Ryssland och Kina sätter in stöten mot näringslivet

Förra veckan (23 augusti) presenterade Kreml ett utomordentligt lömskt förslag: det lät kungöra att Ryssland kan tänka sig att utväxla västföretags tillgångar som beslagtagits av ryska staten mot ryska tillgångar som frysts av västländer. Med denna förkunnelse signalerar Kreml att man tänker fortsätta konfiskera västföretags tillgångar, så att de kan utväxlas mot frysta ryska tillgångar: ett slags kommersiell gisslandiplomati. Näringslivet, som för tre decennier sedan euforiskt erövrade marknad efter marknad i före detta planekonomier, upptäcker plötsligt att affärer inte längre är neutrala – och att företag utgör den nya frontlinjen. 

Sedan Ryssland invaderade Ukraina har västländer fryst runt 180 miljarder euro tillhörande ryska centralbanken och 20 miljarder euro som tillhör andra ägare. Det är så sanktioner fungerar, och det visste Vladimir Putin före invasionen. Avslutar han sitt krig mot Ukraina lyfts sanktionerna och centralbanken och de andra ägarna får tillgång till sina pengar igen. 

Ryssland i sin tur straffar de västföretag som har försökt lämna landet sedan kriget bröt ut. Först införde landet utomordentligt krånglig byråkrati, sedan infördes en “obligatorisk gåva” till ryska staten, och på senaste tiden har staten helt enkelt beslagtagit företagens tillgångar. Förra månaden blev Danone och Carlsberg av med sina tillgångar på detta sätt, och förra veckan (25 augusti) tvingades Heineken sälja sina tillgångar för en euro. Nu har Kreml alltså förklarat att man vill utväxla beslagtagna tillgångar mot frysta ryska tillgångar. De västföretag i Ryssland som inte skyndsamt gav sig av så snart invasionen inleddes sitter fast, för nu kan Ryssland använda dem som gisslan. 

I Kina har västföretag det inte vidare lätt heller. När PTS i slutet av 2020 bestämde att Huawei inte skulle få vara med i Sveriges 5G-nät hämnades Kina – genom den statsägda telekomjätten China Mobile – med att minska Ericssons del i ett nytt kontrakt till två procent, från elva procent i ett tidigare kontrakt. När Australien ville ha en internationell undersökning om Covid-19 införde Kina strafftullar på över 200 procent på australiskt vin. Australiensiska vinodlare förlorade 97 procent av sin viktigaste exportmarknad. I våras utförde kinesiska polisen razzior mot Bain, BCG och andra stora konsultfirmor från Väst. Och när Taiwans presidentkandidat William Lai Ching-te gjorde ett kort besök i USA förra veckan (21 augusti) förkunnade kinesiska myndigheter plötsligt att man hade funnit pest i mango från Taiwan – och förbjöd import av den berömda taiwanesiska mangon. 

Minns ni 2010, när norska nobelkommittén utsåg den kinesiske dissidenten Liu Xiaobo fredspristagare och Kina plötsligt förbjöd import av norsk fisk? Då verkade det som en engångsföreteelse. Nu straffas västföretag så ofta av Ryssland och Kina att det är svårt att hålla räkningen. Varför företag drabbas är inte svårt att förstå: genom att skada västföretag kan Ryssland och Kina (och de länder som tvivelsutan kommer att sälla sig till dem) skada företagens hemländer – och varken företagen eller deras hemregeringar kan ge igen.  

Taktiken är dessutom så praktisk för att så många västföretag har verksamhet i Ryssland och Kina, exporterar dit eller importerar därifrån. Det var ju precis så globaliseringen skulle fungera: länder specialiserar sig, så att alla inte behöver göra allt. Det blir billigt, och transporten sköter den effektiva rederibranschen och speditionsfirmor. Företag blev så globala att deras anställda av olika nationaliteter flyttade runt mellan olika länder och känna sig hemma överallt, inte minst för att de träffade på samma sorts expats överallt. Landsgränser och medborgarskap miste sin betydelse. 

Det var detta slags människor som ledde västkoncerner när Ryssland annekterade Krim och när Xi Jinping började göra Kina mer autokratiskt. Eftersom inkomsterna var goda och förändringarna hanterbara blev företagen kvar. Nu är det alltså för sent. Företag kan inte längre lämna Ryssland, och i Kina – där allt fler företag nu också försöker minska sin verksamhet – kan staten slå till mot vem som helst. Inte ens Kinas främste afffärsman, Jack Ma, har förskonats. De länder där globala företag i dag ser störst förluster på grund av politisk inblandning är Ryssland och Kina. För tre år sedan var det Iran och Venezuela. 

Näringslivet har blivit den nya frontlinjen. Nu måste företag göra snabb reträtt. Hur ser en sådan ut i en globaliserad ekonomi? Dagens affärsledare får improvisera, för ingen hade tänkt att reträtter skulle behövas. 

Elisabeth Braw är försvars- och säkerhetsexpert vid American Enterprise Institute i Washington DC. 

***

Läs även: Äntligen en vettig fredsplan

Läs även: Kinas ekonomi är en tickande bomb