Tom Malmquist: ”Pappa fick aldrig sin upprättelse”

Ett stort avslöjande kan låta som en dröm för en kvällstidningsjournalist. Men när Expressenjournalisten Thomas Malmquist avslöjade den stora så kallade ”Spelskandalen” år 1990 gick det åt helvete. 

I sin självbiografiska bok Istid skildrar sonen Tom Malmquist en familj i sönderfall. Pappan blir alltmer isolerad. Det är en tid före internet och dagens stora medieutbud. En tid då kvällstidningarna dominerade nyhetsflödet. Expressen var Nordens största tidning. Thomas Malmquists krönikor och artiklar hade en miljon läsare dagligen och han var inte var rädd att sticka ut hakan. 

För er som inte minns: I februari 1990 stoppade Svenska spel vadslagningen på flera viktiga matcher i bandy och ishockey. Thomas Malmquist hade noterat hur flera bottenlag vunnit mot topplag och fattade misstankar. Spelare i hockeylagen Boden och Västra Frölunda och bandylaget Boltic måste ha tagit emot mutor. Thomas Malmquist artikel berättade att 35 miljoner plockats ut från statliga Tipstjänst AB via olika bankomater runt om i Sverige.  

Det var ett avslöjande så stort att många hade svårt för att tro det. Ord stod mot ord. Ishockeyförbundet krävde att Malmquist skulle berätta vilka spelare det rörde sig om, men han ville inte röja sina källor. 

Thomas Malmquist blev misstänkliggjord för att ljuga av idrottsmän och andra journalister. Kollegor som även kan ha varit avundsjuka över att själva inte ha kommit med scoopet. Han fick motta hot av gangstrar. En kväll i Älvsjö körde en bil upp bredvid honom och visade en pistol. Hotbilden blev så stor att han fick livvaktsskydd från SÄPO. Han sov dåligt och blev alltmer sliten, började jobba hemifrån och gled in i ett alkoholmissbruk.  

Vi sitter på Gunnarssons konditori vid Skanstull där sonen Tom Malmquist numera lever ihop med författaren Carolina Setterwall. Det är tio år sedan pappan på dödsbädden bad honom att skriva boken om Spelskandalen. Först ville han inte.  

– Men jag är ju författare och mitt jobb är att hitta ämnen som berör mig, säger han. Det här med spelskandalen var ett trauma för vår familj så det var naturligt att jag skulle hamna där. Pappa fick aldrig den upprättelse han förtjänade. Han gick ner sig efter det, tynade liksom bort.  

Tiden var rätt nu. Tom Malmquist är lika gammal som hans pappa var under Spelskandalen och hans dotter Livia är lika gammal som han själv var då.  

På den tiden umgicks sportjournalister obekymrat med stjärnorna de skrev om. Tom Malmquist berättar att hans pappa skrev Björn Borgs krönikor och kända idrottsmän kunde komma och gå i hemmet. Thomas Malmquist hade ett brett kontaktnät och fick scoopet genom att ringa runt. Det ledde till avslöjandet om köpta spelare i bland annat ishockeylaget Frölunda. Det skrevs spaltmeter om denna skandal men märkligt nog fick Thomas Malmquist avslöjande mycket kritik. Staten var ägare av Tipstjänst och ett år efter publiceringen väckte Justitiekanslern Hans Starck åtal mot Expressen för grovt förtal.  

– Det var första gången staten väckte åtal mot en enskild näringsidkare för att fria de här idrottsmännen. Expressen vann på alla 176 åtalspunkter. Men på bilden var det Bo Strömstedt som firade, med advokaten, som för övrigt var bildlik min pappa. Pappa hade börjat bli utfryst, berättar han. 

Familjen Malmquist fick under en lång period leva med livvaktsskydd. Tom var under uppväxten centerspelare i Huddinge, en av landets bästa. Pappan Thomas var på många sätt en idol. Dels för hans kunskaper i sport, dels för hans position som sportchef på Expressen.  

– Känslomässigt försvann han alltmer ifrån mig under och efter Spelskandalen och det har jag haft svårt att hantera. Jag har bland annat gått länge i terapi. Samtidigt har jag i dag förståelse för honom. Han orkade inte längre vara den där pappan som kom på mina hockeymatcher och stöttade mig. När jag gick igenom materialet såg jag hur orättvisa kollegorna var. I stället för att stötta pappa hackade man på honom. Han var väldigt ensam i det här, säger Tom Malmquist. 

I Istid skildras hur stöd till Thomas Malmquist i stället kom från det mer oväntade håll. Som från Richard Aschberg på Aftonbladet.  

– Han och andra grävande journalister såg ju att pappa hade rätt, men sedan vände sig även den tidningen mot honom.  

Thomas Malmquist fick också stöd av Expressens chefredaktör Bo Strömstedt.  

– Strömstedt valde att gå ett år senare i pension för att ta fajten med JK, men direkt efter att ha vunnit förtalsrättegången gick han och pappa blev än mer ensam. Något år senare blev han degraderad från sportchef till allmänreporter. Utmanövrerad.  

Varför vet inte Tom mer än att han börjat bli obekväm på tidningen, särskilt efter att JK väckt åtal. 

Tom Malmquist sökte faderns bekräftelse genom ishockeyn, både i hemmet och på planen. En framtid som hockeyspelare var möjlig men han valde den betydligt mindre lukrativa tillvaron som poet. Varför?  

– Jag slutade helt klart för att göra pappa arg.  

Efter att ha gått författarskolan på Biskops-Arnö debuterade Tom Malmquist år 2007 med den uppmärksammade diktsamlingen Sudden death som delvis var en kritik av manlighetskulturen inom hockeyvärlden. Han sågs då som ”hockeyhataren”.  

Hur tog farsan det här?  

– Han var faktiskt stolt över boken. Han var ju själv skribent. Så det tror jag, eller vet jag.  

När Tom Malmquist la av med hockeyn släppte han två skivor. Pappa älskade country och döpte sonen efter countryartisten Tom T Hall. Istid är en dokumentär berättelse men har ett poetiskt språk. 

– Jag betraktar mina självbiografiska böcker som fiktion. Det är ett kraftfullare verktyg att nå smärtpunkter. Jag har bara lånat mitt namn till huvudpersonen. Jag har distanserat mig från mig själv för att kunna närma mig Tom Malmquist.  

Boken skildrar inte bara hans barndom och föräldrarnas skilsmässa utan också hans egen relation med författaren Carolina Setterwall. De sammanfördes av ödet. Båda förlorade sina livskamrater i plötsligt död och blev ensamma småbarnsföräldrar. Tom förlorade sin sambo vid förlossningen av deras dotter. Jag undrar om det är något jobbigt, som en förbannelse, att förenas av detta öde med förlorade partners.   

– Nej, jag ser det här hemska som något som gör oss starka tillsammans.   

Det är nio år sedan Tom Malmquist fick sitt svenska och internationella genombrott med den självbiografiska romanen I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv. Boken hyllades bland annat på framsidan av New York Times kulturdel. Istid inleds just med att Tom är på en bokmässa i USA, känner sig obekväm, dricker och gör ett förvirrat intryck inför publik och förlag. Kort därpå kollapsar han och hans sambo lyckas ordna så att han kan ta sig hem.   

– Ja, det var en kris. Och du vet ju själv att även om du skrivit om något väldigt jobbigt och kan prata om boken med distans så tar det på psyket. Jag får fortfarande nästan dagligen kommentarer om den boken och här hade jag i flera år varit ute och talat om den. Till slut brast det.  

Sambon Carolina Setterwalls insats visar hur viktig hon är för honom. Samtidigt skildras naket och rättframt problemen med att bilda familj med barn från varsitt håll och avlidna biologiska föräldrar till respektives barn. Som läsare blir man lite orolig för om relationen ska hålla. 

– I boken har jag skildrat de värsta av våra bråk som inte är många, kanske två stycken, men det gör ju att när fokus hamnar på dem så får du som läsare känslan av att det här förhållande ska ta slut. Men självklart är det hon och jag. Det bara är så. 

***

Läs även: Bo Rothstein: "Jag har aldrig blivit så utskälld"

Läs även: Lena Wilderäng: "Jag var tvungen att göra något"