Mats Reimer: ”Manliga kroppar ska tävla mot andra manliga kroppar”

Idrottstävlingar blir riktigt spännande först när jämbördiga kontrahenter möts. Det är skälet till att kvinnor och män tävlar i skilda klasser, att ungdomsidrott ofta delas in efter ålder och att kampsporter som boxning sker i olika viktklasser. Vill man bevara kvinnoidrott på elitnivå behövs en rimlig definition av vem som kan tävla som kvinna, och i kontaktsporter finns även en säkerhetsaspekt; den lättare eller svagare parten kan bli allvarligt skadad om två ojämlika atleter pucklar på varandra.  

Diskussionen om vem som bör få tävla som kvinna rör dels transkvinnor, som tidigare varit män, dels personer som på grund av hormonrubbningar uppfattats som flickor vid födelsen, men sedan gått igenom en manlig pubertet. De olympiska spelen har under 2000-talet sett exempel på båda dessa varianter av fysiska fördelar gentemot idrottare som har gått igenom en kvinnlig pubertet. Det idrottsliga övertaget skapas av hormonet testosteron, och doping med preparat med testosteroneffekt är förbjudna eftersom en ökad halt av det manliga hormonet ger stora kortsiktiga vinster, med större muskelmassa, högre muskelstyrka och fler röda blodkroppar som ökar syreupptaget.  

Östtysklands systematiska doping av idrottare från sextiotalet fram till Berlinmurens fall visade vilka enorma fördelar extra testosteron ger, och främst för kvinnor som normalt har låga halter av ämnet. En förhållandevis vanlig sjukdom hos kvinnor är PCO, polycystiskt ovariesyndrom, där äggstockarna producerar lite mer testosteron vilket kan leda till mensrubbningar, akne, ökad behåring och svårigheter att bli gravid. Men detta lilla extra tillskott av testosteron verkar ge en viss fördel hos idrottande kvinnor, för PCO är klart vanligare bland högpresterande idrottare än hos andra kvinnor. Kvinnor med PCO, och de som av andra skäl har en naturligt något högre testosteronnivå, hamnar ändå under den nivå som satts i dopingtesterna. 

Könens naturliga halt av testosteron är binär; hög eller låg, och den överlappar inte som till exempel kroppslängd gör. Den genomsnittliga skillnaden i längd är 13 centimeter, 167 för kvinnor mot 180 för män, ändå finns det många kvinnor som är längre än somliga män. Men ingen kvinna med naturligt hög nivå av testosteron kommer ens i närheten av de nivåer en man med naturligt låg nivå har, helt enkelt därför att det behövs testiklar för att producera större mängder av det manliga hormonet. 

Testosteron har även långsiktiga effekter när pojkens kropp utvecklas till man. Även om en transkvinna efter medicinsk transition skulle sänka sin nivå av testosteron, genom kastrering eller blockerande läkemedel, kvarstår många idrottsliga fördelar av att ha gått igenom en manlig pubertet. Män är längre, har längre armar och större händer, har större och starkare skelett, större hjärta och lungor, mer muskelmassa (speciellt i överkroppen) och en lägre fettprocent i förhållande till kroppsvikten. En sänkning av testosteronet till kvinnlig nivå gör visserligen att musklerna krymper en smula, men fortsatt kvarstår ett tydligt övertag i så gott som alla sporter. (Förr fanns faktiskt OS-grenar inom skytte där män och kvinnor tävlade mot varandra. I Barcelona 1992 vann kinesiskan Zhang Shan över sina manliga medtävlare i lerduveskyttet skeet, och därefter delade man på könen. I årets OS är det så vitt jag vet bara inom hästsport som könen blandats, både för ryttare och hästar. Män får även lov att ställa upp mot kvinnor i konstsim, men ingen hade anmält intresse till sommarens OS i Paris.) 

Under OS i Tokyo 2021 tävlade den 43-åriga transkvinnan Laurel Hubbard från Nya Zeeland i tyngdlyftning; eftersom hon snabbt blev utslagen gav hennes medverkan inte upphov till någon större diskussion i internationella medier. Lokalt hade det dock varit mycket ifrågasatt hur rättvist det var att Hubbard tog guld i Stillahavsspelen 2019 i två olika moment, framför näsan på kvinnor från värdnationen Samoa. 

En aktiv front i kulturkriget i USA har gällt om transkvinnor skall tillåtas tävla som kvinnor i exempelvis collegeidrott. Och det handlar inte bara om äran, för den som är duktig i idrott kan få stipendier som betalar dyra universitetsutbildningar. William Thomas var en hyfsad simmare som man, rankad på plats 426 bland landets manliga studenter; men efter könsbyte till Lia Thomas utklassade hon alla kvinnor och slog det ena rekordet efter det andra. Till OS fick Lia Thomas emellertid inte följa med eftersom internationella simförbundet World Aquatics år 2022 införde regler om att den som tidigare kommit ens halvvägs in i en manlig pubertet inte kan tävla som kvinna. Denna definition, som alltså varken talar om kromosomer eller aktuella testosteronhalter, har sedan internationella friidrottsförbundet World Athletics tagit efter, liksom sporterna cykling och rugby. Internationella olympiska kommittén, IOK, godtar dessa organisationers regler och därför har sommarens diskussion under OS i stället handlat om vem som ska få tävla som kvinna i boxning. 

International Boxing Association, IBA, har efter flera korruptionsaffärer uteslutits av IOK, och har därför inget att säga till om i OS. IBA verkar styras av ryska intressen. Organisationen hade Gazprom som huvudsponsor och IBA-presidenten Umar Kremlev sägs ha nära band till Vladimir Putin. Förra året anordnade IBA världsmästerskap för kvinnor i New Delhi, men eftersom Ryssland var välkommet där bojkottades tävlingen av ett stort antal västländer, inklusive Sverige.  

I New Delhi diskvalificerade IBA den algeriska boxaren Imane Khelif precis innan hon skulle upp i finalen i weltervikt, och taiwanesiska Lin Yu-ting fråntogs sin bronsmedalj i fjädervikt. I båda fallen hade tester visat att de inte kvalificerade att tävla som kvinnor. Vilken typ av test det handlat om var först oklart, men IBA:s generalsekreterare Chris Roberts har nu har sagt till BBC att testerna påvisat att båda dessa boxare har den manlig kromosomuppsättningen XY. Om detta inte hade varit sant kunde boxarna själva ha begärt en förnyad kromosomanalys. 

IOK å sin sida verkar inte ha begärt några medicinska tester och dess president Thomas Bach pressades i denna fråga under OS i Paris. Bach argumenterade att dessa boxare föddes och växte upp som flickor, det står ”kvinna” i deras pass och de har tävlat i damklassen i flera år. Indirekt har Bach också bekräftat att det handlar om en hormonell variation (eller sjukdom) som påverkar könsutvecklingen. Först sa han att det inte handlade om DSD (disorders of sexual development, tidigare kallat intersex), men fick rätta detta via Twitter/X till att det inte handlade om transkvinnor. Bedömare med kunskap om DSD verkar enliga om att det mesta talar för att boxarna i fråga har samma medicinska tillstånd som den sydafrikanska löparen Caster Semenya. 

Semenya har två OS-guld och tre VM-titlar i löpning 800 meter för kvinnor. Och hen har sjukdomen 5-alfa-reduktas-brist, 5-ARD. Ett pojkfoster med brist på detta enzym kommer födas med vad som liknar kvinnliga yttre könsorgan. Kromosomerna är manliga, det finns inga inre kvinnliga könsorgan, och inne i buken finns testiklar med förmåga att producera manliga nivåer av testosteron. Men för att pojkfostret skall bilda penis och pung räcker det inte med testosteron; enzymet 5-AR måste omvandla testosteronet till en mer potent form (DHT, dihydrotestosteron). Ett flickfoster utvecklas normalt även med 5-ARD. 

Semenya tilldelades således könet flicka vid födelsen, men gick sedan igenom en manlig pubertet när testiklarna växte till och producerade manliga nivåer av testosteron. Hen utvecklade mörkare röst, kroppen blev manlig i storlek och styrka och testiklarna började producera spermier. Semenya gifte sig senare med en kvinna och blev far till två barn (förmodligen båda biologiska barn efter insemination). Det finns personer med 5-ARD som blivit pappor på vanligt sätt, och det verkar som de flesta med diagnosen väljer att byta till en manlig identitet efter puberteten. Denna genetiska sjukdom beforskades först på 1970-talet i Salinas i Dominikanska republiken där den är så pass vanlig att den fått det lokala namnet ”guevedoces” – ägg (testiklar) vid tolv (års ålder). 

Att 5-ARD kan ge stora fördelar inom sport blev tydligt i OS i Rio 2016 när samtliga tre pallplatser i kvinnornas 800 meter gick till idrottare som hade genomgått manlig pubertet: Caster Semenya vann, Francine Niyonsaba från Burundi fick silvret och Margaret Nyairera Wambui från Kenya tog brons. Alla dessa tre löpare har DSD; förmodligen har alla tre just 5-ARD, men det finns ytterligare några än mer sällsynta sjukdomar som ger manlig pubertet hos någon som vid födelsen tilldelats kvinnligt kön. 

Det är många som ser det som orättvist och till och med farligt att låta atleter med manlig kropp tävla i boxning mot kvinnliga atleter. Boxarna Imane Khelif och Lin Yu-ting, som i Paris vann OS-guld för kvinnor i weltervikt respektive fjädervikt, hade inte fått ställa upp i simning eller löpning eftersom de har genomgått manlig pubertet. Till OS 2028 i Los Angeles lär reglerna i de olika sporterna ha likriktats. Oavsett om bakgrunden är DSD eller transition, verkar det rimligt att den som har en manlig kropp tävlar mot andra manliga kroppar. 

Mats Reimer är läkare sedan 40 år, varav de senaste 25 som barnläkare och skolläkare i Mölnlycke. 

***

Läs även: Mats Reimer: "Det finns bara två kön"

Läs även: David Eberhard: "Det är sorgligt att se häxjakten mot J.K. Rowling"