Det blev ingen bra kväll för Trump

Donald Trump hade två riktigt bra moment i nattens debatt mot Kamala Harris i Philadelphia. Det ena var när han efterlyste vad hon och Joe Biden under de tre och ett halvt år de haft makten faktiskt åstadkommit för att fixa gränsen och andra frågor där väljarna kräver ett fastare tag om utvecklingen. Parat med misstanken att de är för extrema, att de helt enkelt inte står i samklang med folket. 

Synd bara för Trump att det ansvarsutkrävandet kom i hans allra sista replik.

Det andra var när han kort efter debatten vandrade ut i ett gigantiskt journalisthav, tog frågor, såg stark ut och skröt om – högst oklara – mätningar som han påstod krönt honom till duellens segrare. 

Synd bara för Trump att de mätningarna måste ha gjorts på perifera MAGA-forum. För det här var i själva verket ett fruktansvärt bakslag för honom. 

CNN hade förkrossande 63-37 procent för Harris i vinstmarginal hos tittarna (och givet hur hängiven Trumps bas är, måste 37 procent ses som nära golvet.) Polymarket – en stor marknadsplats för kryptofinansierade framtidsvad – gav före spektaklet i National Constitution Center Trump 53 procent i segerchans i valet, mot Harris 46. Men försprånget bara krympte och vid debattens slut låg kandidaterna lika, på 49 procent vardera. Liknande förskjutningar har registrerats också hos mer traditionella vadslagningsbyråer.

Kamala Harris, däremot, var nästan felfri. En enda farlig blotta lämnade hon. Det var när gonggongen slog igång matchen och hon presterade en mångordig och hårt inövad talepunkt om framtida satsningar på medelklassen – "a new way forward" – på frågan om väljarna fått det bättre sedan hon och Biden tog makten. Inget egentligt svar på frågan, alltså.

Här hade Trump, när han fick sin första replik, kunnat börja hamra hem budskapet hur stark ekonomin var under hans styre – i alla fall före pandemin – med pålitligt låg inflation, samt vilken föredömlig ordning och reda det var vid gränsen, med rekordlåga tal av illegal invandring. Och hur mycket sämre väljarna tycker sig ha fått det, vilket ju mätningar tydligt pekar på. 

Det här är frågor där han har ett stort förtroendeövertag. Men han försatt tillfället kapitalt. Vilket skulle bli ett återkommande tema i stort sett genom alla ronder. Den hårt sluggande veteranen som nu gjorde sin sjunde presidenvalsdebatt verkade mest bara punch drunk – och arg! 

Medan den pigga utmanaren Harris gång på gång lyckades lura in sin motståndare i olika fällor. Ibland ackompanjerat av försmädliga leenden och närmast storögd förvåning: Hur kan en så rutinerad street fighter från tuffa New York vara så lättlurad?

I stället för att mer i detalj prata om Trumponomics – där hans track record ju är starkt – skäller han illröd i ansiktet Harris för marxist eftersom hennes far ska varit det(?). Hon bara ler, nästan ömsint. Han är nära att få in en poäng på att om hans tullar skulle vara inflationsdrivande, varför var då inflationen så låg under hans presidenttid? Och varför har Biden/Harris behållit många av dem? Men han snubblar på den där marxistanklagelsen.

När det ska pratas invandring, en riktig hemmaplansfråga för Trump, retar Harris honom för tråkiga MAGA-rallyn som får folk att gå hem i förtid. Trump går i spinn, börjar orera om immigranter som stjäl och äter husdjur, säger att Demokraterna vill göra USA till “Venezuela on steroids”. Han blir en skällande bandhund, fast han äger sakfrågan. Och har svårt att förklara varför han fimpade ett gränsstärkande kongressförslag som hade stöd även hos många republikaner.

Hon berättar för honom hur generaler och utländska ledare skrattar åt honom. I stället för att lugnt peka på policyförändringar i utrikes- och säkerhetspolitiken han gjorde efter Hamletfiguren Obama – och framgångarna i exempelvis bekämpandet av IS och fredsavtalen mellan Israel och flera arabländer - gastar han om hur Biden är den sämsta presidenten "ever" – och Harris den sämsta vicepresidenten.

Han visar sig helt sakna plan för att förbättra den Obamacare han kritiserat så hårt så länge. Han påstår att Harris, som är gift med en judisk man, hatar Israel. Hon hatar dessutom hela den arabiska befolkningen – men argumenten lyser med sin frånvaro. Så avslöjar han "a secret": "Biden hates you". 

Han extraherar stolthet över att Viktor Orban sagt att han är rädd för Trump. Han förmår på direkt fråga inte önska att Ukraina vinner sitt befrielsekrig mot Ryssland. Hans fredsplan mellan Ryssland och Ukraina, visar det sig, består i att han ska ringa Zelenskyj och Putin och uppmana dem prata med varandra.

"Putin är en diktator som skulle äta dig till lunch", säger Harris diaboliskt. 

Nä, det är ingen bra kväll för Trump. I sammanfattning: Han lyckades inte med ansvarsutkrävandet. Han lyckades inte i sina försök att porträttera Harris som vänsterextrem. Han lyckades inte beskriva henne som den kameleontiska vindflöjel hon faktiskt framstått som i fråga efter fråga, där hon fjärmat sig – eller låtsats fjärma sig – från tidigare radikala positioner: gränsen, den gröna omställningen, fracking, vapenlagarna, expansion av Högsta Domstolen, plastsugrör (!) med mera.

Och han misslyckades radikalt med att framstå som den vuxna i rummet, den som bäst kan ansvara över kärnvapenkoder, förhandla med världsledare och genomföra begriplig och vettig politik.

Även republikanska strateger och analytiker har sågat hans insats vid fotknölarna: "Han talar inte om den egna politiken eller hennes kovändningar. Han faller i fällan nästan som han gillar det", sa till exempel den republikanska strategen Matthew Bartlett till Politico. 

I postdebattanalyserna har en för Trump förmildrande omständighet lyfts fram från konservativt håll. Att det sändande bolaget ABC:s två debattledare var pinsamt partiska.

Kamala Harris fick ljuga fritt utan att bli det minsta faktacheckad, till exempel hennes lögn att Trump hotat med blodbad om han förlorar valet (han talade om “blood bath on the automobile industry”). Medan Trump blev absurt och till och med felaktigt faktacheckad ett flertal gånger, om abortlagar, brottsstatistik, de påstådda räderna av illegala invandrare mot husdjur som de äter upp, och huruvida han var sarkastisk när han nyligen sa att han kan ha förlorat förra valet med en hårsmån.

Moderatorerna lade också vid ett flertal tillfällen generöst upp för Harris att svinga vilt, med frågor om stormningen av Capitolium plus om Trumps anklagelser om valfusk plus att han filosoferat över vilken rasidentitet Harris har. Frågorna är förstås inte i sig illegitima, men den sortens obekväma frågor riktades bara till Trump.

Och när Trump fick in en spetsig fråga till Harris om hennes och vicepresidentkandidat Walz acceptans av aborter i åttonde, ja rentav nionde månaden, då högg moderatorerna av, för att skynda till nästa ämne.

Om Trump i efterhand lyckas sätta bilden att det var 3 mot 1, att han faktiskt var chanslös mot “fake news main stream media” och ett korrupt etablissemang, så kanske han något kan rädda hedern. Och vem vet, kanske förmår han hämta inspiration från Philadelphias ikoniska underdog, skapad av Sylvester Stallone: boxaren Rocky. Stryktålig som få, en folkets man, som gång på gång visat hur man kommer igen efter en smäll. 

Att helt räkna ut Trump efter det här fiaskot kan därför vara för tidigt.

***

Läs även: Vad tycker Kamala Harris, egentligen?

Läs även: Trump stöter bort fler väljare än Harris