Jonatan Unge: ”Som mest hade jag tio prickar i registret”

Samtalet med Jonatan Unge bryts två gånger. Den första gången är det soc som ringer. Den andra tar hans kontantkort slut. Typiskt Jonatan Unge! Tänker ni kanske. Så i enlighet med Unges slarviga persona.

Men förmildrande omständigheter finnes. Socialtjänsten ringde inte för att kalla till förhör, nej, ärendet gällde en person som skrivit läbbiga saker till hans dotter på Whatsapp. Dessutom, poängterar Jonatan Unge, träder hans nya företagsabonnemang med Hallon snart i kraft. Vilket förhoppningsvis innebär slutet för avbrutna telefonsamtal.

Vi skulle egentligen ha träffats, i Malmö. Att vi i stället gör intervjun på telefon beror på hans succéartade liv. Komikern var tvungen att stanna en extra dag i Stockholm för att spela in poddar, samt frågesportprogram som "Alla mot alla". För att inte tala om folkkära "På spåret", som Jonatan Unge dessutom råkar vara regerande mästare i.

Har han verkligen täckning för den loser-identitet han odlat i så många år?

Jonatan växte upp på Djurgården i Stockholm med, vad han själv kallar, "en liten silversked i munnen". Föräldrar: Journalisterna Cecilia Hagen och Ingemar Unge. Beteckningen "kulturbarn" känns inte övermaga.

– Det ger ju kontakter per slentrian, säger Jonatan Unge. Men jag visste inte vad jag skulle göra av dem.

Han var "okej" i skolan, inget läshuvud. På universitetet tog han sikte på att bli överliggare. Pluggade kulturvetarlinje, historia, religion, litteraturvetenskap, allt med samma känsla av att inte riktigt räcka till. Han hade just hoppat av ännu en kurs, och stod i begrepp att sadla om till lärare, när han testade ståupp för första gången. Öppen mik på ett litet ställe vid Sveavägen. Bungee comedy, hette eventet. Jonatan hoppade – och föll platt till marken. Blev till och med tillsagd att han borde ägna sig åt något annat. Eftersom en tävlande lämnat återbud fick Jonatan ändå hoppa in i semifinalen, om än utom tävlan.

– Jag pratade om att jag sög min egen kuk, och folk tyckte plötsligt att det var jättekul.

Jonatan Unges kompis Aron Flam vann hela alltet, en seger som ledde till mer högprofilerade framträdanden. Gig som villkorades med att kompisen Jonatan skulle vara med. I takt med att Unge blev alltmer självutlämnande kom framgångarna.

– Inom ståupp ska man "vara" någonting. En period körde jag "judespåret". Jag är jude, men inte uppfödd inom det judiska, så det ekade tomt.

Under en kort tid provade han att vara överklass, ja, i alla fall en representant för privilegierad höger. I radioprogrammet "Tankesmedjan" krävdes nämligen en motvikt till vänsterorienterade kulturpersoner som Liv Strömqvist och Nanna Johansson. Jonatan var folkpartisten som tyckte att det var "obehagligt med första maj-tåg".

Det var dock som förlorare, en rejäl "fuck-up" som allting föll på plats. När kompisen Simon Svensson föreslog att de skulle starta en podd som skämtade om sport var Jonatan skeptisk. Milt uttryckt. Men succé blev det. Särskilt uppskattat var segmentet "hänt sen sist" där Jonatan Unge blev tråkad för sina senaste tillkortakommanden. Det kunde gälla obetalda elräkningar, något som ledde till avstängd el, och den kreativa förklaringen, riktad till dottern Dahlia, "det här med elektricitet är något säsongsbetonat".

Det gällde missade tåg och flyg. Det gällde sprit och droger. Det gällde pengabrist.

– Under många år levde jag gott på min enskilda firma, säger han och tillägger:
– Det kan bero på att jag inte betalade någon skatt.

Kronofogdens delgivningsmän knackade på. Både en och två gånger. Jaja, fyra, fem, om vi ska vara helt sanningsenliga.

– Mina adhd-relaterade svårigheter att öppna tråkiga räkningar ledde till en del hembesök.
Men man kan säga att jag betalar deras lön, så egentligen ska de vara tacksamma.

Brukar du upplysa kronofogden om det?

– Jag säger det med ögonen. Men de är alltid svintrevliga, faktiskt. De har jobbat mycket på att undvika Lyxfällan-framtoning.

En gång stod en andfådd myndighetsperson utanför dörren, dyngsur med skrapmärken på armarna. "Koden funkade inte", sa hon. I bistert regnoväder hade hon tagit sig in på bakgården via en restaurang, och därefter klättrat upp på en rad soptunnor och över en mur. En hängivenhet som fick Jonatan att skoja om vilken "gogetter" hon var.

När han blev dumpad av sin revisor en gång, hon orkade inte med hans slarv, blev han dock "svinarg".

– Hur kunde de vilja bli av med sin gyllene gås som mig? "Ni är ju dumma i huvudet," sa jag.

Slarver-epitetet har fortfarande täckning, anser han.

– Jag ser rätt sjavig ut i största allmänhet också. Jag är slängig. Kläder sitter underligt. Det kan i och för sig ha med min kropp att göra.

Att folk ropar "fuck-up" efter honom på stan har han vant sig vid, men han har inte lust att vara fritt villebråd jämt. En period varje år är han "nya Jonatan", en förbättrad 2.0-version av sig själv, som kommer i tid, sköter sina åtaganden.

– Nya Jonatan når upp till mer än normal standard, och är väldigt dömande mot andra fuck-ups.

Möjligtvis är "nya Jonatan" här för att stanna. Under stockholmsvistelsen gästade Jonatan en podd som Kristoffer Triumf, känd från "Värvet", gör på uppdrag av Handelsbanken. Ämnet: hushållsekonomi. Hm. Han som, för att tala ungeska, är en notorisk slarvpotta. En drummel. En drulle. En strulputte.

Fast kanske är just han, med sin adhd och digra lista av tillkortakommanden, faktiskt lämpad att tipsa andra?

När skatteskulden var uppe i en halv miljon startade en kompis ett aktiebolag åt honom. Fast månadslön, och strikt avbetalningsplan. Den 1 januari i år blev Jonatan Unge skuldfri. Framgångsreceptet? Eliminera risken för att över huvud taget begå misstag.

Lex autogiro. Lex förmånligt mobilabonnemang.

– Jag hade tio prickar i registret när det var som värst, men när jag kollade sist så var de bara tre, och i år försvinner även de. Jag måste aktivt missköta mig nuförtiden.

Också den livslånga drömmen om att få en god man har gått i uppfyllelse. Ja, men nästan i alla fall.

– Jag har två barn, varav en bebis, och en tjej som säger åt mig. "Ska du dricka whisky nu? En tisdag morgon?" Jag har det skitbra, hur stort skämt kan jag vara?

Men om den forne riksslarvern nu tar klivet över till oantastlighet, vad ska han då skoja om?
– Det är kanske inte så himla kul med folk som inte dricker och betalar sina räkningar. Jag får hitta ett nytt tema. Gammal och trött kanske? Jag ser redan tecken på att det håller på att hända mig. Min slutkläm blir oroväckande ofta "tjejer är jobbiga".

Du får väl se till att misslyckas på nya sätt, så att du får bra stoff.
– Ja, det kroppsliga förfallet lär ju fortsätta. Men jag vet inte, mina tankar om att ha hängpung kanske inte drar någon jättepublik?

***

Läs även: Maria Maunsbach: Jag är övermätt på "viktiga böcker"

Läs även: Markus Allard: "Därför är jag populist"