Sameh Egyptson: ”Muslimska brödraskapet har hittat en guldgruva här”

Det är många som säger att jag ägnar mig åt konspirationsteorier, säger Sameh Egyptson. 

Och visst är det lätt att låta konspirationsteoretisk när man talar om Muslimska brödraskapet, organisationen han har forskat om i över ett decennium. Egyptson beskriver ett komplext nät av skattefinansierade organisationer, föreningar och muslimska skolor. Namnen blixtrar förbi: Islamic Relief, Islamiska förbundet, studieförbundet Ibn Rushd, Sveriges islamiska skolor. 

– De har hittat en guldgruva i Sverige: skattepengar, säger Egyptson. 

När han tittade närmare på tre av dem 2016 fick de över 400 miljoner kronor i bidrag. Tre år senare hade det ökat till 600 miljoner. Därtill har de blivit inflytelserika i den offentliga debatten såväl som i maktens korridorer. 

Samtidigt driver Muslimska brödraskapet en konservativ islamistisk agenda som är oförenlig med den liberala demokratin. I flera länder är organisationen terrorstämplad. Hur är det möjligt för en sådan rörelse att vinna sådana framgångar i Sverige? 

Bland annat eftersom medlemmarna hemlighåller sitt medlemskap. De invänder bestämt mot att de skulle förespråka sharialagar, eller ens ha med brödraskapet att göra. 

– De har som mål att upprätta en global islamsk ordning genom sharia. Men det kan de inte säga på svenska. Så Muslimska brödraskapet säger en sak i Egypten, där de kan tala klarspråk enligt sharia om kristna minoriteter, kvinnor och homosexuella. När de talar med västerländska politiker talar de ett annat språk, med termer som demokrati och mänskliga rättigheter. De talar med kluven tunga, säger Egyptson. 

– Men när de talar om mänskliga rättigheter menar de mänskliga rättigheter enligt Kairokonventionen, inte Genèvekonventionen. Och när de talar om demokrati menar de islamsk demokrati, där sharia är överordnad. Demokrati är en term de använder för att västerlänningar gillar att höra den. 

Att kartlägga Muslimska brödraskapets närvaro i Sverige är inte lätt. Dels för att de som har anknytningar till organisationen som sagt inte skyltar med det, snarare tvärtom. Dels för att de bemöter kritik med anklagelser om islamofobi, främlingsfientlighet och just – konspirationsteorier. 

Det fick Egyptson själv erfara när han för ett år sedan lade fram sin avhandling, där han identifierade en inre cirkel bestående av 13 individer och beskrev deras kopplingar till varandra. Sällan har en teologisk disputation väckt sådan uppståndelse. Lunds universitet avbröt all undervisning i byggnaden och poliser, väktare och journalister svärmade runt ingången. Avhandlingen, en tegelsten på 700 sidor, har i skrivande stund laddats ner 37 000 gånger. 

– Det hela blev mycket uppmärksammat och mycket känsloladdat. Jag tror en del kände sig hotade av min kartläggning. Det rör sig om stora summor och starka intressen, säger han. 

I SvD (15/2 2023) uttryckte terrorforskaren Magnus Ranstorp en liknande uppfattning: ”För aktivisterna och islamisterna handlar det om att hålla bidragskranarna öppna och om att tysta debatten om islamism.” 

Efter sju timmars överläggning godkändes avhandlingen av en oenig betygskommitté och Sameh Egyptson blev teologie doktor. Men det var bara början på konflikten. Aktivister och forskare, en del personligen utpekade i avhandlingen, anmälde Egyptson till Överklagandenämnden för etikprövning (Önep). De menade att han publicerat känsliga personuppgifter om deras politiska eller religiösa tillhörighet och att han borde ha ansökt om tillstånd av Etikprövningsmyndigheten. Just före jul valde Önep i sin tur att åtalsanmäla Egyptson för brott mot etikprövningslagen. 

Egyptson försvarar sig med att han enbart har använt öppna källor: informationen i hans avhandling var redan tillgänglig för allmänheten. Dessutom menar han att etikprövningslagen inte är tillämplig. När den trädde i kraft 2004 hade hans forskning redan pågått i flera år. 

– Jag ser inte att jag har brutit mot etikprövningslagen. Anmälarna vill dra min avhandling i smutsen. Men jag står för den och är beredd att driva frågan hela vägen till Europadomstolen om det behövs, säger han. 

Egyptson föddes 1966 i Muslimska brödraskapets hemland Egypten. Hans pappa var en socialistisk ingenjör som i ett försök att ta avstånd från medelklassen slog sig ner i Shubra El-Kheima, ett fattigt område utanför Kairo, för att bygga hus. 

– I vårt hus hade vi flera våningar, vi barn hade varsitt rum, medan huset mitt emot hade en hel familj i varje rum. Det kändes paradoxalt. Och även om skolorna var dåliga var mina föräldrar välutbildade och hade råd att anlita en lärare. Jag och mina syskon fick en väldigt bra utbildning, säger Egyptson. 

Han fortsatte vidare till universitetet i Kairo, där han för första gången stötte på Muslimska brödraskapet. 

– Det är den största oppositionskraften i Egypten. De har påverkat inte bara Egyptens utan hela Mellanösterns historia. 

Det är ingen överdrift. I valet som hölls efter arabiska våren 2011 blev brödraskapets parti störst, trots att organisationen under långa perioder varit förbjuden. Även om framgången var kortvarig – efter bara ett par år återtog militären kontrollen över landet – säger det något om Muslimska brödraskapets popularitet. 

Vid det laget hade Egyptson sedan länge lämnat Egypten. Han kom till Sverige 1990 av en ren tillfällighet. 

– Jag blev tvungen att fly och hamnade här. Egentligen skulle jag studera i Australien, men när antagningsbeskedet väl kom kunde jag inte få studentvisum utan att först åka tillbaka till Egypten. Så jag träffade en jurist som rådde mig att söka asyl i Sverige. 

Här bytte han efternamn, från Khalil till Egyptson, och fortsatte på den akademiska banan. 1999 påbörjade han sina doktorandstudier, som från början inte var tänkta att handla om Muslimska brödraskapet. Han ville undersöka hur religionsdialogen såg ut vid muslimska skolor i Sverige – det vill säga, hur de förhöll sig till andra religioner och interagerade med deras företrädare. 

– Vad jag upptäckte var att det inte fanns någon religionsdialog. Jag tänkte länge att den kanske skulle komma att utvecklas, men 2013 hade jag bestämt mig för att ändra frågeställningen till varför muslimska skolor och organisationerna som drev dem misslyckades med religionsdialogen. Det var då jag upptäckte att de här skolorna inte styrs av religiösa aktörer utan politiska, säger Egyptson. 

Det var så han kom att fokusera på politisk islam i form av Muslimska brödraskapet. 

Sedan dess har organisationens ställning börjat försvagas i den svenska offentligheten, säger han. Skolor som Römosseskolan och Al-Ahzar-skolorna har stängts, Ibn Rushd ifrågasätts och MUCF har dragit in bidrag till organisationen Sveriges unga muslimer. Men bland svenska muslimer kan sympatierna se annorlunda ut, säger Egyptson.  

– Muslimska brödraskapet har en stark ställning bland muslimer. De har kontroll över moskéer och samfund och kan därigenom bidra till en stereotyp bild av muslimer som ultrareaktionärer, homofober och yttrandefrihetsmotståndare som inte kan anpassa sig till en demokrati. 

Det sunnimuslimska brödraskapet utgör också ett hot mot muslimska minoriteter, säger Egyptson. 

– Deras kvinnosyn skadar muslimska kvinnor och deras syn på homosexuella skadar muslimska homosexuella.

***

Läs även: När forskaren blir viktigare än själva forskningen

Läs även: Fegheten firade triumfer när ingen ville opponera på Egyptsons avhandling