»Hög tolerans för övervåld«

När hela Sverige hörde polispiketen i Rosengård hetsa varandra med att »göra apajäveln steril« var det som om en chockvåg gick genom landet. Justitieminister [[Beatrice Ask]] var »fruktansvärt upprörd«, rikspolischefen Bengt Svenson »heligt förbannad« och kören av fördömanden samstämmig.

Alla tycktes genuint förvånade över den rasistiska jargongen. Återkommande utredningar och rapporter om polisens diskriminerande attityder verkar inte ha nått fram.  I alla dessa rapporter görs klart och tydligt att polisen har problem med fördomsfull och nedvärderande rasistisk retorik.

– Lite road blir jag över att se de här bestörta reaktionerna där politiker och polischefer verkar skakade i sina grundvalar – trots att vi har känt till de här problemen länge,  säger kriminologen Jerzy Sarnecki vid Stockholms universitet.

Problemet är att polisens attityder mot invandrare kommer med jobbet. Poliser som dagligen möter kriminella riskerar att utveckla negativa attityder mot de grupper man konfronteras med.

– Polisjobbet i sig aktiverar oetiska krafter eftersom det är lättare att tycka illa om dem man ingriper emot än tvärtom, förklarar Rolf Granér, forskningsansvarig på polishögskolan vid Växjö universitet.

– Poliser som möter många kriminellt belastade invandrare riskerar därför att utveckla rasistiska fördomar som bygger på uppfattningen att invandrare är överrepresenterade i kriminella sammanhang. I viss mån stämmer fördomarna eftersom invandrare ofta tillhör underklassen, som i alla tider har varit överrepresenterade i brottssammanhang.

Hans avhandling »Patrullerande polisens yrkeskultur« som kom för ett par år sedan väckte inte någon större uppmärksamhet trots att den konstaterade att poliser i breda lager använde en rasistisk retorik och hade utbredda fördomar mot invandrare.

– Det handlar inte om några enstaka grodor utan om en mekanisk, grov kategorisering som gör att man ser vissa grupper som brottsbenägna, säger han.

Även om viss generalisering och kategorisering är en förutsättning för att bedriva polisarbete var uttalandena i Malmöpolisens piketbuss inte bara rasistiska utan extremt brutala. Den orgie av misshandel som poliserna hotar med ger uttryck för en tolerans mot övervåld som sällan fångas på band. Forskaren Börje Ekenvall kom i höstats med en avhandling, »En oförvitlig polis?: Studier i polisetik«, där han studerat polisers och polisstudenters inställning till oegentligheter som begås av poliser. Han konstaterar bland annat att toleransen med övervåld är större än den för stöld, och att den toleransen växer under utbildningen.

– När det gäller polisstudenter är toleransen för övervåld vid utbildningens början restriktiv, men den tenderar att öka och komma i fas med de yrkesverksammas nivå, säger han.

Efter debaclet i Rosengård – och den ström av missöden som offentliggjorts sedan dess – har svensk polis hamnat på defensiven. Oberoende utredningar och ökat arbete med polisens värdegrunder utlovas men generellt är polisen skeptisk till riktlinjer från chefer och Rikspolisstyrelsen. Det enda som tycks kunna rädda situationen är det faktum att den förr så homogena macho-kåren sedan ett par år genomgår en radikal föryngringsprocess. Numera ligger andelen polisstudenter  med invandrarbakgrund runt en femtedel och vid senaste intagningen var strax över hälften av de antagna kvinnor. Med fler kvinnor i kåren minskar grabbkulturen och med fler personer med invandrarbakgrund blir rasism allt mindre gångbar.