för att han var inkallad som expert på självmord. Han skrev sin avhandling om självmord vid Lunds universitet 1989.

Själv kände jag inte i första hand filosofen eller författaren Thomas Anderberg. Den del av honom som jag hade förmånen att stifta bekantskap med var framför allt musikälskaren och den professionelle musikkritikern.

På något sätt var det som om alla sidor av Thomas Anderberg strålade samman i musiken. Allt började och slutade med musik. Och jag tror inte att det var någon hemlighet att han först drömde om att bli tonsättare. Högar av ungdomligt fullklottrade notpapper lär ha lämnats till sitt öde i byrålådan.

Ingen kunde som Thomas Anderberg sammanfatta musikaliska förlopp i några få, med självklarhet, placerade ord. Hans förmåga att ringa in de små men betydelsebärande nyanserna i en särskild tolkning var en stor tillgång för programmet. Thomas Anderberg på plats i »CD-revyns« panel var en garanti för lika vederhäftig som svängig radio. Han blev mycket uppskattad hos lyssnarna.

Thomas hade dessutom den sanne skivsamlarens referensramar. Han hade alltid hört flera inspelningar även av mer ovanliga verk. Eller så var det en ny tolkning av Brahms fjärde symfoni som noggrant sattes i kritiskt perspektiv av tidigare inspelningar. Hans gedigna erfarenhet gjorde honom dock aldrig blasé inför uppgiften att ständigt lyssna med bedömande, värderande öron, och de höga konstnärliga idealen hindrade inte att han också kunde uttrycka smittande entusiasm över nya tolkningar - om de var riktigt övertygande.

Det dröjde faktiskt ett par år innan han satte sin första femma i »CD-revyn«. Han höll hårt på betygskriterierna och femmorna ska vara få, menade han.

Thomas Anderberg hade den genuina folkbildarens grundinställning och var en generös och öppen förmedlare av klassisk musik, men ibland kunde hans uppfattningar överraska. Hans synsätt på den sene Igor Stravinskijs verk som »giftskåpsmusik« var långt ifrån den politiskt korrekta när det gäller stycken som »Canticum Sacrum«, »Agon« eller »Requiem Canticles«.

Thomas var självständig i sina uppfattningar, något som även yttrade sig i hans oreserverade hyllning till skönheten i Frederick Delius verk. Jag glömmer aldrig hans återkommande munhuggerier med panelens uttalade Delius-skeptiker Magnus Lindman. Thomas förtjusning i just Delius förvånade mig alltid en smula eftersom musiken lätt kan bli lite sötsliskig, och just det översötade var alltid det värsta tänkbara för Thomas.

En session med Thomas Anderberg i »CD-revyns« panel började med att han liksom förstrött släntrade in i studion, alltid med en kaffe latte i ena handen. Ofta gjorde han först ett utmattat intryck (kanske inte så konstigt eftersom jag vet att han utnyttjade dygnets timmar väl) men det trötta försvann omedelbart i den stund han gav sig ut i musikdiskussionerna. Thomas varma humor flödade ofta fritt under våra fikastunder tillsammans inför inspelning eller sändning. En högtidsstund var att få höra honom ta till sin östgötska dialekt, han var född i Norrköping.

»Alla är vi kritiker« är titeln på en av han böcker. Men få är kritiker på det sätt som Thomas Anderberg var.

Johan Korssell

Programledare för »CD-revyn« i P2