Uppförsbacke för alliansen

Fyra eniga partiledare ställde sig i veckan på ett podium i Rosenbad. Nu ska pensionärerna få del av statens överskott, löd deras budskap. En fjärdedel av landets pensionärer, de som har lägst inkomster, ska i årets budget få sänkt skatt med 200 kronor i månaden. Resten får nöja sig med 68 kronor. En besviken väljargrupp ska känna sig sedda och lyssnade på, hoppas de borgerliga strategerna.

Men med två år till riksdagsvalet tror inte ens de egna väljarna på en borgerlig regering, visar en ny opinionsundersökning som Synovate har genomfört på uppdrag av Fokus. 65 procent av svenska folket tror att socialdemokraterna bildar regeringen efter nästa val. Endast 22 procent tror på en borgerlig valseger. Än mer anmärkningsvärt – och än värre för alliansen – är att även de borgerliga väljarna numera tror på ett nederlag.

– Det har skett en omsvängning bland borgerliga väljare. Fler tror att socialdemokraterna kommer att bilda regering och det gör att den psykologiska uppförsbacken ökar. Risken är att de borgerliga känner sig slagna på förhand och det sänker modet hos dem, säger Nicklas Källebring, analytiker på Synovate.

När Fokus ställde samma fråga i mars 2007 trodde 38 procent av dem som röstar borgerligt på en socialdemokratisk regering. Nu har den siffran ökat till 48 procent. De borgerliga pessimisterna är sex procentenheter fler än de som fortfarande tror på en vändning. Bland centerpartister och folkpartister är det så många som sex av tio som tror på en socialdemokratisk regering efter valet 2010.

På andra sidan blockgränsen är tillförsikten desto större. 86 procent av socialdemokraterna, vänsterpartisterna och miljöpartisterna förespår ett regeringsskifte. Men med vem? Och hur?

Socialdemokraterna har ogärna delat med sig av regeringsmakten, men blir för varje val mer pressade att göra så. Vänsterpartiet och miljöpartiet är trötta på att spela rollen som stödparti och kräver plats vid regeringsbordet.

Oppositionen har nu börjat ta sina första trevande steg för att nå överenskommelser inför valet 2010. När vänsterpartiets partistyrelse förra veckan samlades på kursgården Syninge i Roslagen var miljöpartiets språkrör och socialdemokraternas [[Mona_Sahlin|Mona Sahlin]] inbjudna. Mötet skulle manifestera samarbetsvilja, men blottlade också de stora hinder som ett eventuellt samarbete måste övervinna. I dag befinner sig vänsterblocket långt ifrån den punkt där de borgerliga partierna befann sig när de bestämde sig för att bilda Allians för Sverige i augusti 2004. De har inte kunnat enas om formerna för samarbetet – arbetsgrupper, valplattform eller koalition? – för att inte tala om politikens innehåll. Här är avstånden bitvis stora, och misstron ömsesidig.

Att övertyga varandra varför de ska samarbeta är därför ett svårt steg. Men svårast för oppositionsledarna är att övertyga sina egna partier – att få med sig de människor som måste utföra det dagliga samarbetet. Det är hos dem förtroendekapitalet är litet och erfarenheterna inte alltid de bästa.

Så var det också riksdagsgruppen och LO-ledningen som satte stopp senast en koalitionsregering var uppe till diskussion i den socialdemokratiska partistyrelsen. Nu har det förflutit några år sedan dess och problemet är åter aktuellt. Frågan är om Sahlin får det mandat [[Göran_Person|Göran Person]] aldrig fick.