Bunta inte ihop islam och kristendom

I Sverige är det vanligt att bunta samman religionerna judendom, kristendom och islam. Orsaken är enkel: de är alla monoteistiska och de har uppenbara historiska kopplingar. Ibland kallas de gemensamt för de ”abrahamitiska” religionerna. 

Detta är vad vi lärt oss i skolan. Det är vad som ofta upprepas av svenska medier. Och ibland har det till och med har varit budskapet från Svenska kyrkans ledning, som när ärkebiskop emerita Antje Jackelén var ovillig att svara på frågan om Jesus ger oss en sannare bild av Gud än profeten Muhammed. Även påven har nyligen svävat på målet i frågan. 

Men i takt med att islam har blivit mer och mer synligt i det svenska samhället, är det allt fler som noterar skillnaderna mellan religionerna. Den kände ateisten Richard Dawkins har exempelvis fått stor uppmärksamhet när han har sagt att han betydligt hellre lever i ett samhälle präglat av kristendomen än i ett samhälle präglat av islam.  

De flesta i Sverige – oavsett tro – är förstås överens om att vi inte vill ha vad som kan beskrivas som islams avarter: kvinnoförtryck, slöjtvång och islamistiskt våld. Men parallellt lever attityden ofta kvar att de flesta religioner är ”ungefär samma sak”. Något som vi menar slår tillbaka mot kristendom och judendom. 

I vissa situationer blir sammanblandningarna triviala, som när vi som kristna måste förklara att vår religion tillåter oss att äta vilken mat som helst. Andra gånger blir de besvärande, som när kristna och muslimska friskolor dras över en kam eftersom de alla är ”religiösa”.  

Ytterligare andra gånger riskerar ett likhetstecken mellan kristendom och islam att vara direkt livshotande, som när Migrationsverkets handläggare säger till konvertiter från islam att båda religionerna tror på samma Gud och att det därför inte finns några skäl att byta från den ena till den andra. Trots att det i ett dussintal länder är dödsstraff för att lämna islam, och trots att det finns flera exempel på konvertiter i Sverige som har attackerats av sina muslimska grannar, bland annat på svenska asylboenden (och ännu fler i andra delar av Europa). 

Och nej. Det finns inga ”omvända” exempel. Det är aldrig någon fara för liv eller lem att konvertera från kristendom till islam. Inte i Sverige, och vad vi vet inte heller i någon annan del av världen. 

Även om man ser till teologiska övertygelser finns det betydande skillnader mellan kristendom och islam. Låt oss peka på några av de viktigaste: 

1. Om vi börjar med Gud så är det visserligen sant att alla monoteistiska religioner talar om Gud som en. Men medan kristendomen beskriver denne Gud som treenig – Fader, Son och Ande – talar islam om Allah som en ”monad”, det vill säga en odelbar enhet. Detta är inte bara en fråga om semantik, utan får stora konsekvenser för hur respektive religion utövas. Den kristna tron på Gud som treenig, och därmed som en evig relation, ligger nämligen till grund både för övertygelsen om Gud som Kärleken personifierad och som någon man kan ha en personlig relation till. Allah, däremot, har i sig själv ingen möjlighet att visa på kärlekens väsen; inte heller är han möjlig att ha en personlig relation till. 

2. Frågan om treenigheten hamnar i centrum även i de båda religionernas synsätt på Jesus. Enligt kristen tro är Jesus Guds Son, som dog på korset för att ta straffet för mänsklighetens synd och som på tredje dagen uppväcktes från de döda som ett uttryck för Faderns erkännande av detta offer. Enligt islam, däremot, är Jesus visserligen en av flera stora profeter, men han var inte Guds Son, han dog inte på korset och han uppväcktes inte från de döda. De avgörande aspekterna av kristendomens förståelse av Jesu person och verk är alltså helt frånvarande i islam. 

3. Även i fråga om religiösa auktoriteter skiljer sig religionerna åt. Såväl kristna som muslimer tror förvisso på en Gud som är värd vår tillbedjan och lydnad, och åtminstone på pappret kan de båda sägas ha en respekt för Gamla och Nya testamentets skrifter. Men för en muslim är det alltid Koranens budskap som ”trumfar över” de bibliska texterna, och i tillägg till dessa är muslimen förpliktigad att följa profeten Muhammeds exempel – till stora delar uttryckt i de så kallade haditherna. Det senare får konsekvensen att Muhammed, som på alla sätt kan beskrivas som en medeltida krigsherre, utgör den mall efter vilken muslimen är tänkt att anpassa sitt liv. Och kontrasten mellan islams grundare kunde inte vara mycket större än till fridsfursten och jämlikhetspionjären Jesus. 

4. Som sista exempel tar vi religionernas syn på det gemensamma samhällsbygget. En av de mest revolutionerande aspekterna av Jesu undervisning var hans förkunnelse om Guds rike som icke-politiskt och som kännetecknat av Bergspredikans etik om att ”vända andra kinden till”. Muhammed såg det däremot som självklart att religionen ibland måste utbredas genom jihad och att sharia-lagarna ska gälla inte bara i den ”religiösa sfären” utan i samhället i stort. Faktum är att hela tanken på en ”religiös” sfär som något annat än den politiska ter sig främmande för islams rättslära. I ärlighetens namn ska sägas att även kristna har blandat ihop dessa sfärer under historiens lopp, men det är ingen slump att den liberala demokrati som vi i Sverige ofta tar för given har vuxit fram i ett samspel mellan kristna väckelserörelser och upplysningsfilosofiska ideal. 

Allt sammantaget innebär detta att de skillnader som finns mellan kristendom och islam är betydande. Därmed blir det vilseledande, och faktiskt potentiellt farligt, att bunta ihop de abrahamitiska religionerna som om de vore ungefär samma sak. Vare sig judar, kristna eller muslimer har något intresse av en sådan sammanblandning, och för den som definierar sig som sekulär finns det oändligt många blindskär att stöta på om man navigerar utifrån en sådan bristfällig karta. 

För att råda brist på de kunskapsluckor som de senaste decenniernas naiva hållning i relation till religionernas särart har gett upphov till, har vi i dagarna lanserat en resurshemsida på temat islam och kristen tro, som vi hoppas ska vara till glädje för alla som önskar ett intellektuellt hederligt förhållningssätt till religionernas mångfacetterade värld. 

Olof Edsinger, generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen 

Omid Pasbakhsh, f d shiamuslim samt författare till boken Islam och kristen tro  

Båda medverkar med texter på den nya hemsidan Islamochkristentro.info 

***

Läs även: Islam – en fredens religion?

Läs även: Är livet meningslöst?