Dödligt våld ökar på landet

Storstadsregionerna har tidigare dominerat i antal fall av dödligt våld. Men skillnaden mellan stad och landsort har minskat över tid, visar Brottförebyggande rådets (Brå) rapport »Brottsutvecklingen i Sverige fram till 2007« som publiceras i dag, fredag.

Under början av nittiotalet begicks sex av tio mord i storstadsregionerna. Men på senare år har skillnaden mellan stad och landsbygd nästan suddats bort. Vad som ligger bakom den utvecklingen vet man inte på Brå. En orsak kan vara att den organiserade brottsligheten har spritt sig utanför storstäderna. Bland annat Dalarna och Västmanland har fått ökade problem med mc-gäng och andra kriminella organisationer.

Gärningsmännen i storstad och landsbygd skiljer sig åt. I storstadsregionerna är det vanligare att förövaren och offret inte känner varandra och att det finns ett tydligt brottsmotiv bakom gärningen.

På landet dominerar familjefallen och det är betydligt vanligare att kniv används, än skjutvapen. På landsbygden lider gärningsmannen oftare av en psykisk störning och det är vanligare att alkohol är inblandat.

Statistiken över antalet våldsbrott med dödlig utgång har under de senaste 30 åren legat stadigt på runt 100 fall per år. Det finns ingenting som tyder på att det skulle öka – snarare tvärt om: snittet har de senaste tio åren minskat med ett offer per år. Den tydligaste minskningen kan ses i gruppen offer yngre än 15 år, där antalet offer har minskat med hälften.

Det är ytterst ovanligt att ett barn blir offer för en helt obekant person, som till exempel det omskrivna mordet på Engla. De flesta fall av barnamord i Sverige begås i stället av psykiskt sjuka föräldrar. En orsak till minskningen kan vara att de har fått bättre hjälp de senare åren, eller ökad uppmärksamhet från socialtjänst och barnomsorg.

– Det är ett viktigt delresultat som kanske inte alla förväntar sig, säger Filipe Estrada som är chef för analysenheten på Brå.

Även dödligt våld mot kvinnor i nära relationer står för en del av minskningen. I genomsnitt handlar det om 20 fall per år i Sverige som blir offer för någon inom familjen eller släkten. Det är 30 procent färre i jämförelse med på 70-talet.

Antal uppklarade fall när det gäller dödligt våld, har sjunkit i hela Sverige sedan mitten på nittiotalet. På landet har polisen ändå klarat det bättre med betydligt högre andel lösta brott, än i storstäderna. Speciellt polisen i Stockholms län har klarat upp färre mord. Under något år efter 1995 nåddes botten – bara drygt 60 procent av fallen löstes.

Eiler Augustsson, chef för cold case-gruppen som arbetar med ouppklarade mord och ingår i Stockholms länskriminalpolis, tror att en ökad organiserad brottslighet med interna uppgörelser är en del av problemet. Få vill prata, offren försvinner och fallen blir svåra att lösa. Men han skyller även på organisationsproblem. 1995 genomfördes en stor omorganisering av polismyndigheten, efter det började siffrorna att dala.

– Vi blir tydligen inte bättre på att klara upp dödligt våld, det är oroväckande. Om man jämför med andra västländer tror jag att vi blir sämre, konstaterar Eiler Augustsson, som har bett Kriminalunderrättelsetjänsten att granska orsakerna till nedgången.

Brås rapport om brottsutvecklingen i Sverige har kommit ut vart tredje år sedan 1976. Årets kapitel om dödligt våld bygger på en genomgång av alla polisanmälningar och domar under åren 1990–2006. Filipe Estrada menar att det är den mest omfattande utredningen om dödligt våld som någonsin gjorts i Sverige.

Mördare på marginalen

• Den typiska gärningsmannen är en 32-årig man.
• Han tillhör samhällets marginal och är förmodligen påverkad av alkohol.
• Gärningsmannen använde kniv när han dödade offret som är en bekant till honom.