Så föds Indiens inhemska terrorism

Den imposanta 105-åringen har varit med om mycket. När industrimannen Jamsetji Tata 1903 lät uppföra hotell Taj Mahal i Mumbai var det ett iögonfallande bygge. Drygt ett sekel senare vandrar hans arvtagare, miljardären Ratan Tata, omkring bland spillrorna och iakttar krossat glas, kulhål och blodstänkta väggar.

Terrorn på hotellet pågick i tre dygn, mellan den 26 och 29 november. Det var bara en av tio måltavlor i Mumbai, Indiens ekonomiska huvudstad. Närmare 180 människor dödades. »Indiens 11 september« har sänt chockvågor över hela kontinenten: från regeringskvarteren i New Dehli, där inrikesminister Shivraj Patil tvingades avgå efter dåden, till Pakistans president Asif Ali Zardari, som försöker värja sig mot indiska anklagelser om slapphänthet gentemot landets terrorister.

Terrordåden i Mumbai var en iskall uppvisning – från de vältränade unga männens vapenvana hantering till båtfärden och attackerna mot tio simultana mål. Tillvägagångssättet påminner om en actionfilm från Bollywood, och valet av primära måltavlor: amerikaner, britter och israeler, talar sitt tydliga språk.

Men om Indien, ett av de länder som är värst drabbat av terroristattacker näst efter Irak, ska lyckas få bukt med terrorismen så räcker det inte att bara skylla på Pakistan. Det frodas nämligen en islamistisk fundamentalism på hemmaplan, en ideologi »made in India«.

En inhemsk terroristgrupp som kallar sig för Indiska Mujaheddin har sedan ett år tillbaka tagit på sig flera attentat, bland annat den i Jaipur i maj där 63 människor dödades. Medlemmarna har kontakter med terroristceller inom Simi (Students Islamic Movement of India), en organisation som många bedömare menar har tagits över mer och mer av al-Qaidaelement och medlemmar i de pakistanska terroristorganisationerna Jaish-e-Muhammed och Lashkar-e-Toiba.

Indiska myndigheter, som efter flera attentat under 2008 gripit och förhört medlemmar i Indiska Mujaheddin, har något förvånat noterat anhängarnas bakgrund. De har så gott som undantagslöst kommit från den indiska medelklassen, med yrken som ingenjörer och tjänstemän.

Muslimer utgör 154 miljoner, 13 procent av den totala befolkningen. Efter den blodiga delningen av landet 1947 så har det indiska medborgarskapet vilat på en pluralistisk inställning till religion, till skillnad från senare Bangladesh och Pakistan, där de nya nationerna kom att bygga på en muslimsk identitet. Men i det huvudsakligen hinduiska Indien känner sig många muslimer illa till mods. En rapport som publicerades i slutet av 2006 bekräftar att indiska muslimer ofta exkluderas och diskrimineras.

– I en kontext av våldsamma terroristhandlingar och sammandrabbningar mellan olika grupper i samhället blir marginaliseringen av indiska muslimer potentiellt mycket farlig, säger professor Zoya Hasan vid Jawaharlal Nehru-universitetet.

Marginaliseringen har redan lett till ökad kriminalitet bland unga muslimer, ett exempel är en maffiagrupp i Mumbai. Och den växande islamiseringen späds på av en allt starkare hinduisk nationalism. Ett exempel är den hinduiska kampanjen för att bygga ett tempel tillägnat Rama på samma plats där det tidigare legat en moské, i byn Ayodhya i delstaten Uttar Pradesh. Moskén förstördes 1992 vilket utlöste våldsamma sammandrabbningar i hela regionen. Och i februari 2007 attackerade hinduiska nationalister tåglinjen som förenar Indien med Pakistan, Samjhauta Express.

Muslimerna i gränsstaten Kashmir känner sig också utsatta och förföljda, något som en av terroristerna vid förra veckans blodbad i Mumbai tog fasta på: »Förföljelsen av Indiens muslimer måste få ett slut«,  sa han på telefon.

– Samtidigt som rörelser med nära koppling till al-Qaida fortsätter att expandera så tror många islamistiska grupper att de håller på att vinna kriget i Irak, och i förlängningen även i Afghanistan. Därför vänder de sig nu mot södra Asien och anklagar Indien för att vara i maskopi med väst, säger Côme Carpentier, New Dehli-baserad redaktör för magasinet World Affairs.

Översättning och bearbetning: Anna Ritter