SR:s andrahandsval

»[[Mats Svegfors]] var ett självklart val. Han är en av Sveriges tyngsta publicister«, förklarade Sveriges Radios styrelseordförande Ove Joanson vid presskonferensen på måndagen. Men han berättade inte om de dramatiska dygnen före utnämningen.

Det var en nöjd Ove Joanson som i slutet av förra veckan skulle ta en välförtjänt ledighet. Styrelsen hade hittat en utmärkt kandidat för att lotsa det stora public service-företaget genom de kommande svåra tiderna. Vem kunde vara mer lämpad än Benny Fredriksson, i dag hyllad chef för Stockholms stadsteater? Fredriksson hade lyckats med konststycket att hålla såväl publik och kritiker som personal och politiker på bra humör trots besparingar. Presskonferens i Radiohuset på måndagen, möte med personalen, mbl-förhandlingar – allt var planerat.

Sedan rasade allt. Någon gång i slutet av veckan lämnar Fredriksson ett meddelande på Joansons mobilsvar där han förklarade att han inte längre var att betrakta som kandidat till jobbet. Källor berättar om hur omsvängningen föregåtts av en massiv övertalningskampanj från politiker i Stockholms stadshus och förtrogna på teatern för att Fredriksson skulle stanna på sin nuvarande post. Sveriges Radios nuvarande vd, [[Kerstin Brunnberg]], gjorde ett sista försök att få Fredriksson tillbaka på båten, men det var kört. För det var långt ifrån första gången som det krånglade när det ska utses ny vd för SR.

Dagens Nyheters tidigare chefredaktör Joachim Berner blev 2003 förordad av styrelsen som sedan drog tillbaka erbjudandet efter facklig kritik. Skadeståndet till Berner blev fem miljoner. Styrelsen fick gå och en ny utsågs, ledd av Ove Joanson, som 1991 till 1996 själv var vd för SR. Joansons styrelse satte tidigare folkpartisten Peter Örn i vd-stolen. Men lugnet blev bara tillfälligt. Örn möttes av ett gradvis stegrande missnöje hos personalen och även stora delar av ledningen. Till slut blev situationen omöjlig. Örn ställdes inför ultimatum från styrelsen: sparka dina närmaste chefer eller bli själv sparkad. Han valde det senare. Veteranen Kerstin Brunnberg fick hastigt ta över, först som tillförordnad och sedan som ordinarie vd. Men Brunnberg hade uppnått pensionsålder redan när hon tillträdde och efter bara ett par år av arbetsro var det därför dags igen.

Inget skulle gå fel den här gången. Under hösten har 20 personer testats och 200 referenser tagits in. För att inte missa något bad Ove Joanson Brunnberg att stanna kvar ända till sommaren 2009.

– Vi är Kerstin Brunnberg stort tack skyldig för att vi har kunnat göra en sådan extra grundlig rekryteringsprocess, förklarade Ove Joanson.

Men i stället såg nu Ove Joanson, och resten av styrelsen, hur den grundliga rekryteringsprocessen höll på att förvandlas till ytterligare ett fiasko. Det måste undvikas till varje pris. Men tiden var knapp. Ett resultat av den grundliga rekryteringen var att det faktiskt fanns flera kandidater som redan flaggat för att de ville ha jobbet, vilket räddade situationen.

– Jag fick frågan i torsdags och tackade omedelbart ja, berättade Mats Svegfors på presskonferensen som plötsligt fått en ny huvudperson.

En stor publicist med bra kontakter inom den borgerliga regeringen, men hur skulle Svegfors fungera internt inom företaget? Erfarenheterna från Peter Örns tid vid rodret var fortfarande färska.

På lördagen fick Cilla Benkö därför ett samtal från Ove Joanson. Han frågade om hon kunde tänka sig att bli vice vd. Benkö är, trots sin i sammanhanget ringa ålder, en riktig veteran inom SR. Hon har varit biträdande programdirektör och tidigare chef för Ekot. Lösningen med en internt rekryterad vice vd var inte aktuell så länge Fredriksson var kandidat utan snickrades snabbt ihop.

När Fokus ber Ove Joanson kommentera den dramatiska slutfasen av rekryteringsarbetet och Benny Fredriksson väljer han att varken bekräfta eller dementera uppgifterna.

– Det är en hederssak för mig att inte kommentera rekryteringsarbetet och de individer som det berört, säger han.

Inte heller Benny Fredriksson vill uttala sig.