Vad träden avslöjar om oss människor

– Jag har funderat lite på det där. Jag vet faktiskt inte. Men det är ju ett uppgivet svar, så låt mig säga så här: jag hoppas att vi kan lära oss av historien. 

Så svarar Mårten Lind på frågan jag just ställt: ”Lär vi oss något av historien?”. Frågan har gnagt i bakhuvudet medan jag läst hans nyutkomna bok När almen tystnar. Om träden vi älskar och dödar:  

Mårten Lind är doktor i svampgenetik och har arbetat många år som forskare och föreläsare om skogssjukdomar vid Sveriges lantbruksuniversitet. I sin bok berättar han både vad som händer i skogen rent ekologiskt med almdöd och svampangrepp på askträd men också vad de båda träden har betytt för oss människor historiskt och mytologiskt.  

Kort sammanfattat skriver han om en ekologisk katastrof samtidigt som han tecknar en bild av människans historia i skuggan av träden. 

– Från början ville jag berätta om svampar och skalbaggar som ger sig på alm och ask, om invasiva skadegörare, men sen kände jag att det fanns en större historia bakom detta. En historia där jag backar tillbaka och sätter träden i historiskt perspektiv.  

Det har tagit lite tid. Idén till boken fick Mårten Lind för flera år sedan. Efter många år på SLU hade han börjat känna att det kanske egentligen inte var det rena forskningsarbetet på fältet han brann för mest. Det han gick igång på var att kommunicera bredare kring vad som händer i naturen samt de bakomliggande orsakerna.  

Han var inställd på att renodlat skriva om de sjukdomar som drabbar två av våra vanliga trädslag, men när han började läsa in sig utkristalliserade sig ask och alm som något större och viktigare för oss än bara träd. 

– De båda trädslagen kändes logiska eftersom de är rikt representerade i folktron. Trädet Yggdrasil från den nordiska mytologin är exempelvis en ask. Alm och ask uppvisar också liknande sjukdomsförlopp så det var lätt att placera dem jämsides. 

När han väl hade börjat leta och läsa blev han förvånad över hur ofta han hittade beskrivningar av träd i litteraturen.  

– De är ohyggligt vanligt förekommande i poesi, prosa och i konst. En del kanske tycker att det är självklart, men när man börjar inse hur ofta vi människor avbildar träd är det ändå lite svindlande.  

Träden myllrade fram i böcker och i tavlor. Men det var inte bara det som slog Mårten Lind under arbetet med hans egna bok. Det var också det där nedslående, som vi var inne på inledningsvis.  

– Ja, det är också lite fascinerande att vi människor gör så dumma saker och inte tar till oss av forskningsresultat eller andra lärdomar. 

I boken skriver han bland annat om hur Storbritannien fortsätter att importera ask under 2000-talet, trots att forskare och politiker där är fullt medvetna om att det rasar en asksjukdom i Europa, som kan komma att smitta de inhemska träden. 

– Först när de identifierar sjukdomen i det egna landet reser de ett importförbud. Men då är det ju förstås redan för sent.  

I När almen tystnar går han igenom land efter land där ett liknande scenario skett. Sjuka träd eller sjukt trä har importerats och så småningom har smittan spridit sig även till det landets träd: New York 1904, Belgien runt 1910, Rumänien runt 1945. Mårten Lind suckar och lägger till att det verkar vara något allmänmänskligt att vara lite sen med att förstå varningar. 

– Det är förståeligt att politiker tvekar. Det är svårt att fatta beslut som folk inte vill höra talas om. Vi såg det även under Coronapandemin. De drar sig och till sist är katastrofen ett faktum. 

De lite äldre i Sverige minns säkert också hur det var när almsjukan kom till Skåne i slutet av 1970-talet. Då hade Sveriges kung redan utfärdat en kungörelse om förbud av import av almar redan 1931 – men den missade på en viktig punkt. 

– Det enda som förbjöds var importen av levande träd. Vetenskapen hade redan visat att det också förelåg en hög risk att importera virke av sjuka träd, men skrivelsen var lite väl defensiv och förbisåg denna fara.  

Det fick allvarliga följder. På femtiotalet upptäcktes sjuka träd runt om i landet. Men den stora almdöden kom först mot slutet av 1970-talet. 

– Jag frågade min far nyligen om hur många almar det fanns i bara Malmö innan vi fick almsjukan på åttiotalet. Han gissade på 1 000. Vet du hur många det var? 

Mårten Lind gör en konstpaus innan han fortsätter. 

– 25 000 i staden Malmö och ytterligare lika många i kommunen. Vi tänker nog inte på träd förrän de försvinner. De bara är där och sen dör de ut och då saknar vi dem. 

Almsjukan är en så kallad parasitsjukdom. Trädet blir angripet av svampar, vars sporer sprids av skalbaggar. När ett träd angrips försvarar det sig genom att täppa till ledningsbanorna inne i stammen. Resultatet blir att löven vissnar och blir gulbruna. Efter hand drabbas fler grenar och inom ett eller några år har trädet dött. Almsplintborrarna förökar sig sedan i skadade eller döda träd och sprider sedan smittan vidare till närbelägna träd.  

– Man brukar tala om att alla almar i Sverige är angripna, men att det finns en gräns vid Dalälven. Hur långt sjukdomen går vet vi inte riktigt men den avtar ju längre norrut man kommer på grund av kylan. Upp till Gävle går den definitivt. 

Så almen är körd som träd i Sverige? 

– Nja, inte riktigt. Det är almar som är tio år och äldre som drabbas. Så vi kommer fortfarande att ha små almar, men de stora bjässarna som förekommer i litteraturen. De kanske vi ska säga adjö till. 

I Stockholm finns almarna kvar i Kungsträdgården. De var ju föremål för ett annan slags hot under den så kallade almstriden, då landstinget hade beslutat att såga ner de över hundra år gamla almarna för att göra plats för en tunnelbaneuppgång. Natten till 12 maj 1971 klättrade miljövänner upp i almarna och lyckades hindra att de sågades ned.  

Varför har inte de almarna försvunnit då, det går ju inte att klättra upp i ett träd och försvara det mot skalbaggar! 

– Det beror på att det är stad runtomkring. Skalbaggarna flyger inte särskilt långt, så de almarna skyddas faktiskt av gator, hus och betong. Dessutom är de vaccinerade. Med ett vaccin som vi inte riktigt vet om det faktiskt funkar. Det är dyrt och måste göras om varje år. 

Askskottssjukan fungerar på ungefär samma sätt som almsjukan, med skillnaden att svamparna som angriper de träden inte behöver lifta med skalbaggar. Deras sporer sprids med vinden. Sjukdomen upptäcktes i Litauen och Polen i början av 1990-talet och upptäcktes på Öland år 2001. I dag finns den överallt där det finns ask i Sverige.  

Det finns fler hot mot svenska träd, som ännu inte nått till vårt land. Mårten Lind nämner nematoder, slags maskar, som angriper tallar i USA. Dessa har också upptäckts i Portugal. För att förhindra att den sprids hit förklarar Mårten Lind att det krävs att tallved värmebehandlas innan det importeras. 

– I nuläget verkar det som om detta räcker för att skydda våra tallar, säger Mårten Lind. Egentligen borde vi kanske inte alls handla med växter kors och tvärs över jorden. Men globaliseringen är en för stark kraft för att förflyttningen av arter ska kunna förhindras. 

Så ju mer globaliserade vi blir, desto större risk för att vi ska få in olika smittor i våra skogar? 

– Så är det ju. Vi kommer så småningom att ha rört runt tillräckligt mycket i grytan för att allt ska ha träffat allt.  

***

Läs även: Björn Ranelid: "Jag kommer segra i det långa loppet"

Läs även: Tommy Jacobson: "Jag skulle dö om jag följde myndigheternas hälsoråd"