Är det natti natti för Jan Guillous skatteprocess?

I juli 1985 var statsminister Olof Palme med i radioprogrammet Natti natti. Där konfronterades han av journalisten och författaren Jan Guillou. Palme hade hållit ett anförande på det amerikanska universitetet Harvard våren 1984. Han hade tackat nej till arvode men nämnt att sonen Joakim var intresserad av att studera där, varefter Joakim fick ett stipendium för ändamålet.  

Guillou kopplade ihop föreläsningen på Harvard med Joakim Palmes stipendium och frågade om statsministern hade tagit upp stipendiet i sin deklaration. Det hade han inte, och snart var ”Harvard-affären” ett begrepp. Skattemyndigheten utredde och kom fram till att stipendiet utgjorde en skattepliktig förmån då det kunde kopplas till Olof Palmes arbetsinsats som föreläsare. I februari 1986 överklagade Olof Palme beslutet. Två dagar senare föll skotten på Sveavägen.  

Året därpå meddelade länsrätten dom i målet. Domstolen biföll Olof Palmes överklagande och upphävde skattemyndighetens beslut. Plötsligt var den avlidne statsministern inte längre någon skattesmitare och det stora avslöjandet om att han låtit bli att ta upp en skattepliktig förmån kom på skam. 

Samma år som Olof Palme mördades på öppen gata gavs den första boken ut i Jan Guillous serie om underrättelseofficeren Carl Hamilton. Hamilton är en rik greve med vänstersympatier som vet mycket om kvalitetsviner och ännu mer om hur man dödar. Serien blev en succé och hjältens goda ekonomi smittade med tiden av sig på romangestaltens skapare.  

År 2019 gjorde Skatteverket revision hos författarens aktiebolag. Där framkom att Guillous bolag ägde en 174 kvadratmeter stor villa i Roslagen. Bolaget hade uppfört villan redan 1991 och den kunde disponeras helt fritt av bolagets ägare, det vill säga Jan Guillou. Bolaget hade också inrett villan med inventarier (möbler, konstföremål et cetera) för sex miljoner kronor och därutöver placerat inventarier för ytterligare sju miljoner i Jan Guillous lägenhet på Östermalm i Stockholm. Vidare hade författarens bolag betalat notan för en badrumsrenovering och hemförsäkring för ett annat fritidshus – som författaren ägde privat. Jan Guillou hade inte tagit upp, eller ens nämnt, något av detta i vare sig sina egna eller bolagets deklarationer.   

Vid tidpunkten för revisionen hade Jan Guillou länge varit aktiv i skattedebatten och hävdat att höginkomsttagare beskattas alldeles för lågt. Inte minst hade han gjort gällande att det är för skattebilligt att driva företag i aktiebolagsform. En återkommande uppgift från honom hade varit att han ägnar sig åt ”negativ skatteplanering”, eller enklare uttryckt, att han avsiktligt ser till att betala högre skatt än vad lagen kräver.  

Man skulle därför kunna tro att Jan Guillou skulle tacka Skatteverket för att de uppmärksammat honom på att han borde betala skatt för de förmåner som framkommit i revisionen. Det gjorde han inte. Tvärtom protesterade han mot Skatteverkets krav på ytterligare skatt. Han invände att den fastighet som Skatteverket uppfattat som en bostad i själva verket är en författeriverkstad. Han menade att verkstaden är utrustad med professionell belysning och kontorsmöbler och kan jämföras med ett krukmakeri eller en smedja. Att bolaget betalat badrumsrenovering för ett fritidshus som han äger privat berodde enligt författaren på att han ibland lånar ut det privata fritidshuset som gästrum i samband med representation.  

Författarens invändningar imponerade inte på Skatteverket, och myndigheten beslutade att förmånsbeskatta honom för villan och de övriga upptäckterna från revisionen.   

I januari 2020 gick Jan Guillou ut i Sveriges största tidning och berättade att han är trakasserad av Skatteverket. I sin kolumn i Aftonbladet skrev han att myndigheten påstår att bolagets författeriverkstad är en vinterbonad permanentbostad och att han påförts en särskild tittarskatt på de konstföremål som finns i verkstaden. Han upplyste läsarna om att han under det nästföljande året skulle se till att sänka sin egen skatt med ett par miljoner kronor för att täcka alla kostnader för revisorer och jurister. Han uppgav att han skulle överklaga och förväntade sig att vinna i förvaltningsdomstolarna. Jan Guillou lät sig också intervjuas i tidningen fPlus och förklarade där att han ”kommer att vinna den här striden”.  

Författaren anlitade en skattejurist och överklagade. I juni förra året meddelade förvaltningsrätten dom i målet. Avslag. Guillou överklagade domen till kammarrätten och förstärkte sin laguppställning med en känd brottmålsadvokat. Han yrkade att domstolen ska hålla muntlig förhandling och Kammarrätten i Stockholm satte ut förhandlingen till den 29 maj 2023.  

Vi begav oss till Riddarholmen eftersom vi misstänkte att det kunde bli enda chansen i livet att få höra en brottmålsadvokat förklara för en kammarrätt varför hans klients bolag ska kunna förse klienten med fri tillgång till en lyxinredd villa utan att det uppkommer någon skattepliktig förmån.  

Under förhandlingen anförde Skatteverket sammanfattningsvis följande: Jan Guillou har oinskränkt tillgång till hela villan och endast två av rummen är dedikerade till skrivandet. Författaren bor där på heltid under sex månader av året. Från fredag till söndag bor också hans hustru (som han i målet kallar ”sin förläggare”) i villan.  

Förhandlingen varade i 74 minuter. Skatteverkets anföranden summerade till tre minuter och den som kan sin huvudräkning inser nu att klagandesidan hade mycket att säga. En lagman, ett kammarrättsråd, en assessor, en fiskal och två processförare från Skatteverket fick bland annat höra Jan Guillou förklara hur svensk kultur- och skattepolitik såg ut under 1970-talet, och att hans afrikanska jakttroféer imponerar på tyska filmbolagsdirektörer. Rättens ordförande såg lätt överraskad ut när brottmålsadvokaten räckte över bevisning i form av ett färgglatt bildkollage med framsidorna av 31 böcker som Guillou har skrivit.  

Advokaten rundade av med ett resonemang om att arbetare på oljeborrplattformar i Nordsjön inte förmånsbeskattas för att de sover över på plattformarna, och sade sedan att ”han helt enkelt inte ser någon annan möjlighet för kammarrätten än att upphäva förvaltningsrättens dom och bifalla överklagandet”. 

När förhandlingen var över rådde ingen tvekan om att skattejuristen och brottmålsadvokaten hade gjort ett så gott arbete som förutsättningarna medgav. Problemet är alltså knappast några missar i deras framställningar till domstolarna.  

Problemet är i stället att det svenska skattesystemet är konstruerat på ett sådant sätt att ett aktiebolag inte kan tillhandahålla bolagets ägare en oinskränkt möjlighet att disponera en lyxinredd bostad utan att det därigenom uppkommer en skattepliktig förmån. En grundstomme i skattesystemet är nämligen att personliga levnadskostnader ska betalas med skattade pengar och att man inte ska kunna undkomma beskattning genom att omvandla lön till någon form av naturaförmån.  

Denna grundstomme var på plats redan 1985 när Jan Guillou intervjuade Olof Palme i Natti natti, och uppenbarligen var författaren vid den tidpunkten tillräckligt införstådd med detta för att dra slutsatsen att ett stipendium till statsministerns son borde beskattas som lön till statsministern med anledning av dennes föreläsning på universitetet. På samma vis förhåller det sig alltjämt i dag när landet styrs av en borgerlig regering, och i måndags – den 19 juni 2023 – avslog därför Kammarrätten i Stockholm Jan Guillous överklagande i sin helhet.  

När dammet nu lägger sig är det dags att summera. Knappt fyrtio år efter Jan Guillous intervju med Olof Palme har skattemyndigheten hunnit upptaxera båda männen, och i båda fallen har det handlat om oredovisade förmåner. Båda två har överklagat sina respektive upptaxeringar, men bara en av dem fick rätt i förvaltningsdomstolen – när detta skrivs är det Olof Palmes dödsbo som kan uppvisa den enda segern. 

Innebär kammarrättens avslag att det så att säga är natti natti för Jan Guillous skatteprocess? Teoretiskt finns fortfarande chans till en annan utgång. Jan Guillou kan överklaga kammarrättsdomen till Högsta förvaltningsdomstolen. I år är det 40 år sedan Keith Cederholm beviljades resning av Högsta domstolen efter Jan Guillous granskningar i tv-programmet Rekordmagazinet, och ett mer storslaget sätt att fira 40-årsjubileet än att få Högsta förvaltningsdomstolen att slå fast att den lyxinredda villan är en skattefri verkstad är svårt att tänka sig. Platsen där Jan Guillou författade sin storslagna romanserie om det stora århundradet blir i så fall föremål detta århundradets stora skattemål. 

Nu är det upp till Jan Guillou och Högsta förvaltningsdomstolen att skriva slutet på historien.

Erik Wiger och Magnus Bodö 
skattejurister på Skattebetalarnas förening

***

Läs även: Per Bolunds avgång: Så schabblade MP bort den gröna ledartröjan

Läs även: Provokatören Schein stod alltid på sig