Lågkonjunktur ger fler forskare

Studenter som inte slutför sina utbildningar och svårigheter med att få kompetenta forskare till doktorandutbildningarna – de goda ekonomiska åren har varit tuffa för högskolorna och universiteten. Men när börsen åker jojo, svärtan i finanskrisrubrikerna blir allt intensivare och varslen duggar tätt ser professorerna och prefekterna en ljusning. Sämre tider får fler att söka sig till skolbänkarna.

Henry Ohlsson, professor i nationalekonomi vid Uppsala universitet, har forskat kring en mängd ekonomiska samband i samhället, såväl kriser som välfärd. Med den annalkande lågkonjunkturen har han nu fått anledning att ägna sig åt ekonomiska metastudier i sin direkta närmiljö. Han kan som en följd av konjunkturen själv se fram emot fler – och mer – engagerade studenter de närmaste åren.

– Lågkonjunkturer är ett elände för samhället. Så jag kan inte säga att det är bra, men en intressant effekt är att fler söker sig hit till universitetet, och när söktrycket ökar blir studenterna som kommer in följaktligen bättre.

Henry Ohlsson tror att lågkonjunkturen kommer att börja märkas bland studenterna på grundnivå redan om ett halvår, när ansökningarna till höstterminen 2009 lämnats in. Lågkonjunkturen kommer också att kännas av när fler nu väljer att slutföra sina utbildningar, kanske läsa en extra kurs efter sin examen och även i större utsträckning söka vidare till forskarutbildningar.

– Min erfarenhet är att bland doktoranderna speglas arbetsmarknadsläget snabbast, säger han.

I doktorandkommittén inom Sveriges Förenade Studentkårer bekräftar ordförande Alexander Engström den bilden.

– Konjunkturen avspeglar sig i hur folk söker, när arbetsmarknaden blir sämre är det betydligt fler sökande per plats. Här på matematiska institutionen på KTH kan det under en lågkonjunktur kanske komma in femtio ansökningar, under en högkonjunktur bara tio, säger han.

– Det kan till och med vara så att det inte ens finns tillräckligt kvalificerade sökande i en högkonjunktur. Det gäller inte bara här på KTH utan är generellt för hela landet.

Konjunktursvängningarna ställer också till det för dem som påbörjat en licentiatexamen (något förenklat: en halv doktorsexamen). Trots att det inte är meningen, används lic-tjänsterna i praktiken av högskolorna för att se om doktoranden »håller måttet« och först efter lic-examen beslutas om förlängning fram till doktorshatt.

I en lågkonjunktur stängs ofta den dörren. Finansiering saknas helt enkelt för de två sista avslutande åren. Och det drabbar oftare kvinnor, menar Alexander Engström.

– De får barn och deras meriter blir plötsligt sämre, och vid lågkonjunkturer ser vi att kvinnor försvinner i ännu större utsträckning.

Pierre Bastin, enhetschef på Verket för högskoleservice, sammanfattar hög- och lågkonjukturerna i högskolevärlden såhär:

– Förr kunde Ericsson stå utanför Teknis och plocka studenter varje dag. Det gör de knappast nu, konstaterar han.

Det finns alltid en fördröjningseffekt innan förändringar märks i hur och vad människor väljer att studera. De som sökt program och kurser till våren gjorde ju det innan lågkonjunkturen riktigt slagit igenom. Precis som Henry Ohlsson vid Uppsala universitet tror Jan-Åke Engström, statistiker på Högskoleverket, att konjunkturen snart visar sig. Kampen om högskoleplatserna kommer då också bli tydligare.

– Är det fler som söker höjs ju kraven för att bli antagen, och höjs kraven är det ju de med bäst betyg som kommer in, säger Jan-Åke Engström.