Lotta Borg Skoglund: ”Adhd hos vuxna kan förväxlas med demens”

Hur är det att plötsligt inse att man levt stora delar av sitt liv utan att förstå varför vissa saker alltid blir fel, att andra människor ständigt missförstår en och att det är så svårt att göra det som man vet att man borde göra? 

Överläkare och forskare Lotta Borg Skoglund lutar sig mot hjärnforskningen när hon förklarar hur det är att få en sen diagnos och att åldras med adhd.  

– Jag har velat ge äldre vuxna med adhd en bok som beskriver deras liv och kamp, säger hon. 

Lotta Borg Skoglund har under hela sitt liv velat förstå hur saker och ting hänger ihop. Från stormiga tonår – med funderingar över vem hon ”borde vara” – har hon hittat sin egen väg framåt. Mycket tack vare stort stöd från sin kärnfamilj och föräldrar har hon blivit en multitaskande läkare och forskare med egen klinik, dessutom författare och föreläsare med fokus på neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, NPF.  

– Jag är i grunden en ganska oorganiserad person som förstår att jag måste få ordning på vardagskaoset. Vill helst vara i gång hela tiden och slocknar av vardagslunk. Men uppstår ett krisläge eller något måste fixas är jag den första att rycka ut, säger hon. 

Första gången vi möts för en intervju är 2020. Jag undrar om det inte finns en risk för att man feldiagnostiserar äldre människor med oupptäckt adhd som demens. ”Risken finns”, svarar hon då. 

Tre år senare möts vi igen. Nu har Lotta Borg Skoglund skrivit en bok som riktar sig direkt till de äldre i samhället som inte tidigare fått information om adhd. Som vuxit upp utan dagens vokabulär och som ofta tillskrivits epitet som dum, lat, ohyfsad, bråkig eller opålitlig när de faktiska orsakerna varit outredda.  

Att blanda samman adhd och demens är inte det enda som kan skapa problem. Forskningen om äldre med adhd släpar efter och inom denna grupp är det påfallande få som får diagnos.

– Jag vill att människor som ett helt liv känt maktlöshet inför sig själva för att de jagats av en inre känsla av oro och rastlöshet, för att de upplevt misslyckanden i viktiga relationer, inte klarat av att behålla sina jobb trots kompetens, inte klarat av studier trots att de haft läshuvuden, hamnat i beroenden trots att de vet att det är skadligt och fått problem med sin ekonomi och hälsa… att de ska få kunskap om hur deras motgångar hänger samman med hur deras hjärnor fungerar, säger Lotta Borg Skoglund.  

Hon har lovat sin man och fem tonårsbarn att Åren går men ADHD består ska bli den sista boken hon skriver. Men när hon tillsammans med sitt förlag hälsar publiken välkommen till bokmingel i samband med utgivningen slinker det ur henne att två nästkommande titlar är på gång. Publiken jublar. Det ska bli mer om hur hormoner och biologi spelar in vid NPF-diagnoser, avslöjar hon. 

Det var när hon arbetade med beroendeproblematik som hon började se likheter mellan personer med skadligt bruk och beroende och dem med ADHD-diagnos. Och det var i missbruksvården hon lärde sig att det mest empatiska oftast inte är att tycka synd om människor utan att i stället tro på dem och guida dem till verktyg för att ta tag i sina problem.  

– Vi måste vara realistiska och inte anpassa skiten ur oss själva. Det finns inte en väg som passar för alla.   Inga ”quick fix” eller ”one size fits all”, säger hon. 

Och påminner om att adhd är en allvarlig diagnos, men med en god prognos. 

– Människor med obehandlad adhd löper stor risk för psykisk och fysisk ohälsa eftersom det som utmärker diagnosen är svårigheten med att få till goda rutiner och balans. 

Det hon syftar på är att adhd i praktiken innebär svårigheter med att skapa och följa rutiner för goda kostvanor, träning och sömn. Hitta balans mellan stress och återhämtning, undvika tobak, dricka alkohol med måtta och att kunna hantera digitala medier, känslor, relationer och ekonomi friktionsfritt när självreglering är svårigheten.  

– Att inte få till rutiner kring dessa livsstilsfaktorer medför stor risk för att i förlängningen drabbas av sjukdomar som övervikt, hjärt- och kärlsjukdomar, smärttillstånd, skadligt bruk och beroenden och just därför något vi på allvar måste prata om då det försämrar livskvaliteten och förkortar livslängden med 8-13 år för människor med adhd-diagnos, förklarar hon.  

Hon tillägger att det inte handlar om att skambelägga människor utan att med äkta omsorg förmedla vidare den kunskap som finns om vad man ska hålla koll på.  

På senare år har en rad äldre kommit i direktkontakt med adhd-begreppet för första gången i sina liv i samband med att deras barn eller barnbarn utretts. För vissa blir den nya kunskapen en ögonöppnare som ger möjlighet att blicka tillbaka och reflektera över det man själv känt och varit med om med andra ögon. Vissa finner likheter mellan sina upplevda- och barnens eller barnbarnens diagnostiserade problem och svårigheter. 

– En sådan insikt kan vara befriande då man plötsligt får en bättre förståelse för varför man är som man är och har mått som man har mått. Men den kan också väcka till liv stor sorg, då den kan förklara en rad misslyckanden, uppbrott och problem som kommit av att man haft bristande impulskontroll, rastlöshet och svårigheter med planering och struktur – som i sin tur kan ha lett till missförstånd och konflikter, berättar Lotta Borg Skoglund. 

Med boken Åren går men adhd består, riktar hon fokus på dem som får sina förklaringsmodeller sent i livet och som kämpat ihjäl sig för att vara duktiga och passa in och vars egentliga svårigheter ofta dolts eller misstolkats av både dem själva, en oförstående omgivning och vård. Där kvinnor och mäns svårigheter värderats och tolkats olika beroende av vilket samhälle och tidsanda de manifesterats i och där könsrollsförväntningar och kulturella skillnader kastar olika sken på beteenden. Där olika förutsättningar och familjekonstellationer spelat in för hur den med adhd uppfattats och hanterats. 

Många har i patientrummet berättat för henne om hur de tvingats välja bort delar av sig själva för att orka med. Kvinnor som tappat tid och rum och i perioder helt gått upp i en besatthet, som vänt på dygnet, haft svårt att hålla ordning, setts som ett större problem än män i samma situation.

– Äldre kvinnor med adhd berättar ofta om hur det varit en stor utmaning att klara av hem, barn, barnbarn, åldrande föräldrar, relationen till en partner och vänner och samtidigt orka sköta sitt arbete. Allt för många har gått in i väggen när det blivit för svårt att hålla ihop alla olika delar av livet. 

Adhd är samma tillstånd och ungefär lika vanligt förekommande hos båda könen men kvinnors adhd symptom påverkas även av hormoncykler och klimakteriet. Mycket lite forskning har fokuserat på dessa unika utmaningar hos kvinnor. Än mindre forskning finns på just äldre och adhd. 

– När det gäller våra äldsta och allra sköraste finns det tyvärr ännu alldeles för få studier för att kunna ge tydliga råd och riktlinjer i denna del av livet. Oftast finns en rad sjukdomar och mediciner med i bilden som kan påverka uppfattningen om vad som är och inte är adhd-symtom. 

Lotta Borg Skoglund vill bidra med kunskap om på vilket sätt de som saknade en adhd-diagnos från barndomen ska kunna identifieras. 

– När strukturen och rutinen med ett arbetsliv försvinner vid pensionering, eller en supportande och stöttande partner lämnar en eller dör, kan man stå helt utelämnad till att organisera upp tillvaron på egen hand. Detta kan förstärka och utlösa att tidigare dolda adhd-problem som plötsligt blir tydliga och det är här vården måste bli bättre på att fånga upp tecknen på att adhd kan ligga bakom till synes helt andra problem och sjukdomar. 

***

Läs även: Margit Silberstein: "Jag mår illa när folk firar attacken"

Läs även: Ingmar Skoog: "Dagens 70-åringar är friska som 50-åringar"