Eva Dahlgren: ”Vi måste stå upp för Europa”
bumaktuella Eva Dahlgren utanför Rysslands ambassad och hon lämnade USA när Donald Trump blev vald till president. Nu vill hon se ett enat och starkt Europa.
Toppbild: Eva Edsjö
Eva Dahlgrens nya album Alphabet City Songs (Lost and Found Album) är det första hon skrivit direkt på engelska. En blekt blondins hjärta (1991) finns visserligen också i en engelsk version, men den gjordes först efter det svenska originalet.
Det är inte bara att Eva Dahlgren sjunger på engelska som slår mig när jag lyssnar på albumet. Det är också hur det låter: luftigt och stort som Emmylou Harris Daniel Lanois-producerade Wrecking Ball eller David Bowies Hansastudioinspelade Heroes. Eva Dahlgren skiner upp när jag säger det.
– Vad glad jag blir att du tänker på det, säger Eva Dahlgren.
Hon berättar att tanken var att vara i just ett stort rum, för det luftiga och stora ljudet. När hon hittade en lokal i Filmhuset, egentligen avsedd för fester och filminspelningar, bokade hon den genast. När vi gör denna intervjua sitter vi i ett annat härligt rum: Eva Dahlgrens kombinerade kontor och studio på Södermalm i Stockholm. Hon bjuder på kaffe och kolsyrat vatten.
– Jag älskar att vara här, säger hon och smuttar på kaffet.
Det är lätt att förstå varför. Hela platsen andas kreativitet. Det är smakfullt inrett och i ena hörnet står ett tjugotal gitarrer uppradade på sina ställ. Här skriver hon sina texter och sin musik.
– Det är som en magisk plats. Jag vet aldrig vad som ska hända när jag är här.
Till New York utan någon plan
Att albumet som nu släppts heter Alphabet City Songs (Lost and Found Album) beror på att det är låtar som skrevs när hon bodde på Lower East Side på Manhattan i New York, närmare bestämt på East Second Street, mellan Avenue B och Avenue C. Mitt i det som kallas Alphabet City.
Det var 2010 som Eva Dahlgren flyttade till New York. Anledningen var att hennes fru, Efva Attling, skulle öppna butik på Manhattan. Själv följde hon bara med, utan någon riktig plan.
– Jag visste inte vad jag skulle göra med mitt liv egentligen. En femtioårig kvinnlig popstjärna står inte så högt i kurs liksom. Jag hade ju hållit på så sedan jag var 17 år. Så jag kände mest: vad fan ska jag hitta på?
Hon började arbeta som super-8-filmare i ett dokumentärfilmsprojekt om Ingrid Bergman. Hon fotograferade (omslaget till nya albumet är taget på taket på det hus där de bodde) och låtarna skrev hon vid sidan av. New York blev deras bas i tillvaron under tio år. Men sedan kände de att det var dags att flytta tillbaka till Sverige.
– Manhattan förändrades så drastiskt. Många småbutiker och barer fick stänga på grund av att hyrorna gick upp så fruktansvärt mycket. Sedan blev Donald Trump vald till president och det var den sista spiken. Då kände vi verkligen att vi inte kunde vara kvar.
Att det parentetiska tillägget finns med i albumtiteln beror på att hon skrev låtarna i New York, för att sedan glömma bort dem. När hon hittade dem igen tänkte hon översätta dem till svenska.
– Men jag märkte att de spjärnade emot. De ville vara engelska låtar. Visst är man lite mindre bekväm på ett annat språk. Men jag kom in i engelskan när vi bodde i New York. Och hela staden är ju fylld av historier, alla pratar med alla och det är lätt att få en massa meningar som bara kommer till en.
Saknar du New York?
– Vi var stammisar på en restaurang på Manhattan. Den kan jag sakna.
Men i övrigt finns det inte så mycket hon saknar, säger hon. Med Donald Trump som president är USA inget land hon vill leva i. Nyligen var hon på semester i Karibien och hon försökte till och med boka om flyget hem för att slippa mellanlanda i Miami.
– I början när vi åkte till USA och fyllde i immigrationspapper blev vi bryskt tillrättavisade att jag och Efva inte var familj. Sedan kom Obama och USA kändes som demokratins kronjuvel. Vi funderade på att gifta om oss på Manhattan. Sedan tillbaka till detta. Det är helt absurt.
Testar dansk bourbon när amerikanerna sviker
Jag nämner att det nu finns en lista över ord som inte ska användas i Trumpadministrationens USA, som exempelvis ”HBTQI” och ”kvinnor”, vilket The New York Times rapporterat om.
– Det är svindlande. Det är helt galet.
Eva Dahlgren, som banade vägen för en större acceptans kring samkönade äktenskap i Sverige då hon gifte sig med Efva Attling i januari 1996, suckar och lägger till:
– Och jag som gillar Bourbon så mycket.
Hon refererar till de handelstullar som USA och EU hotat med att införa mot varandra.
– Jag har googlat och hittat en dansk bourbon som jag ska testa.
Alphabet City Songs behandlar popmusikens stora tema: kärlek. Ämnet behandlas i en rad olika varianter. Som i inledande ”Mothership” där Eva Dahlgren sjunger om saknaden efter sin egen mamma.
– Min mamma var så stark och färggrann. Det var en knytpunkt i mitt liv som försvann. Vem är man när man inte längre har sina föräldrar? Det är lite förvirrande.
Men även om Alphabet City Songs främst är en kärleksskiva, finns det politiska med där på ett hörn ändå. Avslutande låten ”Revamp future (the return)” är kanske den som tydligast talar om samhället i stort. Kanske beror det på hennes mamma att det politiska smyger sig in.
– Hon satt i kommunalrådet för Moderaterna och var alltid redo för en diskussion. När jag tog med kompisar hem brukade jag säga ”nämn inte det och det, för då går mamma i gång med sitt politiksnack”.
Och så blev det ändå så?
– Haha, ja, oftast. Men det var förstås väldigt härligt. Jag har ju aldrig varit direkt partibunden. Att mamma var moderat tror jag berodde på att hon var född under kriget och såg med skepsis på det som hände i Sovjetunionen med järnridån och avsaknaden av frihet där. Det var hennes största hot.
Demonstrerar utanför ryska ambassaden
Sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022 deltar Eva Dahlgren regelbundet i demonstrationer utanför ryska ambassaden i Stockholm.
– Vi får inte glömma elden i motståndet. Det är väldigt viktigt. Kriget är förfärligt.
Eva Dahlgren säger att hon alltid varit politisk och att hon tycker det är viktigt att vara en god medborgare. Men ändå har hon inga tankar på att göra uttalat politisk musik.
– Samtidigt som jag skulle vilja skriva världens kamp- och protestskiva om att vi måste samla oss och stå upp för demokratin så är det så svårt att skriva politiskt. Det kanske inte heller är min uppgift. Min musik har alltid handlat om den inre världen som sen blir den yttre världen.
Hon tänker efter en stund. Lutar sig sedan tillbaka och ser allvarlig ut.
– Kärlek, vänskap, alla de här känslorna som finns i min musik. Kanske kan de göra att man förstår någonting och sen går man förhoppningsvis ut och gör någonting bättre. Det är i alla fall min förhoppning.
I dag, då det blir mer och mer så att USA, Ryssland och Kina framstår som de tre supermakter som ska dela upp världen mellan sig, säger hon att hon fått mer hopp till Europa.
– När vi röstade om EU var jag lite motståndare för jag tänkte att det kanske inte behövdes. Nu ser jag på det på ett annat sätt.
På vilket sätt då?
– Att vi européer är olika varandra men att vi kan samarbeta och vara stolta över våra olikheter. Det är ungefär så Manhattanborna gör. De existerar sida vid sida och är stolta över sina ursprung. Manhattan är ju som ett litet Europa på sätt och vis.
Och hur ska Sverige agera?
– Vi har en gammal tradition sedan andra världskriget att försöka hålla oss undan och göra oss osynliga och det kommer inte att fungera en gång till. Vi behöver stå upp för Europa.
Eva Dahlgren (Eva Charlotte Dahlgren Attling)
Ålder: 64
Bor: Stockholm
Läser: Yuval Noah Harari: Nexus. En kort historik över informationsnätverk från stenåldern till AI och Sara Kristoffersson: Det förlorade paradiset. Berättelsen om Konsums uppgång och fall. Den senare var en jättebra utbildning i svensk historia.
Äter: Matvete tycker jag är en fantastisk ingrediens. Men jag älskar mat överlag.
Dricker: Bourbon. Jag började dricka drinken Old Fashioned i New York och lärde mig att göra den. Den är fantastisk, men ibland tar den lite för lång tid att göra. Så till sist började jag dricka bourbon som det är bara.
Älskar: Förutom min fru, mina barn och min familj älskar jag att vara här i studion. Det är så spännande varje dag, att bara sätta sig ned och se vad som kommer att hända.
Hatar: När människor inte orkar försöka förstå varandra.
Hoppas på: I det här läget hoppas jag att demokraterna i USA steppar upp. Och att folket reser sig mot det som håller på att hända där borta. Det är min största förhoppning just nu.
Toppbild. Eva Dahlgren är aktuell med den nya plattan Alphabet City Songs (Lost and Found), den första hon skrivit direkt på engelska. Foto: Eva Edsjö
***
Eva Dahlgrens nya album Alphabet City Songs (Lost and Found Album) är det första hon skrivit direkt på engelska. En blekt blondins hjärta (1991) finns visserligen också i en engelsk version, men den gjordes först efter det svenska originalet.
Det är inte bara att Eva Dahlgren sjunger på engelska som slår mig när jag lyssnar på albumet. Det är också hur det låter: luftigt och stort som Emmylou Harris Daniel Lanois-producerade Wrecking Ball eller David Bowies Hansastudioinspelade Heroes. Eva Dahlgren skiner upp när jag säger det.
– Vad glad jag blir att du tänker på det, säger Eva Dahlgren.
Hon berättar att tanken var att vara i just ett stort rum, för det luftiga och stora ljudet. När hon hittade en lokal i Filmhuset, egentligen avsedd för fester och filminspelningar, bokade hon den genast. När vi gör denna intervjua sitter vi i ett annat härligt rum: Eva Dahlgrens kombinerade kontor och studio på Södermalm i Stockholm. Hon bjuder på kaffe och kolsyrat vatten.
– Jag älskar att vara här, säger hon och smuttar på kaffet.
Det är lätt att förstå varför. Hela platsen andas kreativitet. Det är smakfullt inrett och i ena hörnet står ett tjugotal gitarrer uppradade på sina ställ. Här skriver hon sina texter och sin musik.
– Det är som en magisk plats. Jag vet aldrig vad som ska hända när jag är här.
Till New York utan någon plan
Att albumet som nu släppts heter Alphabet City Songs (Lost and Found Album) beror på att det är låtar som skrevs när hon bodde på Lower East Side på Manhattan i New York, närmare bestämt på East Second Street, mellan Avenue B och Avenue C. Mitt i det som kallas Alphabet City.
Det var 2010 som Eva Dahlgren flyttade till New York. Anledningen var att hennes fru, Efva Attling, skulle öppna butik på Manhattan. Själv följde hon bara med, utan någon riktig plan.
– Jag visste inte vad jag skulle göra med mitt liv egentligen. En femtioårig kvinnlig popstjärna står inte så högt i kurs liksom. Jag hade ju hållit på så sedan jag var 17 år. Så jag kände mest: vad fan ska jag hitta på?
Hon började arbeta som super-8-filmare i ett dokumentärfilmsprojekt om Ingrid Bergman. Hon fotograferade (omslaget till nya albumet är taget på taket på det hus där de bodde) och låtarna skrev hon vid sidan av. New York blev deras bas i tillvaron under tio år. Men sedan kände de att det var dags att flytta tillbaka till Sverige.
– Manhattan förändrades så drastiskt. Många småbutiker och barer fick stänga på grund av att hyrorna gick upp så fruktansvärt mycket. Sedan blev Donald Trump vald till president och det var den sista spiken. Då kände vi verkligen att vi inte kunde vara kvar.
Att det parentetiska tillägget finns med i albumtiteln beror på att hon skrev låtarna i New York, för att sedan glömma bort dem. När hon hittade dem igen tänkte hon översätta dem till svenska.
– Men jag märkte att de spjärnade emot. De ville vara engelska låtar. Visst är man lite mindre bekväm på ett annat språk. Men jag kom in i engelskan när vi bodde i New York. Och hela staden är ju fylld av historier, alla pratar med alla och det är lätt att få en massa meningar som bara kommer till en.
Saknar du New York?
– Vi var stammisar på en restaurang på Manhattan. Den kan jag sakna.
Men i övrigt finns det inte så mycket hon saknar, säger hon. Med Donald Trump som president är USA inget land hon vill leva i. Nyligen var hon på semester i Karibien och hon försökte till och med boka om flyget hem för att slippa mellanlanda i Miami.
– I början när vi åkte till USA och fyllde i immigrationspapper blev vi bryskt tillrättavisade att jag och Efva inte var familj. Sedan kom Obama och USA kändes som demokratins kronjuvel. Vi funderade på att gifta om oss på Manhattan. Sedan tillbaka till detta. Det är helt absurt.
Testar dansk bourbon när amerikanerna sviker
Jag nämner att det nu finns en lista över ord som inte ska användas i Trumpadministrationens USA, som exempelvis ”HBTQI” och ”kvinnor”, vilket The New York Times rapporterat om.
– Det är svindlande. Det är helt galet.
Eva Dahlgren, som banade vägen för en större acceptans kring samkönade äktenskap i Sverige då hon gifte sig med Efva Attling i januari 1996, suckar och lägger till:
– Och jag som gillar Bourbon så mycket.
Hon refererar till de handelstullar som USA och EU hotat med att införa mot varandra.
– Jag har googlat och hittat en dansk bourbon som jag ska testa.
Alphabet City Songs behandlar popmusikens stora tema: kärlek. Ämnet behandlas i en rad olika varianter. Som i inledande ”Mothership” där Eva Dahlgren sjunger om saknaden efter sin egen mamma.
– Min mamma var så stark och färggrann. Det var en knytpunkt i mitt liv som försvann. Vem är man när man inte längre har sina föräldrar? Det är lite förvirrande.
Men även om Alphabet City Songs främst är en kärleksskiva, finns det politiska med där på ett hörn ändå. Avslutande låten ”Revamp future (the return)” är kanske den som tydligast talar om samhället i stort. Kanske beror det på hennes mamma att det politiska smyger sig in.
– Hon satt i kommunalrådet för Moderaterna och var alltid redo för en diskussion. När jag tog med kompisar hem brukade jag säga ”nämn inte det och det, för då går mamma i gång med sitt politiksnack”.
Och så blev det ändå så?
– Haha, ja, oftast. Men det var förstås väldigt härligt. Jag har ju aldrig varit direkt partibunden. Att mamma var moderat tror jag berodde på att hon var född under kriget och såg med skepsis på det som hände i Sovjetunionen med järnridån och avsaknaden av frihet där. Det var hennes största hot.
Demonstrerar utanför ryska ambassaden
Sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022 deltar Eva Dahlgren regelbundet i demonstrationer utanför ryska ambassaden i Stockholm.
– Vi får inte glömma elden i motståndet. Det är väldigt viktigt. Kriget är förfärligt.
Eva Dahlgren säger att hon alltid varit politisk och att hon tycker det är viktigt att vara en god medborgare. Men ändå har hon inga tankar på att göra uttalat politisk musik.
– Samtidigt som jag skulle vilja skriva världens kamp- och protestskiva om att vi måste samla oss och stå upp för demokratin så är det så svårt att skriva politiskt. Det kanske inte heller är min uppgift. Min musik har alltid handlat om den inre världen som sen blir den yttre världen.
Hon tänker efter en stund. Lutar sig sedan tillbaka och ser allvarlig ut.
– Kärlek, vänskap, alla de här känslorna som finns i min musik. Kanske kan de göra att man förstår någonting och sen går man förhoppningsvis ut och gör någonting bättre. Det är i alla fall min förhoppning.
I dag, då det blir mer och mer så att USA, Ryssland och Kina framstår som de tre supermakter som ska dela upp världen mellan sig, säger hon att hon fått mer hopp till Europa.
– När vi röstade om EU var jag lite motståndare för jag tänkte att det kanske inte behövdes. Nu ser jag på det på ett annat sätt.
På vilket sätt då?
– Att vi européer är olika varandra men att vi kan samarbeta och vara stolta över våra olikheter. Det är ungefär så Manhattanborna gör. De existerar sida vid sida och är stolta över sina ursprung. Manhattan är ju som ett litet Europa på sätt och vis.
Och hur ska Sverige agera?
– Vi har en gammal tradition sedan andra världskriget att försöka hålla oss undan och göra oss osynliga och det kommer inte att fungera en gång till. Vi behöver stå upp för Europa.
Eva Dahlgren (Eva Charlotte Dahlgren Attling)
Ålder: 64
Bor: Stockholm
Läser: Yuval Noah Harari: Nexus. En kort historik över informationsnätverk från stenåldern till AI och Sara Kristoffersson: Det förlorade paradiset. Berättelsen om Konsums uppgång och fall. Den senare var en jättebra utbildning i svensk historia.
Äter: Matvete tycker jag är en fantastisk ingrediens. Men jag älskar mat överlag.
Dricker: Bourbon. Jag började dricka drinken Old Fashioned i New York och lärde mig att göra den. Den är fantastisk, men ibland tar den lite för lång tid att göra. Så till sist började jag dricka bourbon som det är bara.
Älskar: Förutom min fru, mina barn och min familj älskar jag att vara här i studion. Det är så spännande varje dag, att bara sätta sig ned och se vad som kommer att hända.
Hatar: När människor inte orkar försöka förstå varandra.
Hoppas på: I det här läget hoppas jag att demokraterna i USA steppar upp. Och att folket reser sig mot det som håller på att hända där borta. Det är min största förhoppning just nu.
Toppbild. Eva Dahlgren är aktuell med den nya plattan Alphabet City Songs (Lost and Found), den första hon skrivit direkt på engelska. Foto: Eva Edsjö
***
