Sverige är godtroget gentemot Kina

I skuggan av en tre våningar hög träkloss dansade Pippi i sitt brandgula hår och sina fräknar. Delade ur guldpengar gjorde hon också. Till barnen på en lekplats som kallades Villa Villekulla. 

Tobias Andersson Åkerblom stod bakom en kamera och svettades. Det var sensommar i Shanghai. Fyrtio grader varmt.  

Den kinesiska Långstrumpan var lockbetet till den svenska paviljongen, en 18 meter hög byggnad ifrån vilkens tak den sydkinesiska megastadens massiva siluett av skyskrapor vrålade ut sitt budskap: DET ÄR VI SOM ÄR VÄRLDENS MITTPUNKT IGEN!

Nästan 20 000 kineser vallfärdade varje dag till den svenska paviljongen på Världsutställningen Expo 2010. Några kanske för barnböckernas skull. Några kanske för att inspireras av den fria, egensinniga och trotsiga flickans attityder. Eller hennes uppkäftiga inställning till auktoriteter. Men syftet med paviljongen var att göra affärer. Sverige ville knyta kontakter med kinesiska investerare, främja svenskt näringsliv. Man ville få den kinesiska ledningen att tycka bra om Sverige.  

Tobias Andersson Åkerblom kände sin utdunstning på ryggen. Han knäppte och knäppte. Han arbetade som fotograf på paviljongen och plåtade varje dag, för­evigade allt från  kronprinsessan Victorias och prins Daniels promenader på utställningsområdet som var lika stort som hela Södermalm, till varenda handskakning mellan svenska politiker, ambassadtjänstemän och kinesiska partipampar. 

Vid den här tiden hade förbindelserna pågått länge. Redan några år efter massakern på Himmelska fridens torg började svenska politiker närma sig Kina. Den socialdemokratiska statsministern Göran Persson berömde år 1996 enpartistatens politiska "stabilitet" och vilken betydelse den hade för den ekonomiska utvecklingen. Han fick kritik för det.

Men denna sommar fjorton år senare stod Moderaternas handelsminister Ewa Björling i Shanghai och sammanfattade förändringen: från millennieskiftet hade den svenska  exporten till Kina ökat lavinartat, och minskat lika kraftigt till resten av världen. Ministern berömde inte, som den tidigare statsministern gjort, Kinas politiska system, men hon betonade att Sveriges handelsutbyte med Kina skulle påverka den stora ekonomiska draken i öst. "Vi kan göra Kina till ett bättre land", var rubriken på en debattartikel Björling och regeringen publicerade i samband med världsutställningen.

Pippi dansade.

Björling fick eldunderstöd av utrikesminister Carl Bildt och näringsminister Maud Olofsson. Kina skulle bli bättre. Tack vare Sverige. Vi var där för att göra gott! Handel skulle göra enpartistaten demokratisk. Men svenska folket, visade opinionsundersökningar, var bara till hälften övertygad om saken. 

Tio år senare har misstron mot Kina inte avtagit, den har ökat, konstaterar Tobias Andersson Åkerblom i sin bok Draken – när Kinas pengar och spioner kom till Sverige. Åtta av tio svenskar har en negativ eller mycket negativ bild av den asiatiska jätten. Sverige är ett av världens mest Kinaskeptiska länder. 

I stället för att bana väg för bättre relationer innebar Världsutställningen 2010 slutet på en epok av närmanden och en stark svensk vilja att bli en del av det kinesiska undret. I dag betraktas politiken som naiv. I stället för att bidra till demokrati bidrog Sverige till motsatsen. Ingen såg det komma, säger en svensk generalkonsul i Shanghai i boken.

Tobias Andersson Åkerblom, grävande reporter på Göteborgs-Posten, tyckte att denna historia måste berättas. Den kan lära oss något. Byggd på intervjuer med åklagare, spioner och kommunpolitiker, på timmar i rättssalar, på inläsning av förundersökningar, berättar Andersson Åkerblom, vars förra bok Modeslavar belönades med en Guldspade, om hur Kina planterar ut sina spioner i Sverige. Och om hur kinesiska politiker och affärsmän har grundlurat en svensk högskolevärld, svenskt näringsliv och svensk utrikesförvaltning. Hur Sverige har blivit vilselett av sin egen godtrogenhet berättar han också. De kontakter och de affärskontrakt som Sverige har ingått med Kina har konsekvent missgynnat Sverige och gynnat motparten. Och förbindelserna har genomgående underminerat svenska säkerhetsintressen.

Tobias Andersson Åkerblom väver ett mönster av kända och mindre kända händelser och historier, av avtal och affärer de senaste decennierna som var och en är bekant och som i vissa fall varit livligt diskuterade i medierna, men som när de läggs ihop bildar ett djupare mönster. Som handlar om att den svenska strategin att tjäna pengar på Kina och samtidigt exportera demokratiska värderingar inte bara varit naiv, utan farlig.

– Kinas ökande inflytande är en av de stora berättelserna i vår tid. Jag har följt Kina länge och kände att de olika historierna inte var olika historier, de hängde ihop och man behövde ett helhetsgrepp. Det fanns mycket att berätta helt enkelt.  

En av de affärer som finslipades när Pippi dansade i Shanghaihettan var den mellan Volvo personvagnar, som snart blev Volvo Cars, och kinesiska Geely. När fotografen Andersson Åkerblom fotograferade Pippi skickade Volvo Cars ut ett pressmeddelande från London, där affären med kineserna slutfördes. Kineserna fick det svenska folkhemsföretaget billigt. Likväl handlade det om stora pengar. Varifrån kom de? Vem betalade? Att det var den kinesiska staten var uppgifter som nådde allmänheten redan innan kontrakten skrevs under. Få protesterade.

– Volvo var på fallrepet när Geely kom. Det är samma dynamik som i afrikanska länder, där Kina har gått in med stora investeringar och det har lett till ökat afrikanskt ekonomiskt beroende av Kina. Från kinesiskt håll var Volvo strategiskt intressant, dels för utvecklingen av sin inhemska industri, dels för att man genom att man äger Volvo Cars får ett tydligt ekonomiskt maktmedel gentemot Sverige, på samma sätt som i länder där man äger hela eller delar av hamnar.

Löften om svenska jobb tvinnas ihop med kinesiska intressen. Utan att en grundläggande fråga på allvar diskuteras: Vad är viktigast? Demokrati eller pengar?

Det är Kina, visar Tobias Andersson Åkerblom, som påverkar Sverige och ut­ökar sitt politiska inflytande, inte tvärtom. Inte bara genom att köpa upp företag utan genom att placera underrättelseagenter på svensk mark för att bedriva spionage på svenska medborgare.  

Tobias Andersson Åkerblom berättar i sin bok om hur kinesiska agenter i Sverige bedriver flyktingspionage mot uigurer, tibetaner och andra medlemmar av utsatta minoriteter i Kina som tagit sin tillflykt hit. Bland agenterna märks personer som tillhör dessa etniska grupper men här går regimens ärenden. En ledande underrättelseofficer är, enligt boken, Lei Da, Norden-korrespondent för Folkets Dagblad, det kinesiska kommunistpartiets officiella tidning. Lei Da utger sig för att vara journalist, men hans egentliga uppgift är att rekrytera och hantera agenter.

Att kunna prata kinesiska har varit till god hjälp för författaren i sin granskning av relationen mellan Sverige och Kina. Tobias Andersson Åkerblom började plugga kinesiska på gymnasiet. 

Hur kom det sig?

– Jag tyckte franska var tråkigt. Och kinesiska var ett av de språk som erbjöds som C-språk i stället. Innan vi började fick vi träffa de olika lärarna, och jag tyckte att kinesiskaläraren verkade vara en trevlig och sympatisk typ. Och det var en spännande upplevelse, en hel ny värld öppnades. Kinesiska var verkligen mycket roligare, så jag fortsatte läsa det på universitetet. 

Skriva sin bok om Kina började han göra 2018. I backspegeln, påpekar författaren, ser man vilket dramatiskt år det var. Det som i Mittens rike var Hundens år blev uselt för Kina-Sverige-relationen. Spionfall avslöjades. Den svenska förläggaren Gui Minhai fängslades, den kinesiska Sverigeambassadörens uttalanden blev alltmer hätska.

Insatsen blev högre, berättar grävreportern, och beskriver läget som känsligt. Medan kommuner som Åmål, Västerås och Linköping avslutade sina så kall­ade vänortsavtal med städer i Kina valde Göteborg att inte säga upp sitt avtal med Shanghai. 

Att granska staden Göteborgs relation till Kina har inte varit okomplicerat.

– Göteborgsandan finns ju, den är inte vad den var en gång i tiden men med tanke på det inflytande Geely har i Göteborg blir dessa frågor extra känsliga.

Läs även: Därför är Tyskland så beroende av Kina

Läs även: Xi Jinpings grepp om Kina hårdnar