Islamofobi, kristofobi och yttrandefrihet

Tonerna går höga. Koranbränningarna är ett säkerhetshot och nu gäller det att förbjuda dem. Men ska den som skriker högst vinna?

Text: Harry Margulies

Bild: Unsplash

Fungerar det med förbud? Du kan riva sönder en bok eller kasta svavelsyra på den. Du kan använda många andra sätt, inklusive med kroppsvätskor och liknande, för att visa ditt yttersta missnöje med en bok. Vad är det för lagstiftning vi vill ha? Att förbjuda bokbränning räcker uppenbarligen inte.

Låt oss börja med att förstå vad yttrandefriheten innebär? Rättigheter inklusive yttrandefriheten tillhör personer, inte deras tankar eller till och med djupa tro. Om yttrandefriheten inte innebär att du har rätt att kränka eller förolämpa mig och jag får känna mig förolämpad är det inte yttrandefrihet. Den som känner sig förolämpad skulle då få rätten att begränsa min yttrandefrihet.

Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.

Borde vi inte börja med att väga koranbränningar eller andra sätt att förnedra heliga böcker med det våld som kommer efter. Vem är de verkliga offren?

Islam delar in människorna i två grupper. Antingen tillhör man islams hus (Dar Al Islam) eller så är man fiende till islam (Dar Al Harb). Alla som inte är muslimer är definitionsmässigt fiender till religionen.

Islams försvarare i Sverige hävdar ofta att det bara är våldsamma eller kriminella element som engagerar sig i våldet men har fortfarande att förklara varför det finns så många fler sådana bland muslimer än i andra religiösa grupper. Är det så att och alla som tillhör islams fiender måste finna sig i att undvika att förolämpa dem som tillhör islams hus? Och ska det då vara likadant åt andra hållet?

Vi som lever i fria samhällen borde vara tacksamma för rätten att tro – eller inte tro – vad man vill. Det finns en miljard hinduer som tror att nötkött inte får förtäras eftersom kor är heliga. Förbudet kan inte expanderas till att gälla alla som inte tror på förbudet. Många muslimer äter nötkött men tycker samtidigt att det ska vara förbjudet för icke muslimer att till exempel avbilda profeten. Vi borde alla inse att vad som är förbjudet för någon på grund av dennes tro, inte är förbjudet för mig som inte tror på samma sak.  

Vad är egentligen äkta islam när vi ser att till och med muslimska regeringschefer tar sida för våldet. Samtidigt som dessa regimer inte kommer i närheten av den frihet vi i väst har blivit vana vid. Är det talibanerna i Afghanistan som representerar den äkta islam? Är det Saudiarabien eller Iran? Dessa länder är sinsemellan olika men har det gemensamt att deras folk har en oerhört begränsad frihet kombinerat med kvinnoförtryck.

På den tiden kyrkan bestämde levde också Europa under taliban-liknande förhållanden. Européernas frihet var starkt begränsad kombinerad med kvinnoförtryck. Att yttra sig fritt kunde bestraffas med att levande brännas på bål eller kokas i olja.

Då kommer vi in på islamofobi. Detta känsloladdade ord kastas ofta ut när man citerar en vers i koranen som beskriver en nedsättande syn på icke-muslimer. Samma kan den få höra som kritiserar våld som begås i islams namn eller av islamister.

I koranen föreskrivs till exempel och att en icke-muslim i ett muslimskt land ska betala en specialskatt och att det måste göras så underdånigt att det är tydligt vem som är herre.

Men mormoner begår inte till våldshandlingar trots att det finns en musikal som gör narr av deras religion. Vi ska vara ärliga nog att konstatera att man förväntar sig våld från just islams företrädare på grund av en teckning av profeten. Folk har mördats för att de har visat teckningar av honom.

Om man nu är rädd för att bli kallad islamofob ska man ha klart för sig att man ur muslimsk synpunkt som icke-muslim tillhör vad som på arabiska pejorativt kallaskuffar.Ska vi åt andra hållet förbjuda kuffar-fobi?

Själv har jag många gånger kallats för islamofob när jag kritiserat islam, men hittills aldrig blivit kallad kristofob trots att jag kritiserar kristendomen långt oftare.

Slutligen vill jag vara tydlig med att jag finner det osmakligt att bränna en koran eller någon annan helig bok. Men om utgångspunkten är att den som är argast, våldsammast eller mest förolämpad ska bestämma vad yttrandefriheten innebär, ska vi akta oss noga för vart vi är på väg.

Harry Margulies är författare till boken Why Is It? Kommer i höst med ny bok på svenska med titeln Finns gud.

***