Elitens kampanj för könsideologin

Inför omröstningen i riksdagen om den nya könsbyteslagen är det många som frågar sig: Varifrån kommer idén att det är en mänsklig rättighet för barn att ändra sitt kön? Och varför driver ett liberal-konservativt parti som Moderaterna denna fråga? 

Ett svar på varifrån idéerna kommer är Dentonsrapporten*. Den är rekommenderad läsning för envar som önskar förstå hur en radikal könsideologi blev politisk huvudströmning under loppet av några få år. Rapporten togs fram pro bono av världens största advokatbyrå, Dentons, med finansiellt stöd av det multinationella mediabolaget Thompson Reuter, och i samarbete med den internationella HBTQ-organisationen IGLYO. De argument till stöd för den nya könslagen vi hör från M och L är hämtade från rapporten.  

Den inleds med att i åtta punkter formulera en ”ideal” könslag: 1) Kön skall bygga på självidentifiering utan några krav som att uppträda som det andra könet. 2) Det skall inte finnas någon undre åldersgräns för att byta kön. 3) Det skall inte finnas krav på medicinsk utredning, diagnos eller behandling. 4) Föräldrar skall benämnas mor eller far baserat på deras juridiska kön. En kvinna som fött barn skall alltså benämnas far om hon identifierar sig som man. 5) Barn skall inte könsbestämmas vid födseln. 6) Ett tredje kön, X, skall införas för dem som inte önskar ha något kön alls. 7) Könskorrigerande behandling skall vara fritt tillgängligt utan krav på könsdysforidiagnos. 8) Det skall vara straffbart att inte respektera en persons självidentifierade kön.  

Därefter studeras tre länder som i författarnas tycke är lyckade exempel på hur barn givits rätt att ändra juridiskt kön: Norge, Belgien och Malta. Med erfarenhet från dessa länder ges sex kampanjtips som flitigt har begagnats i den svenska debatten. Ett första exempel är att kampanjen skall avmedikaliseras. Juridiskt könsbyte har sedan 1972 varit sista steget efter medicinsk utredning och behandling av könsdysfori. Genom vända på processen och göra juridiskt könsbyte till det första steget i en könstransition kopplas vården bort och eventuella invändningar mot lagen från vårdprofessionen blir irrelevanta. Byte av juridiskt kön blir i stället en enkel administrativ process. Moderater och liberaler upprepar att kritiker har ”missuppfattat” att könslagen skulle ha med vård av könsdysfori att göra, en idé de alltså hämtat från Dentonsrapporten. Ett annat tips i rapporten är att använda mänskliga rättigheter som en kampanjpunkt. Författarna konstaterar att detta varit ett effektivt grepp i flera länder och frågar sig varför. De svarar själva att det troligen beror på det stigma det skulle innebära för en politiker att framstå som motståndare till mänskliga rättigheter.  

Nästa tips är att undvika överdriven pressbevakning och exponering. Eftersom allmänheten är dåligt påläst om transfrågor riskerar folkliga ”missförstånd” att leda till bakslag. M och L har följt detta råd och varit obenägna att offentligt diskutera förslaget. En offentlig debatt om självidentifierat kön är svår att vinna eftersom kön är medfött. Och slutligen, knyt kampanjen till mer populära reformer, till exempel samkönade äktenskap. Omständigheten att KD tidigare var motståndare till samkönade äktenskap och nu är motståndare till självidentifierat kön nämns ofta av förespråkarna till ny könslag. Vi skall därmed förstå att KD hade fel då, och har nu fel igen. 

Varför är Dentonsrapporten relevant? Det kan ses som normalt lobbyarbete att ta fram en handbok för att genomföra en lyckad politisk kampanj. Att M och L följt kampanjråden har ju dessutom varit framgångsrikt och efter den 17 april kommer vi själva att kunna bestämma vårt kön i Sverige. 

Problemet är att Dentonsrapporten bygger på två centrala antaganden. Det första är den essentialistiska synen att alla barn har en medfödd könsidentitet som avspeglar ”vilka de verkligen är”. Det andra är övertygelsen att ju tidigare barnet ”kommer ut” som transperson desto bättre. Eventuella kontrollfunktioner – som kallas hinder – för barn att byta juridiskt kön är skadliga och leder till lidande. Om dessa grundläggande antaganden är fel – vilket det finns det goda skäl att tro – faller nyttan av den föreslagna reformen.  

För det första saknas belägg för att könsidentitet är en universell mänsklig erfarenhet. Det är först under det senaste decenniet, med könsideologins spridning i västvärlden, som det blivit vanligt att begrunda sin könsidentitet. I alla händelser är könsidentitet, till skillnad från kön, inte medfött och inte stabilt under livet.  

För det andra talar inget för att det är gynnsamt för barn att få funderingar kring könsidentitet omgående bekräftade genom ett enkelt juridiskt könsbyte. Tvärtom. En färsk studie från Nederländerna** följde 2772 ungdomar från 11 till 26 års ålder. Tre grupper utkristalliserade sig. Den största gruppen (78  procent) rapporterade aldrig könsobehag. Den näst största gruppen (19 procent) rapporterade könsobehag i unga år (vanligast vid 11 års ålder) som gradvis avtog och hade försvunnit i vuxen ålder. Den tredje och minsta gruppen (2 procent) rapporterade inte könsobehag i unga år, men däremot som vuxna.  

Resultaten stämmer med tidigare studier: de allra flesta barn som rapporterar att de önskar att de vore det andra könet gör det inte som vuxna. Det är alltså varken bråttom eller viktigt att bekräfta och stödja barn som grubblar över sitt kön. Det växer bort av sig själv. Identitetssökande ingår i normal utveckling under tonåren. Med könsideologins ökande popularitet har tonåringars identitetssökande i ökad utsträckning kommit att handla om kön. Men om några år kommer tonåringars identitetssökande att handla om något annat. Så har det alltid varit. Skillnaden är att just denna form av tonåringars identitetssökande funnit ett diagnoshem i vården. I vad som redan betraktas som en medicinsk skandal har vården inte bara ställt diagnosen könsdysfori på ungdomar som gruvat sig över kroppsliga förändringar under puberteten, utan även givit hormoner och opererat bort friska kroppsdelar som förändrat barnens liv för alltid. Tvärtemot vad M och L hävdar är det samma ideologi som ligger bakom vårdens överilade medicinska behandlingar mot könsdyfori och den nya könslagens ambition att ”underlätta” för identitetssökande ungdomar att byta juridiskt kön.  

Så till den andra frågan: varför driver L och M denna extrema ideologi som har så tydligt illiberala drag?   

En möjlig förklaring är att man felaktigt ser könsideologin som en fortsättning på gay-rörelsen och inte vill stå på fel sida av historien. Det finns dock inga likheter mellan kampen för homosexuellas rättigheter och könsideologin. Den förra var en gräsrotsrörelse mot makten och eliten, medan könsideologins kampanjmaterial produceras gratis av världens största advokatbyrå och finansieras av ett multinationellt mediabolag. Könsideologin är en top-down rörelse som omfamnas av Hollywood, universitetsledningar och sittande regeringar. I Sverige har könsideologin impregnerat de flesta berörda myndigheter och en stor majoritet av riksdagen. Och medan gay-rörelsen drev rätten att få vara som man är utan att registreras eller sjukförklaras, driver könsideologin tvärtom att könsrollsöverskridande barn och vuxna inte skall få vara som de är. De skall registreras av staten i nytt juridiskt kön för att sedan få diagnos följt av medicinsk och kirurgisk behandling. Det är värt att upprepa: könsideologin har inga likheter med, och utgör inte en naturlig fortsättning på, gay-rörelsens kamp för homosexuellas rättigheter. 

* IGLYO, Dentons, Thomson Reuters Foundation. Only adults? good practices in legal gender recognition for youth. A report on the current state of laws and NGO advocacy in eight countries in Europe, with a focus on rights of young people. November 2019. https://tmsnrt.rs/3TR4GJB. 

**Rawee P, Rosmalen JGM, Kalverdijk L, Burke SM. Development of Gender Non-Contentedness During Adolescence and Early Adulthood. Arch Sex Behav. 2024 Feb 27. 

Mikael Landén är professor i klinisk psykiatri vid Göteborgs universitet och verksam som överläkare i psykiatri med inriktning mot affektiva störningar vid Sahlgrenska universitetssjukhuset.

***

Läs även: Könsdebatten har kidnappats av en sekt

Läs även: Transvården tycks handla mer om ideologi än vetenskap