Färre tror på Sverige

För ett halvår sedan mådde svenska folket ganska bra. Framtiden såg ljus ut, arbetslösheten var rekordlåg och de flesta menade att vi var på väg åt rätt håll. Krisen hade visserligen redan börjat nosa på USA, men spåren syntes inte än här i Sverige.

Men under den senaste veckan har opinionsföretaget Synovate på Fokus uppdrag återigen frågat drygt tusen personer hur de just nu ser på utvecklingen i landet. Samma fråga som vi ställde för ett halvår sedan. Denna gång blev resultatet ett helt annat: pendeln har svängt, fler svenskar tycker nu att Sverige är på väg åt fel håll.

Att frågorna är ställda under samma vecka som den finansiella härdsmältan sprider sig som en pandemi över världen tror Nicklas Källebring, analytiker på Synovate, inte har haft någon avgörande betydelse för svaren. Svenskarnas uppfattning om landets färdriktning svängde långt tidigare.

– Det handlar om en faktisk förändring i synen på utvecklingen. Balansen har förskjutits tretton procentenheter på ett halvår, säger han.

Källebring understryker att även många andra undersökningar den senaste tiden, bland annat Konjunkturinstitutets, går i samma riktning som Synovates.

De grupper som redan i våras var mest missnöjda har nu förstärkts. Något förenklat är det ensamstående LO-mammor i åldrarna 45–49 år, boende i glesbygd och som lägger sin röst på oppositionen.

Blockskillnaderna är med andra ord fortfarande tydliga, men även om en majoritet av de borgerliga väljarna tycker att det går att rätt håll så sker det en påtaglig minskning av stödet även där.

Bland dem som är oroade för utvecklingen finns betydligt fler äldre än yngre.

– De äldre har varit med förr, men personer under trettio har aldrig upplevt lågkonjunktur i vuxen ålder, säger Nicklas Källebring.

Marie Demker, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet och Södertörns högskola, ser framför allt en intressant partirelaterad aspekt i undersökningens resultat. Det är de två partier som relativt sent i sin partihistoria valde sida som nu går ifrån sina blockkollegor åsiktsmässigt. Men åt helt olika håll.

– Kd-väljare är påtagligt mer missnöjda och osäkra än sina alliansvänner, de är något av en främmande fågel i regeringen och det parti som fått ut minst av alliansens politik. Deras väljare är uppenbart inte lika glada i allianspolitiken som deras partiledning är.

På andra sidan sticker miljöpartiets sympatisörer ut som en omvänd spegelbild av kd-väljarna.

– Mp-väljarna ligger närmast att värdera alliansens politik som god, säger Marie Demker.

Hur resultatet blir vid nästa undersökning, i mars 2009, för just miljöpartiet återstår att se. Om de efter den här veckans färska rödgröna alliansbygge fortfarande har väljare som om ett halvår gärna lutar sig åt höger.

Är Sverige på rätt väg?

»Vi är ett land som tar tag i saker, ibland kan det ta tid men vi gör alltid något.«

Maria Eckemark, 23, studerande på Bosöns idrottslinje, Västerås.

»Det går åt rätt håll för Sverige nu, det är en känsla jag har. Vi är ett land som tar tag i saker, ibland kan det ta tid men vi gör alltid något. Vi har det bra här. Någon finanskris känner jag inte till, inte det att jag inte bryr mig, men jag tänker inte så mycket på börsen och sådana frågor. Kanske kommer jag bli mer orolig när jag satt mig in mer i nyheterna. Men jag har precis börjat pendla till Bosön och ska plugga där i ett år, sen på idrottshögskolan i fyra år, så om fem år kan jag börja oroa mig för vad som händer.«

»Jag sysslar med bostäder och folk är livrädda nu, de vågar inte ta stora beslut längre.«

Jan-Peter Karlsson, 51, affärsområdeschef BVG Homes, Vrigstad mellan Jönköping och Växjö.

»Vid sidan av finansoron tycker jag absolut att Sverige är på väg åt rätt håll, regeringen har verkligen hanterat högkonjunkturen utmärkt. Det var däremot konstigt att de dubblade insättningsgarantin, det är som om de själva inte litade på det egna finansiella systemet.

Finanskrisen märks allt mer tydligt, särskilt i min bransch, jag sysslar med bostäder och folk är livrädda nu, de vågar inte ta stora beslut längre. Därför gillar vi inte media, allting överdrivs så otroligt hela tiden.

Men livet består av så mycket annat än de här frågorna. Man kan vara lycklig även om krisen förvärras.«

»Jag såg en intervju med Reinfeldt häromkvällen, han svarade inte på en enda fråga.«

Berit Cato, 63, skolskjutssamordnare, Norrköping.

»Det verkar som om vi är på väg åt fel håll nu, det är så mycket kaos överallt i världsekonomin. Och den politik som förs i Sverige gynnar inte de svaga direkt.

Men min egen situation är jag inte orolig för, jag har jobbat för kommunen i trettio år och det vore osannolikt att jag blir arbetslös de två år jag har kvar. Visst, kanske borde man oroa sig för hur det blir sen, pensionsmässigt.

Jag tror att vi inte får veta vad som händer just nu egentligen. Politikerna svarar alltid så undvikande. Jag såg en intervju med Reinfeldt häromkvällen, han svarade inte på en enda fråga.«

»Men jag önskar att allt var gratis, att man bara kunde gå runt och ta saker.«

Alice Svan, går i ettan, 7 år, Skövde.

»När man blir stor måste man jobba annars blir man fattig och då måste man bo i ett hus av trä som bygger själv.

Men jag önskar att allt var gratis, att man bara kunde gå runt och ta saker. Då skulle jag ta en mobiltelefon, en röd, sådan som mamma har. Och så skulle jag ta godis. Mest sådana långa surisar med ränder i. Jag har haft de i min väska förut.

Om man städar kan man få veckopeng. Men jag har ingen veckopeng, jag brukar fråga mormor om det är något jag vill ha. Jag har förresten jättemycket pengar på banken, lika mycket som en hel tårta.«