Ingmar Skoog: ”Dagens 70-åringar är friska som 50-åringar”

Vi lever i en mörk tid. Men på ett livsområde går utvecklingen otvetydigt åt rätt håll: hur vi åldras.

Själva Döden står vi än så länge lika maktlösa inför, som schackspelande korsriddaren Antonius Block (Max von Sydow) i Ingmar Bergmans Det sjunde inseglet. Men i likhet med Block ges vi faktiskt ett visst uppskov.

Inte bara vad gäller vårt dödsdatum, avspeglat i ökad medellivslängd – år 1750 var den i Sverige under 40 och 2023 är den 81 bland män och 85 bland kvinnor. Utan också gällande den kraftigt expanderande ”tredje åldern”.

Begreppet syftar inom åldrandeforskningen på den näst sista etappen av jordevandringen. Yrkesverksamheten har upphört för de flesta, men hälsan står oss fortfarande hyggligt bi. Vi kan umgås, resa, uppleva natur, äventyr, smaker, kultur – och till och med nyförälska oss.

Tills slukhålet öppnar sig: den fjärde åldern. Med brant avtagande fysiska och psykiska krafter. För till slut kommer diverse ackumulerade cellskador att göra kroppen icke-funktionsduglig. Stamcellerna minskar, de oundvikliga DNA-skadorna hinner vi inte längre reparera, kroppens ”kraftverk” mitokondrierna minskar i antal och funktion, de kromosomskyddande telomererna förkortas. Et cetera.

Och Döden kan säga sitt Schack matt.

Ingmar Skoog är professor i psykiatri vid Göteborgs universitet, föreståndare för Centrum för åldrande och hälsa, ständig bisittare i uppskattade TV- och radioprogrammet Studio 65. Med mycket mera. Bland annat bistod han med expertmedverkan i coronakommissionen.

Själv snart 70 fylld utkommer han i dagarna med boken 70 är det nya 50. Vad betyder själva titeln, konkret?

– Att en 70-åring idag hälsomässigt är som en 50-åring var för några generationer tillbaka – men förstås inte som han eller hon själv var vid 50.

Du som är 50 och läser det här, kommer alltså att fortsätta åldras. Men med stor chans att känna dig pigg många goda år efter pensionsåldern.

Skoog berättar att dagens 70-åringar (hans egen generation, alltså) presterar dubbelt så bra på tester som de som föddes kring förra sekelskiftet.

– Ett exempel: Tre gånger så många kvinnor kan stå på ett ben en viss tid. Förbättringen slår igenom på alla områden. Vi tål sjukdomar bättre, har bättre hörsel, har mer sex och bättre sex, vår fysiska och intellektuella förmåga är väldigt mycket bättre, vi känner oss friskare och är mindre deprimerade.

Kunskapskällan till allt detta heter H70-undersökningarna. Med start 1971 har forskarna gjort generationsnedslag i olika kohorter, den första född 1901, och för närvarande ligger 51-orna under lupp. På ett slumpmässigt urval – med hög svarsfrekvens – har man ställt frågor om livet och måendet, samt gjort tester. (Vilka för jämförelsens skull sett i princip likadana ut över decennierna.)

Ingmar Skoog, som halkade in på H70 redan på 1980-talet, har sedan dess drabbats av nästan glädjechocker över resultaten.

– Jag trodde aldrig vi skulle se dessa skillnader över tid. Vi har sett så stora förbättringar att jag ett tag trodde vi gjort något fel.

I kognitiva tester utklassar dagens 70-åringar tidigare årgångar. Vill man vässa sig på det området ytterligare, hänvisar Skoog till professor Lars Nyberg i Umeå som menar att det finns ingen övre gräns för när det är meningsfullt att träna skallen. Men det gäller att som på gymmet träna mångsidigt, alltså så många delar av hjärnan som möjligt. För detta finns en massa appar. Plus förstås en själva levandets utmaningar: kultur, umgänge, resor, en kropp i rörelse.

Till den som slarvat med kroppen och maten under livsresan har Skoog peppande ord.

– Det mesta tyder på att det aldrig är för sent att åstadkomma stor förändring.

Själv fortfarande löpare, slår han ett kraftfullt slag för motion.

– Träning är bra för nästan allting, datan är extremt överväldigande. Inte minst på mitt specialområde, demens och alzheimer.

Ingmar Skoog har på senare år märkt av ett tydligt ökat intresse för åldrandet och dess processer. Även i populärkulturen tar åldringarna allt större plats.

 – Vi ser äldre skådespelare, som Liam Neeson,71, och Tom Cruise, 61, i huvudroller i actionfilmer, och man får följa åldrandet hos ikoniska hjältar som James Bond och Indiana Jones. I film och TV blir det allt vanligare med äldre som förälskade och i sexuella situationer.

Och apropå sex: Vad har H70-studierna att förtälja om äldre svenskars sexliv? Jo, att bland gifta/samboende ses en kraftigt ökande frekvens för alternativet ”haft sex senaste året”, och bland ensamstående kvinnor ser man en mycket stor uppgång från årskullen 1901 år till 1944 års kvinnor. (Motsvarande uppgång upphör i 1944-generationen bland ensamstående män. Här kan ni läsare spekulera på kammaren om orsaker…)

– Den allra största förändringen ser vi på andelen kvinnor som upplevt väldigt låg tillfredsställelse med sitt sexliv. 

Bland 1906 års kvinnor var nästan 40 procent mycket otillfredsställda med sexlivet, sett över livet; 1944 var andelen under 5 procent. Vilket givetvis avspeglar skiften i sådant som sexualmoral, relationen mellan könen, abortlagar, preventivmedel.

Nå, vad beror då alla dessa livsförbättringar på? Ett svar handlar om den så kallade ”reservhypotesen”.

– Genom bättre näring, mindre nedslitande jobb, att allt fler tränar, och en för flertalet bättre sociokulturell miljö – detta i kombination med lediga helger, mer semester, bättre arbetsmiljö – så har våra kroppar och hjärnor byggt upp reserver för livets oundvikliga slitage.

Vi tål alltså mer. Blir därför mindre sjuka. Och när vi blir sjuka, drabbas vi lindrigare.

I våras kunde ni här i Fokus läsa om den så kallade gerovetenskapen: den spetsteknologiska, spektakulära och närmast sciencefiction-artade forskning om radikal livsförlängning som drar till sig allt mer pengar och medieintresse. Hur ser Ingmar Skoog på den?

– Det tycks ju finnas en gräns för oss människor på 110-115 år. När jag pratat med japanska forskare, så berättar de att man efter 100 inte dör av så svåra sjukdomar. Man blir liksom bara tröttare och tröttare och bara dör till slut. Men med det sagt, jag ser ingen teoretisk omöjlighet i vetenskapliga språng.

Till skillnad från vissa samhällsdebattörer som tycker det finns något omoraliskt med amerikanska techmiljardärers fantasier om nästan evigt liv – det varnas om ”överbefolkning” och ”klimatpåfrestningar” – ser han tvärtom tänkbara vinster med sådan forskning.

– Jag tror att om vi hittar saker som botar eller bromsar själva åldrandet, så kommer det att gälla även de stora folksjukdomarna. Det handlar ju om liknande processer, till exempel låggradig inflammation. Du kan alltså komma åt cancer och hjärtkärlsjukdomar när du letar efter medicin i syfte att förlänga livet.

H70-studierna handlar mycket om att få syn på vad som håller oss friska. Men Livet får inte bara handla om det, menar Skoog.

– Man ska ju inte bli fanatisk och bara tänka på sin hälsa. En del kan vi inte påverka, som våra gener. Och så måste livet innehålla risk. Man ska leva också, ha roligt.

Han nämner Rolling Stones, som kom med ny platta i oktober, och berättar att han inspireras av de år 1943 födda Mick Jagger och Keith Richards, plus den något yngre Ron Wood.

– De går i svarta kläder och ser skittuffa ut, och man tänker, det kanske inte är så dumt bli 80 ändå... Fast det är klart, de tillhör ju en gynnad grupp. Som Keith Richards sagt, anledningen till att de hållit sig så friska är att de kan köpa rent kokain.

 ***

Läs även: Så försöker vi sluta åldras

Läs även: Janken Myrdal: "Jan Myrdal hade för vana att ljuga"