Mats Lindström: ”Det finns ett kriminellt ideal i samhället”

Det mest tillfredsställande fallet i Mats Lindströms karriär – hittills – var när två av Dödspatrullens fyra ledare till slut hamnade bakom lås och bom. Polisen hade hittat 26,5 kilo amfetamin i en lägenhet i Sundbyberg, men eftersom narkotikan främst hade hanterats av barn längre ner i hierarkin såg bevisläget mot gängledarna svagt ut. Då hittade en kriminaltekniker ett par bortglömda vinglas. På dem fanns både fingeravtryck och DNA; tillräckligt för sju års fängelse. 

Mats Lindström har varit polis i Stockholms västerort i tre decennier. Han började som uniformerad polis på nittiotalet, då mord och grova brott fortfarande hörde till ovanligheterna. Sedan 2016 är han spaningsledare i Rinkeby med fokus på det grova skjutvapenvåldet.  

När förorterna runt Järvafältet drogs in i våldsspiralen kring gäng som Dödspatrullen och Shottaz följde han och hans spanare de allt yngre, allt brutalare brottslingarna när de smugglade narkotika, beställde mord och sköt varandra – ofta i dagsljus, på öppen gata. 

På avstånd debatterade den laglydiga(re) majoriteten om de var avskyvärda förövare eller ömkansvärda offer för omständigheterna. Men hur framstår de grovt kriminella tonåringarna på nära håll, för någon som har lyssnat på deras telefonsamtal och följt deras möten genom dolda kameror och mikrofoner? 

– Jag känner nästan aldrig avsky. Eller rättare sagt, jag kan känna avsky för deras handlingar. De gör ju vedervärdiga saker. Men det är inte personligt – så länge de håller på med brott kommer jag att jaga dem, men det är egentligen inte dem jag är ute efter utan brotten de begår, säger Lindström. 

Brottsbekämpning bland unga innebär dock ett dilemma. I Sverige blir man straffmyndig vid femton år och får generösa straffrabatter fram till artonårsdagen. Systemets förespråkare påpekar att hjärnan inte är fullt utvecklad förrän långt efter att man blivit myndig, och att minderåriga lyder under lagar de själva saknar demokratiskt inflytande över. Men de begår fortfarande grova brott, brott som går ut över en mängd oskyldiga personer. Lindström berättar om biljakter med beväpnade killar i gymnasieåldern och om högstadieelever som utför beställningsmord.  

– Vi ser fjortonåringar som skjuter folk. Den yngsta vi haft som varit med i en klivarchatt var elva, han var på väg till Stockholm för att utföra ett mord. 

Klivare är ortenslang för personer som utför brott åt gängen. En bidragande orsak till deras unga ålder är, menar många iakttagare, just straffrabatten för unga. Fjortonåringar som skjuter någon straffas inte, så att använda dem för att utföra brotten blir rationellt. 

– De äldre i gängen är extremt duktiga på att utnyttja de yngres sug efter att bli sedda och bekräftade. Att få en kriminell identitet, få bekräftelse och bli någon i andras ögon, det är jättestarka drivkrafter. De äldre säger saker som att ”du kan se mig som din storebror”, lånar kanske ut en Guccikeps när den yngre ska träffa en tjej. Och så får man ju pengar, säger Lindström. 

Att just den gängkriminella miljön anses ge status är inte en slump. 

– Det finns ett kriminellt ideal i samhället, till viss del. Det är häftigt att vara ”gangster”. Elever i årskurs åtta vill vara ”orten”, lägger sig till med ortendialekt fast de inte har en, skaffar becknarväska. Jag är ingen socionom så jag kan inte säga varför det är så, jag kan bara säga att det är så, säger Lindström. 

En teori, som diskuterades livligt när Shottazmedlemmen Yasin fick priset ”årets artist” på P3 Guld-galan 2021, är att majoritetssamhället bidrar till att glorifiera den kriminella identiteten. Gangsterrapen fungerar i praktiken som ett sätt för gängen att marknadsföra sitt våldskapital – och att få hängivna unga fans som är mottagliga för grooming in i kriminalitet. 

Mats Lindström lyssnar själv på gangsterrap. Han ser det nästan som en del av jobbet: 

– Jag lär mig mycket av gangsterrapen. Tänket, hur de uttrycker sig, hela logiken. Jag samlar på ord som jag sen i en förundersökning ska bevisa för rätten vad de betyder. 

Han ger exempel: tabbe betyder pistol, kalle är gevär, en kanin är en miljon kronor. Att förstå slangen kan vara avgörande i spaningsarbetet. Att golare betyder tjallare är allmänt känt, men när ordet ”goare” dök upp trodde många poliser först att det var samma sak. I själva verket är en goare någon som lokaliserar en måltavla. Avlyssnar man ett telefonsamtal där det pratas om goare, pratas det med andra ord om mord. 

Det är ett starkt argument för att du som polis bör lyssna på gangsterrappare. Men vad tänker du när P3 Guld delar ut priser till dem? 

Mats Lindström tänker efter ett ögonblick. 

– Jag tycker inte att det är någon skillnad på religiöst våld, politiskt våld och förortsvåld. Det är lika fel att skjuta någon av religiösa skäl, av politiska skäl eller i en kamp om ett narkotikaterritorium. Men har man religiösa eller politiska motiv får man inga P3 Guld-priser. Rappar man om mord i en förort så är det däremot lite läckert, kanske lite finkultur till och med. Det tycker jag är sjukt. 

Men den allra mest brännande frågan är inte varför den organiserade ungdomsbrottsligheten har blivit så utbredd i Sverige, utan vad man kan göra åt den. 

– Jag är för strängare straff. Det blir otroligt skevt när en sjuttonåring som begår mord får fyra års sluten ungdomsvård, när han hade fått livstid om han varit ett par månader äldre. Jag vill ha tio års fängelse för sjuttonåringar som begår mord, säger Lindström. 

Han tror på inlåsningseffekten: varje brottsling som sitter inspärrad är en person som inte bidrar till konfliktspiralerna eller rekryterar nya barn till konflikterna. Men det är inte bara en fråga om att dämpa konfliktnivån och minska antalet personer polisen måste ha koll på. Låser man in en sjuttonåring i tio år är chansen att han har en annan inställning till det kriminella livet när han släpps ut igen. 

– Många vill faktiskt sluta. Inte när de är sjutton, nitton eller tjugoett, men kanske när de är tjugosex eller tjugoåtta. Man mognar rätt mycket under de åren och blir ofta rätt trött på det kriminella livet. Det är en extremt hetsig tillvaro med mycket droger, personer är ofta falska, det är en ständig jakt på pengar, folk är ute efter en… Det kan vara flashigt och ge mycket pengar under vissa perioder, men det är också ett jättejobbigt liv som sliter på dem. Mycket magsår. 

Att hitta en väg ut kan dock vara svårt. Det är inte bara att säga att man inte längre är med i leken. Gamla fiender kanske inte instämmer, och då behöver man ha kvar sitt gamla umgänge för att få skydd. Särskilt när våldet blir alltmer besinningslöst; trösklarna för vad som anses rättfärdiga ett mord sjunker hela tiden. 

Ett annat verktyg Lindström tror skulle hjälpa är om polisen fick använda hemliga tvångsmedel, som avlyssning och dataavläsning, även mot barn under femton år. Det skulle göra det lättare att identifiera de yngsta brottslingarna. Men frågan återstår vad man ska göra med dem. 

– I dag blir det väl någon form av vård inom socialtjänsten. Och varken HVB-hemmen eller SIS-hemmen fungerar särskilt bra. Många av de unga kriminella vi ser är på rymmen från HVB eller SIS eller något annat stödboende när vi tar dem. Där har vi brustit i Sverige. 

Vintern 2022–2023 var exceptionellt våldsam, med tiotals skjutningar och flera döda bara under förra årets första månader. Halvt på skämt kallar Lindström det för ”svenska vinterkriget”. Men just kring Järvafältet, som bara några år tidigare var en sådan krishärd, var det lugnare än på länge. Flera centrala aktörer sitter av långa straff, samtidigt som socialtjänsten har jobbat hårt med att omhänderta personer som ser ut att vara på väg in i gängvärlden. Och så har polisledningen låtit spaningsverksamheten i Järva behålla sin personal, i stället för att skicka dem att släcka bränder på Stockholms sydsida. 

– Alla de här faktorernas samverkan gör att vi just nu har en rätt bra situation i Järva. Men inget är för evigt. Det kan komma en skjutning i kväll som gör att det brakar loss, säger Lindström. 

Hotet finns onekligen där. Sverige sticker ut när det gäller ungdomsbrottslighet; 2022 identifierade polisen 1 200 nätverkskriminella individer under arton år varav 170 var under femton. Politiker och tyckare presenterar en uppsjö av förklaringar – det slappa rättssystemet, de socioekonomiska faktorerna, invandringen, uppgivenheten i förorterna. Men vilken som stämmer är egentligen av sekundär betydelse för Mats Lindströms arbete. 

– Jag ser ju att det brinner och jag försöker göra något åt det, men att förstå varför det brinner så himla mycket är samhällets uppgift. Jag kan säga vad jag behöver för att bli bättre på brandbekämpning, men kan ni se till att det slutar brinna hela tiden? 

*** 

Läs även: Joakim Lamotte: "Det gror ett enormt hat mot svenskheten"

Läs även: David Goodhart: "Snart vänder det för de intelligenta"