Torgny Björk tycktes kunna varje Taubevisa

»Han sover, vi får nog vänta en stund.«

Sven-Bertil Taube hade just gläntat på dörren till pappa Everts sovrum i ateljévåningen på Södermalms torg, som en gång hade bebotts av Anders Zorn.

Det här var nationalskaldens åttioförsta födelsedag.  

Utanför väntade Torgny Björk – Herr T – och hans spelmän. 

I näven höll Herr T ett exemplar av gruppens nya skiva, 12 visor av mäster Taube. Sven-Bertil hade lovat att ordna så att de kunde överraska med en uppvaktning. »Säkrast på eftermiddagen, då är han vaken.« Under täcket sov jubilaren sin djupaste eftermiddagssömn med nattmössan på.

Efter en stund tyckte Sven-Bertil att de ändå kunde gå in. Herr T och hans spelmän klämde i med Första torpet: Träden skifta ren i rött och gull  … men de hann inte särskilt långt. Från den magnifika sovmöbeln med de höga gavlarna hördes ett ursinnigt: »Ut härifrån! Jag arbetar!«

Återsamling i köket, Sven-Bertil generad. Plötsligt störtade Evert ut från sovrummet, i morgonrock och halmhatt. Nu förstod han att det inte var någon som krävde honom på pengar. Skivan överlämnades, Evert utbrast: »Champagne! Bjud vad huset förmår!«

Vad som borde ha glatt mäster var att Torgny Björk undvikit de vanligaste Taubevisorna till förmån för mindre kända titlar. Torgny Björk gick sina egna vägar.

»Han sjunger Taube som en lärka«, skrev Cornelis Vreeswijk i omslagstexten till albumet där han utnämner Herr T till »kanske Sveriges skickligaste Taubetolkare« om än lite för ortodox för Cornelis egen smak. Deras vägar löpte till en början parallellt. Studerade samtidigt på samma folkhögskola och senare också på socialhögskolan. Några socionomer blev de inte. Bägge övergav studierna samtidigt för att bli yrkestrubadurer. Men på »sopis« hann de i alla fall anordna en och annan viskväll tillsammans med en tredje då okänd sångare, Fred Åkerström.

Medan Cornelis Vreeswijk skrev sin egen sångbok sökte sig Torgny Björk till den svenska poesin. Tolkade Birger Sjöberg och tonsatte Nils Ferlin, Per E Rundquist och Erik Axel Karlfeldt. Men det var med Gustaf Fröding som Torgny Björk ingick sitt stora konstnärliga partnerskap. 

»Många av Gustaf Frödings dikter ropar på musik; de är som skrivna till en oskriven musik«, skrev Lars Forssell.

Ett halvår efter födelsedagsuppvaktningen på Södermalms torg samlade Herr T sina spelmän i sockenstugan i Siljansnäs. Under två septemberdagar 1971 spelade de in 13 tonsatta Frödingdikter, live utan pålägg och utan något annat än en enkel inspelningsutrustning.

Torgny Björks tonsättningar av Gustaf Fröding sågs av Lars Forsell som ett kärleksarbete i poesins tjänst. »Han har lagt örat till och lyssnat till de toner som sjunger långt därinne mellan orden, bittra, ömma, friska, sjuka, anklagande och försonliga.« Tragedin om Elin i hagen, som i förtvivlan dränker sitt eget barn, blir i den lyhörda tonsättningen en sorgsen, himmelskt vacker polska i tretakt. Torgny Björk hade lagt örat till. 

Till slut, 1980, förärades han Fröding-medaljen. Då hade redan några rektorer, docenter, en landshövding och Tage Erlander fått den.

I unga år drömde han om att bli jazzmusiker och på Birkagården hemma i centrala Stockholm lärde han sig att spela saxofon. Men han hittade ingen att spela jazz med. Visvännerna var desto fler. 

Som en av initiativtagarna till Yrkestrubadurernas förening (YTF) såg Torgny Björk till att hävda skråets intressen. Han var föreningens förste ordförande när det bestämdes att trubadurerna skulle söka upp folket och var samlades folket om inte på Kiviks marknad. YTF slog upp sitt tält mellan en stripshow och en motorcykelcirkus. I marknadslarmet försökte de tappert att hävda visans plats. 

Efteråt förvägrades de rum på hotellet i Simrishamn. »Är ni sådana där trubadurer? Då är ni inte välkomna.«  Att Herr T:s spelmän – flöjtisten Jerker Halldén, violinisterna Ole Hjorth och Alm Nils Ersson – tillhörde självaste Kungliga Hovkapellet var ingen förmildrande omständighet. Om nu hotellvärden kände till det.

In i det sista var Torgny Björk, bosatt på Öland sedan många år, i högsta grad aktiv med spelningar och inspelningar.

Att spela med Torgny Björk var som att ha en levande, välfylld sångbok tillhands. Han tycktes kunna varje Taubevisa, minns Alm Nils Ersson. Evert Taube, Nils Ferlin, Birger Sjöberg, allt. 

Han stakade sig aldrig. Missade inte en strof, inte ett ord. Som om vistexterna var en del av Torgny Björk.