Kjell A. Nordström: ”Ekonomi behöver inte vara dötrist”

Kjell A. Nordström vill framför allt två saker. För det första vill han förklara att "företag, pengar och annat som har med ekonomins värld" inte är uttryck för "något slags ondska". För det andra vill han göra ekonomi lite mer underhållande och roligt. Vilket är exakt vad denne ekonomie doktor, forskare, författare och föreläsare också lyckas med i sin pinfärska bok Apan och kapitalet. En ekonomisk historia (Bokförlaget Stolpe).

Med ett sprudlande gott humör och många konkreta bilder får han i boken det mesta i ekonomins värld att framstå som intressantare, mer tillgänglig och ja, faktiskt lite roligare.

– Folk verkar tycka att ekonomi är förfärligt tråkigt. Jag vet inte hur många middagar jag har varit på och fått frågan "vad gör du då". När jag svarat att jag forskar säger personen som frågade "så roligt". Men efter att jag berättat att det är i ekonomi brukar det bli en besvärande tystnad. Sedan får jag svara på frågor om hur man deklarerar och det vet jag ju knappt själv. Eller så frågar de om jag har några smarta aktietips. Det blir inte så kul med andra ord, säger Kjell A. Nordström och skrattar.

Vi sitter i hans minimalistiskt inredda och rymliga lägenhet på Djurgården i Stockholm, ett stenkast från Gröna Lund. Han har just gjort cappucino åt oss (samtidigt som han berättade både husets historia och hur det kom sig att han och hans fru köpte en lägenhet i det). Hans berättande känns igen från boken. Samma entusiasm och berättarglädje som i texten.

– Så jag försöker helt enkelt visa att ekonomi inte behöver vara dötrist, säger han och knackar med fingertopparna på det engelskspråkiga exemplar av Apan och kapitalet som ligger framför oss på bordet.

Boken är alltså redan översatt. Kjell A. Nordström är inte bara ett namn i Sverige, utan i hela världen. Han är känd för sina tidigare böcker, som exempelvis Funky Business: Talang får kapitalet att dansa (2007, ihop med Jonas Ridderstråle), men också för sina inspirerande föredrag.

I sitt Sommar i P1 berättade han sommaren 2020 om hur han började föreläsa efter en förfrågan från kreditupplysningsföretaget Upplysningscentralen, UC, som ville ha föredrag tre kvällar i rad i anslutning till de julbord de arrangerade för sina kunder.

– Jag tänkte: vafan?! Ingen kommer ju att lyssna. Det är en omöjlig ekvation: julbord, sent på kvällen och en föreläsning om internationell ekonomi. Men en kollega på Handelshögskolan övertalade mig och sa att jag borde ta det, eftersom "alla" företag skulle vara där.

Som den forskare han är gick han till grunden, inte bara med ämnet i sig – utan hur det skulle presenteras. Han läste böcker om musikern John Cage (känd för sitt tysta "musikstycke" 4,33 som är just helt tyst i fyra minuter och 33 sekunder) och mediafilosofen Marshall McLuhan (som myntade begreppet "the medium is the message").

– Jag hittade en massa snubbar som hade funderat över berättandets form och det fick mig att tänka att form och innehåll må vara två olika saker, men de påverkar förstås varandra väldigt mycket. Samtidigt hade de här kommit.

Kjell A. Nordström lyfter upp sin iPhone från bordet och nickar mot den.

– Där en manöver som "a-stjärna, stjärna, delete, Drive C" ersatts med en bild på en soptunna. Alltså något tekniskt komplext som presenterades så lättfattligt att alla kan förstå. Det blev en uppenbarelse för mig och jag byggde min föreläsning och presentation utifrån det. Enkla bilder som kan gestalta svåra och komplicerade händelseförlopp.

Efter det första föredraget reste Kjell A. Nordström under många år runt i världen och presenterade sina tankar och idéer om multinationella företag, globalisering och ekonomi.

– Funky business blev, om man ska använda musikspråk om en bok, en världshit och jag hade byggt min scenpresentation så att den skulle vara informativ, men också väldigt lätt att förstå. Efter det turnerade jag runt i världen i kanske tjugo år. Jag besökte 50-70 länder per år och det var helt sjukt. 

Även Apan och kapitalet präglas av de konkreta och enkla bilderna – som används för att gestalta komplexare skeenden. Kjell A. Nordström låter allt börja med två apor som vill byta saker med varandra.

– Jag fick idén till det när jag läste den israeliske historikern Yuval Hoah Hararis bok Sapiens. En kort historik över mänskligheten. Han tar avstamp i apan Lucy och går sedan hela vägen fram till i dag. Enligt honom är det som karakteriserar oss människor att allt vi gör byggs upp kring berättelser och överenskommelser. Religion är en sådan, krig är det, en flagga. Och pengar. Där fick jag förstås associationen till mitt eget område. Allt börjar med att en apa har mycket nötter och den andra avokador och så byter de lite med varandra. Båda får det bättre.

Och utifrån det rullar du upp hela mänsklighetens ekonomiska historia.

– Ja, för vi blir ju så förtjusta. Vi älskar att byta grejor och kraften i byteriet ger oss energi. Vi möts i en korsning och byter. Där upptäcker någon att alla som kommer och vill byta kanske också behöver sova. Det blir ett värdshus. Någon behöver äta: en servering! Och så bara fortsätter det fram till bitcoins och global business.

Du skriver i förordet att du vill visa att ekonomi inte har med ondska att göra. Varifrån kommer den idén då, om vi nu alla tycker det är så kul att byta saker?

– Det finns ju i nästan all litteratur, så det är en tanke som funnits med länge. Ta bara Shakespeares Köpmannen i Venedig. Jag har haft många samtal med kommunister och de är övertygade om att en måste bli lurad eftersom resurserna är ändliga. Men om jag vill bli av med min gamla Volvo 240 och du vill köpa, blir vi ju båda nöjda om du köper den av mig. Jag slipper ha den på tomten, du kan åka någonstans.

Kjell A. Nordström konstaterar att om det inte hade varit så att bägge parter fick det bättre genom byteshandel så hade människor slutat med sådant för länge sedan. Men hur förhåller det sig då med dem som inte har något att byta?

– De får ju sälja vad de kan. Sina händer. Genom att städa i basaren, bära vintunnan eller något liknande. Det må vara orättvist, men det finns inget moraliskt i själva kapitalismen. Om vi vill ha det samhället – det är en politisk fråga som ligger lite utanför ekonomin.

Kjell A. Nordström säger att det var en balansgång att skriva Apan och kapitalet, eftersom han inte ville gå in på politisk ekonomi.

– Ta Thomas Piketty till exempel. Han är forskare och någorlunda objektiv, men han vill också saker. Han har synpunkter. På vissa sätt är han den moderna Karl Marx. Jag ville bara visa att det finns en rak linje i det här bytandet och att det går framåt i en evolutionär process. Sedan skapar det med jämna mellanrum en del problem på samhällsnivå. Om och om igen. Men det är en annan berättelse. Jag ville förklara urmekanismen i det gigantiska maskineriet av transaktioner som är dagens ekonomi.

I boken beskrivs det ekonomiska systemet som en global fest, där apor byter saker med varandra. Men det är en fest som kommit av sig lite, på grund av pandemin och sedan kriget i Ukraina. Jag frågar Kjell A. Nordström vad han tror kommer hända med den globala ekonomin nu (och känner mig lite som en av hans bordsgrannar på någon av middagarna han varit på och fått konkreta, lite fyrkantiga och relativt oinsatta frågor från bordsgrannar).

– Apan kommer att bygga lite mindre världar. Det är vad jag ser händer nu. Kina bygger ett system. Europa börjar närma sig USA. Australien och Nya Zeeland knyter sig hårdare och hårdare upp mot oss, tillsammans med Japan och Sydkorea. Ryssland gör ju vad de gör. Det får följden att vår värld blir en samling småvärldar. Per Schlingmann och jag skrev boken Momentum: vad krig, klimatkris och virus förändrar förra året. I den kallade vi en sådan lite mindre värld för en oligon – som är ett geografiskt område med en gemensam teknikplattform, försvarspolitik, sätt att se på grundläggande rättigheter.

Lite som de gamla regionindelningarna för DVD-skivor?

– Exakt så! Och nu har vi apor blivit lite mer oligoniska och vi sluter oss till våra likar. Men på längre sikt vet vi inte riktigt vad som händer. Förutom en sak: apor kommer alltid att vilja byta grejor med varandra.

***

Läs även: Vittorio Zito: "Att skuldbelägga Europa vore populistiskt"

Läs även: Majgull Axelsson: "Skrivandet räddade mig när jag fick diagnosen"