Polariseringen går ända in i sängkammaren

Nästan dagligen rapporteras om hur den politiska polariseringen ökar. Ett av många tecken på det att skillnaden mellan mäns och kvinnors partipreferenser ökar. I Novus senaste väljarbarometer skulle regeringspartierna, inklusive Sverigedemokraterna, få egen majoritet i Riksdagen om det vore val idag och bara männen röstade. Om endast kvinnorna röstade skulle i stället oppositionspartierna S, V, MP och C tillsammans få majoritet.  

Den största skillnaden mellan könen finns inom Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna.  S får stöd av 40,3 procent av kvinnorna, men endast 28,8 procent av männen. Omvänt ger 25,5 procent av männen sitt stöd till SD medan bara drygt hälften av kvinnorna, 13,5 procent, gör samma sak. Detta är historiskt mycket stora könsskillnader i valet av parti och handlar i grunden om olika prioriteringar i politiska sakfrågor: lag och ordning samt invandring är männens två viktigaste frågor. För kvinnor är det i stället sjukvården och skolan som står högst på agendan. Det finns även ett stort könsgap i klimatfrågan; det är medelkvinnans tredje viktigaste fråga, men den kommer först på åttonde plats hos mannen. 

Bakom detta ligger en mer djupgående skillnad mellan könen, där män har en tendens att vilja agera fort med hårda och konkreta åtgärder medan kvinnor på gruppnivå är mer resonerande och prioriterar relationsbyggande och omvårdnad. Fast dessa värderingsskillnader är uråldriga och man kan fundera över vad som har fått könens partisympatier har gå isär så mycket på senare år. 

Samhället har förstås förändrats mycket de senaste 15-20 åren men det har också det sätt som vi tar till oss av vad som sker i omvärlden; nyhetsförmedlingen och journalistiken. Varje morgon när vi vaknar ligger en nyhetssammanfattning i mobilen om nya skjutningar eller andra dramatiska händelser och sedan rullar det på under dagen med ständiga uppdateringar via appar och sociala medieflöden. Politikerna får genast frågan om åtgärder och lösningar och avkrävs omedelbara svar. Då gäller det för dem att snabbt visa handlingskraft så att de kortsiktigt vinner spelet, vilket också ger möjligheter att peka finger mot en annan politikers tillkortakommanden.  

Politikerna kan sällan lösa problemen på kort sikt, men är fast i detta skådespel där fokus i stället riktas på det är det parlamentariska nollsummespelet, snarare än att styra och förvalta landet eller att stärka tilltron till demokratin. Idag anser var tredje svensk att politiken skadar demokratin i stället för att stärka den (Novus 2023). Det går fort åt fel håll. 

Av de centrala samhällsfrågorna skola, sjukvård och brottslighet är det faktiskt bara den sistnämnda som där politiken ligger helt på det nationella planet och inte också lyder under region eller kommun. Kanske innebär det att den politiska beslutsamheten tenderar att få en slagsida åt det hållet? Och hårdare straff är något som appellerar till manliga värderingar mer än kvinnliga. 

Vår starkaste drivkraft är rädsla och i nyhetsmedier som följer sociala mediers algoritmer ger den mest omedelbar effekt. Gulliga katter och hundar som gör roliga saker fungerar bra på sociala medier, men inte lika bra in i nyhetslogiken. Då rädsla är en pådrivande faktor och män i högre grad agerar snabbt leder det till en ökad väljarrörlighet bland dem som har fått nog av samhällsutvecklingen. Sverigedemokraternas framgångar – som i stor utsträckning har skett parallellt med digitaliseringen och framväxten av sociala medier – är det tydligaste tecknet i svensk politik. Deras väljarskara domineras av män som är mycket missnöjda med utvecklingen och vill se att något händer nu. Sverige är inte unikt här; samma tendens syns i många andra länder. 

Nyhetsmedia och algoritmerna premierar också enkla lösningar på svåra problem. Politiken anpassar sig efter detta och maximerar utfallet i förhållande till insatsen. Delvis av den enkla anledningen att man inte blir vald om man inte syns i nyhetsmedia. Det är fortfarande en sanning som man behöver påminna om ibland. Och när nyhetsmedia tar efter sociala mediers logik så gör politiker det också. En logik som mer appellerar till grundläggande manliga värderingar än till kvinnliga. Som helhet leder detta till att partierna har en tendens att ta kvinnorna mer för givet som väljare och att deras prioriteringar marginaliseras. Sjukvård och skola är viktigt så klart, men inte lika akut som den grova brottsligheten.  

När könsskillnaderna politiseras förstärks de också. Förenklat kan man säga att hårdare tag (manligt) ställs mot omvårdnad (kvinnligt). Fast egentligen går det ju inte att ställa omvårdnad och straff mot varandra, utan det krävs en kombination. Men nu tvingas man välja i den binära politiska retoriken och nyhetslogiken. 

Kan då en man och en kvinna leva med varandra om man inte har samma politiska åsikter? En färsk undersökning från Novus/Fokus visar på relativt stora könsskillnader även i denna fråga. Männen har mindre problem med olika politiska åsikter än kvinnor. Bara varannan kvinna säger att det inte är några problem att leva med någon som inte delar deras politiska uppfattning, knappt var tredje vet inte om det går. 

Bland unga vuxna är skillnaden mellan män och kvinnor ännu större. Här finns det sannolikt ett reellt problem att hitta en partner om man inte är överens i politiska frågor. Något som kan bli svårare när politiken drar sig till ytterligheter i lösningar som sammanfaller i ytterligheter i män och kvinnors värderingar. Men det största problemet är kanske att politiken är så polariserad och att denna polarisering slår ned på en påtvingad könsfördelning som blir överdriven. Vi vet alla att man måste kompromissa, både i förhållanden och i politiken. Varken världen eller ett förhållande är svartvita. 

Det är viktigt att komma ihåg att när vi talar om skillnaden mellan män och kvinnor så gäller det på gruppnivå. Variationen är alltid mycket större inom grupper än mellan grupper. Men det går inte komma ifrån att den partipolitiska uppdelningen på kön har blivit allt tydligare de senaste tio åren och det kan knappast vara en god sak. Den representativa demokratin vilar på förtroende och ansvarsfördelning mellan media, politik och medborgare. Den måste vi tillbaka till i västvärlden. 

Torbjörn Sjöström är vd på opinionsinstitutet Novus

***

Läs även: Svenska medier sågar av den gren de sitter på

Läs även: SD-väljare mest splittrade inför Trump